Om ni går in på den här länken kan ni ladda ner den här bilden som en poster för att på ett enkelt sätt börja kolla hur läget är med hästvälfärden för er häst just nu. Bra som underlag för samtal.
Om ni följer länken här eller använder QR koden i bilden ovan så kommer ni till en utbildning i att mäta hästvälfärd enligt de fem domänerna. Den är gratis, digital, på engelska och du kan göra den i din egen takt.
Organisationerna som står bakom kursen är University of New England and Horses and People, båda baserade i Australien. David Mellor en av forskarna bakom de fem domänerna är med i introduktionsavsnittet.
Camilla på Hållbarhäst har påbörjat utbildningen, vi återkommer med mer tankar och reflektioner lite senare.
Än så länge känns det intressant och givande. De går igenom skillnad på livskvalitet, hästvälfärd, etik mm. De betonar att hästvälfärd är något som bedöms utifrån hästens perspektiv. Det metoden som utbildningen handlar om ska bistå med är just objektiva sätt att utvärdera just bedöma hästens perspektiv.
Det handlar om att hela tiden förstå vart vi har för mycket minus och för lite plus för att kunna försöka hitta lösningar för hästens bästa.
Första exemplet, av och till kan man läsa i artiklar att ”vi vet inte” (oklart vilka vi är) exakt vad som är orsaken i det här fallet, t ex varför hästen får blå tunga i dressyren, ”vi” behöver veta mer, mer forskning. Sedan blir det en paus och inget händer som om vi väntar på att forskningen ska genomföra sin””rättegångsprocess”. I den processen föra i 100 procents bevisning att i just den här ryttarens fall så beror det på två bett i munnen, hårt tryck i tygeln och en åtdragen nosgrimma. Det är inte forskningens roll.
Dessutom behövs det inte.
För det första så ska vi använda försiktighetsprincipen då vi inte enligt lag ska orsaka hästen skada eller lidande, i det här fallet genom utrustning, så om vi inte vet vad som orsakar detta lidande med en blå, syrefattig tunga, då får vi sluta med den aktiviteten tills vi vet hur vi kan undvika att orsaka den här skadan. Det är något som till exempel används i bedömningen av vilken forskning som är etiskt acceptabel i Australien, att använda försiktighetsprincipen att anta att om det gör ont på människor så gör det ont på djur (National Health & Medical Research Council). Du kan till exempel göra ett test hur det känns med tryck på lanorna, The Mellor test (se i slutet av bloggen).
För det andra så finns det ofta (inte alltid) forskning och kunskap att tillgå och använda för att förstå vad det är som händer, för att använda den så behöver man viss kunskap men framför allt vilja att ta till sig den. Intressanta frågor i det här fallet där det finns användbara svar är: Finns några andra tillfällen dokumenterade då hästen har en blå tunga, tunga som inte är syresatt? Hur ser hästens mun ut? Vilket utrymme finns för bett i munnen? Hur känslig är tungan? Hur känslig är hästen för tygeltryck på tungan och munnen? Vad händer när hästen inte kan öppna munnen på grund av nosgrimman för att undkomma trycket i munnen? Här finns forskningsresultat att använda om vi vill och som ger en tydlig information om varför tungan blir blå.
Nyligen släpptes en forskningsartikel där man sammanställt all forskning som gjorts om hyperflexion. Den säger att det nu är ställt bortom allt tvivel att all ridning bakom lodplanet har en negativ inverkan på hästens välbefinnande, oberoende av hur stark eller hur länge hyperflexionen utförs, eller om hästen har tidigare erfarenhet av hyperflexion eller inte. Konsekvenser som stress, begränsad rörelseförmåga och nedsatt andningsfunktion dokumenterades i metastudien, och forskarna ser därför inga omständigheter där hyperflexion skulle kunna rättfärdigas.
