Vad eller vem är ISES?
ISES står för International Society for Equitation Science som är en ideell organisation (en NGO) som vill tillgängliggöra och möjliggöra forskning kring hur hästen bäst ska tränas så att hästens välfärd liksom relationen mellan häst och ryttare förbättras. Organisationen anordnar internationella konferenser och samlar experter och organisationer som arbetar med hästens beteende, träning och välfärd.
Du kan bli medlem och skriva upp dig för att få nyhetsbrev från ISES och följa dem på Facebook. Tidigare konferenser och annat material finns även på deras youtube-sidan.
Temat hästens välfärd
ISES har tydliga principer som man ser som icke-förhandlingsbara för att hästen ska må bra under träning och lära sig på bästa sätt baserat på dagens forskning och beprövad erfarenhet. Principerna berör även frågor som hör till de timmar som hästen inte tränas, frågor som vi vanligen förknippar med välfärdsfrågor. I vår rapport beskriver vi det på sidorna 10-11.”Take into account the horse’s ethology and cognition. Horses have evolved to live and process information about the world in a certain way. They need the company of other horses, locomotion and access to roughage. Do not blame the horse for undesired behaviour. Horses do not perceive nor recall events like humans do.”
Konferensens innehåll
Temat för ISES 14e konferens handlade om hästens välfärd; bra träning, bra utfodring, bra stallmiljö, bra mentalt tillstånd, bra hälsa och bra beteende. Här kan du hitta konferensens schema och det dokumenterade materialet från konferensen: Proceedings 14th ISES Conference.pdf
I Rom träffades ca 250 internationella deltagare från många olika länder framförallt Australien, Nya Zeeland, USA och Europa. Deltagarna var både intresserade amatörryttare som jag själv, tränare, veterinärer och forskare. Från SLU och Strömsholm i Sverige visades bland annat forskning från Active stables lösningar.
Vi höll till på ”Reggiemento” ett regemente med gamla anor, det vill säga en militäranläggning där bland annat Caprilli tidigare arbetade. Caprilli som för 150 år sedan utvecklade den moderna hoppsitsen där ryttaren står upp i sadeln och ger hästens hals frihet för att klara hoppet. Man kan ju på internationella tävlingar se Italienska ryttare med uniform och som jag förstår det är det delvis på grund av att de till viss mån är sponsrade av militären. Den här fina anläggningen ägnar sig enbart åt ridsport. Den liknar lite grand Ryttarstadion i Stockholm med terrängbana och många ridbanor för träning, men den är lite större.
Reflektioner
Jag tycker att det arbete som ISES gör är oerhört viktigt och jag är särskilt tacksam för att just den här konferensen handlade om hästens välfärd. Eftersom välfärdsfrågorna är många och forskning oftast hanterar en liten del i taget kan de olika presentationerna kännas lite spretiga, med allt ifrån hur varmt det blir under täcket, till vad som händer hästar som får allvarliga problem när de inte kan ligga ner och sova och hur man vet att hästen är redo för en längre transport, brand i stallet, fetma med mera. Här kan du läsa en pressrelease om hur ofta du behöver träna hästen för att den ska lära sig nya saker. ”f you are repeatedly training your horse to do the same task every day, you could well be spending your time more productively. New research has found that horses have similar learning progress and remember a task just as well, when they are trained every three days, as when they are trained daily.”
Ett par exempel på annat som togs upp:
- När veterinären Gemma Pearson visade hur man kan träna en häst att komma över rädsla för sprutor eller
att tolerera ögonsalva, önskar jag hade vetat det innan vi hade månader av ögonsalva med vår häst. I linje med principerna för ISES träning görs det med positiv förstärkning, att introducera det gradvis och en klicker samt belöna med godis. Likaså visade de hur man gör en hullbedömning på sin häst, vilket är mycket viktigt. Dessa praktiska instruktioner och några till kommer att komma ut på youtube kanalen längre fram. - Ett exempel på när jag skulle uppskattat att studien sattes i ett större sammanhang är: En forskningsstudie som undersökte hur varmt det blir under täcken och om det kan bli för varmt för att hästen ska må bra. De visade i den studien att det inte blev någon ökad värme under flugtäcken men väl när hästen fick många täcken på sig. De kommer gå vidare med studien för det var osäkert om det blev för varmt. Hästen kan reglera sin temperatur fint i temperaturer mellan 5-25 grader (vi människor klarar bara temperaturer mellan 25-30 grader utan kläder) så som jag förstår det är risken kanske inte så stor att hästen svettas under täcket i onödan. En fundering är om det inte vore bättre att gå uppströms till källan till varför vi sätter på dem täcken och ta reda på när en häst verkligen har nytta av att bli klippt och när en oklippt häst faktiskt behöver ett täcke för att inte frysa?
Min reflektion är att det finns många andra skäl att inte ha täcken i onödan, dels arbetsmiljön (det sliter på axlarna att ta på och av många täcken varje dag), miljöpåverkan från tillverkningen (se vår rapport) och att hästar ofta föredrar att slippa täcken, om det inte är nederbörd och hård vind utan skydd. Något som tidigare forskning visat när hästar tränades att säga till om de vill att täcket ska tas av eller på. För mig är det här ett exempel på när det är bra att sätta den beskrivna forskningen i sitt större sammanhang för att kunna dra relevanta slutsatser.
Med det sagt så vill jag uppmuntra alla att kolla in ISES hemsida och sociala medier för information om den här konferensens olika teman och allt annat. Här finns mycket värdefull kunskap och information.
Jag kan rekommendera att åka på en ISES konferens.
Hållbarhästs utsända i Rom, Camilla Välimaa.