Kan vi nu räkna med att hyperflexion försvinner från tävlingsbanornas framridningar och på tävling liksom omedelbart ingår i alla tränares vidareutbildning, ett utskick till alla licensierade tränare har kanske redan skett?
Foto: Crispin Parelius Johannessen
Står forskning i motsats till erfarenhet?
Andra exemplet där forskningen tycks ha kommit i vägen för erfarna yrkespersoners möjlighet att ta till sig just forskningsresultat är i den ”debatt” som uppkommit mellan de som tycker att etologer (som då till exempel använder forskning i sitt arbete) nedvärderar erfarna hästpersoners kunskap när det gäller att tolka dagens läge kring hästvälfärd.
För att förstå det här lite bättre (utan att gå in i det som handlar om känslor och relationer) kan det återigen vara intressant att granska lite olika bekanta begrepp:
Fakta är någonting som är bevisat eller går att bevisa, en sanning. T ex hästen har fyra ben.
Åsikt är en persons subjektiva uppfattning om något; en persons subjektiva smak eller en persons föredragna åtgärd i någon fråga. T ex jag tycker att ett bridongbett är bäst för hästen.
Erfarenhet är praktisk, genom upplevelser förvärvad kunskap eller färdighet. T ex en tränare har skaffat sig massa erfarenhet av att träna olika hästar och ryttare.
Vetenskap och forskning:
Forskning syftar mer konkret på arbetet att ta fram ny kunskap, studierna som genomförs. Vetenskap är sättet som kunskapen hanteras. Forskningen ska ske på ett vetenskapligt sätt. Vilket förenklat betyder att man ska ha organiserat sättet kunskapen tas fram på så att man ska kunna förstå hur det gått till så att andra kan kolla att det stämmer. Det är bevisat att det blir samma utfall om studien görs på samma sätt igen. Lite mer formellt.
Vetenskap är ett förhållningssätt, i vilket man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande ”sanningar”, uppfattningar och metoder.
Det ska finnas en tydlighet om vem eller vilka som ställer frågan.
Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas.
Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga.
Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet (genomskinlighet), d.v.s. fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten). (Det ska kunna gå att upprepa samma upplägg och se om man får samma resultat.)
T ex, olika publicerade forskningsartiklar i tidskrifter där artiklarna granskas innan de publiceras.
När man i dagligt tal säger forskning menar man vanligen vetenskapligt baserad forskning som ovanstående.
Finns det då en inbyggd konflikt mellan vetenskaplig forskning och erfarenhet? Nej för det första så har en person med största sannolikhet både åsikter, fakta, erfarenheter och ibland forskning (egen eller andras) som stöd för sitt yrkesutövande.
För det andra så behöver vi erfarenheten lika mycket som vetenskap och forskning. Men liksom forskningen inte är utan regler och begränsningar (det tar tid och komplexa sammanhang är svåra att studera med vetenskapliga studier, innan man använder resultatet från forskning noga granska dess relevans för den fråga man studerar) så gäller det även vår erfarenhet. Det är till exempel skillnad på en enskild persons erfarenheter och erfarenheten hos en hel yrkeskår. Hur erfaren en viss person än är går det inte att säga att just dessa erfarenheter gäller för alla andra.
Så hur ska vi då kunna använda och värdera erfarenhet?
Erfarenheten hos en yrkeskår kan genom en viss process dokumenteras som beprövad erfarenhet och då få lika stor tyngd som forskningen. För att försöka beskriva vad beprövad erfarenhet är kombineras här Skolverkets och SvRFs utbildningspolicys innehåll.
”Beprövad erfarenhet består av kunskap som har vuxit fram i det vardagliga arbetet i stall och utbildningsverksamhet, genom att de verksamma tillsammans prövar och omprövar, diskuterar och kritiskt granskar sin egen verksamhet. Det är alltså professionens egen, gemensamma, kunskap som växer fram över tid.”
Enligt Skolverket är processen oerhört viktig för att det ska kunna dokumenteras som beprövad erfarenhet. (Den växer inte fram hur som helst. Det räcker inte att en grupp tränare sätter sig och jämför erfarenheter.) För att erfarenhet ska kunna kallas beprövad ska arbetet/utbildningsverksamheten eller verksamheten (den verksamheten erfarenheten hänvisar till) problematiseras och prövas på ett strukturerat sätt. För att få syn på det som görs och vad det leder till ska arbetet dokumenteras i någon form. Dokumentationen gör också att arbetet kan diskuteras med andra och spridas vidare. Genom att granskningen görs gemensamt i kollegiala sammanhang blir det också möjligt att utmana det invanda och lyfta fram nya perspektiv. Det är inte antalet personer som är det viktiga för granskningen, utan hur man går till väga. I arbetet med beprövad erfarenhet är processen väsentlig, det vill säga vägen framåt och även inställningen eller förhållningssättet till det löpande arbetet. Det är viktigt att alla olika roller inom den relevanta hästverksamheten vågar ompröva och utmana sina sätt att arbeta och organisera sin verksamhet. För att utveckla verksamheten knyts vetenskapligt framställd kunskap ihop med kunskap från den egna verksamheten. Det vetenskapliga förhållningssättet är här centralt.”
Så är då en enskild persons samlade erfarenhet från ett helt yrkesliv inte viktigt? Jo visst kan vi lära oss mycket ifrån den och tills vi vet att den personens erfarenheter gäller för alla andra eller i vissa situationer så får vi just bedöma, värdera den informationen utifrån att det är just en enskild persons samlade erfarenhet.
Det håller inte att säga, som några uttryckts sig ifrån de erfarnas grupp, att utifrån min egen stora erfarenhet av att hantera många hästar så vet jag när hästar mår bra, jag vet att det jag upplevt gäller för alla hästar.
Slutsatsen då…
För att vi ska kunna samverka, igen så vill vi ju alla att hästarna ska ha en god välfärd och att samhället ger oss förtroende för att vi ska få utöva våra hästverksamheter, så är det återigen bra att vi kan sortera i begreppen. Fakta, åsikter, erfarenheter, beprövad erfarenhet och forskning ger oss helt enkelt olika sorters information. Det leder oss ingen vart att debattera vad som är viktigast. Men det är viktigt för alla att ha koll på skillnaden och som professionell borde det vara en självklarhet.
Det är däremot värdefullt att var och en funderar på vilka fakta vi själva utgår ifrån, vilka personliga åsikter och erfarenheter vi har (och det har vi ju alla massor av) och hur dessa förhåller sig till den nya kunskap vi kan ta del av från forskning och från beprövad erfarenhet.
Vi får försöka att samtidigt vara öppensinnade och granska vilken sorts information vi tar del av. Och våra yrkesverksamma i organisationer och enskilt får lov att sluta gömma sig bakom ”forskningen” för att låta bli att agera.
…………………………………………………………………………………………………………………….
The ‘Mellor pen test.” This simulates bit pressure applied to the gums of the interdental space
of the horse. Gums are exquisitely sensitive to painful stimuli, including compression. Rein tension transferred to the bit in contact with the gums of the interdental space causes pain.
(A) Position 1: Hold the pen in front of your mouth;
(B) Position 2: Open your mouth, place the pen where the upper
and lower lips meet on each side, and then push the pen towards the back of your throat. No gum contact, no significant pain;
(C) Position 3a: Roll your bottom lip down and locate the pen on your gum, below your central incisors;
(D) Position 3b: Now release your lip and with both hands holding the pen, apply compressive pressure to your gum, carefully increasing the pressure in steps from very low until the pain is too intense to continue. How much compression-induced pain could you stand?
……………………………………………………………………………………………………………..
För er som blev nyfikna på den lilla studie på kursen så kommer postern här i läsbar form ;-). Den är bara ett exempel och är bara en övning inte en vetenskaplig artikel eller forskning.
Krönikans budskap känns lite svårtolkat, men den leder till tankar och reflektionen kommer från några nedslag i krönikan. Den börjar med en (retorisk?) fråga ”behöver vi regelverk för att vara snälla” som verkar svaras av att om de som verkligen kan, inom sporten, agerar så behövs det inte? ”Det är lätt för dem som inget kan, som inte förstår, att döma.” Vilka de är känns oklart.
För det första, det är inte unikt på något sätt att vi reglerar för att säkerställa att makt, beroendeställningar inte missbrukas i samhället. Några exempel. Barn är helt under vuxnas kontroll så vi kämpar med lagstiftning och att införa barnkonventionen så att de som är mest utsatta inte ska fara illa. Vi har lagstiftning för att balansera upp så att den som är beroende av en arbetsgivare för sin inkomst inte ska fara illa, t ex arbetsmiljön och få lönen utbetald. Vi kan fortsätta…och vi har en lagstiftning för att vi människor som har kontroll över djuren inte i värsta fall ska utsätta djuren för missförhållanden, skador och lidande. Som vi skrev i en debattartikel i Tidningen Ridsport den 21a november 2024 så är det bra att sortera i dessa begrepp. (om du inte har tillgång till denna så kan du läsa tidigare blogginlägg på den här sidan)
För det andra, har hästsporten offerkoftan på? Många gånger verkar det som att de ser sig vara särskilt påhoppad kring frågor om häst(djur)välfärd. Det tycker vi inte stämmer. Ett exempel. World Organisation for Animal Health, en global organisation med 183 medlemsländer varav Sverige är ett, gör det mycket tydligt att djurskydd och djurvälfärd enligt de fem domänerna gäller alla djur som står under människans kontroll. Det vill säga även hästen i sport eller arbete eller som sällskapsdjur!
Det vi har är ett unikt stort ansvar då våra hästar både lever längre än de djur vi föder upp till slakt, hästen kanske i 20 år. Och under dess livstid flyttar vi hästen till nya platser, situationer, relationer och tränar den till olika uppgifter, vilket om något gör att vi har ett än större ansvarsområde att hantera.
För det tredje, vi har redan regelverk kring djurskydd och kontroll från myndigheter och vissa organisationer t ex Svensk Travsport. Är det tillräckligt?
Om vi tar ett exempel från dagens debatt, skador i munnen hos hästar, (det har ju tydligt dokumenterats att det inte bara är enstaka fall, olycksfall som alltid kan ske så att säga).
Vi har redan lagstiftning kring detta i Sverige i föreskrifter om hästhållning står det: ”7 § Utrustning som används till en häst ska vara väl anpassad till hästen och användas på ett sådant sätt att den inte kan orsaka hästen lidande, skador eller sjukdom.”
Veterinärer och hästtandläkare vittnar om skador i mun och på tänder. Forskning visar på exempel där spända nosgrimmor gjort så att när hästen försöker öppna munnen för att komma undan trycket i munnen pressar den så hårt mot nosgrimman att det blir benpålagringar i skelettet. Vi vet från våra tandläkare och via forskningsresultat (ett ex en sammanställning här) att förekomsten av sår i hästens mungipor, på tänder och sår i kindslemhinnan är vanligt förekommande. (Det finns studier från travsporten, fälttävlan, dressyr, islandshästar m. fl.) Så vad innebär det? Att vi regelmässigt bryter mot lagen? Att våra normer och regler inom våra verksamheter inte räcker till?
På en föreläsning (TRT betalande event, men här finns en länk till hans verksamhet) av en belgisk tandläkare, Wouter Demey, veterinarian specializing in dentistry, board member of Nordic college of equine dentistry (NCED), visade han en bild av en häst där någon slipat ner hästens tänder så mycket att den inte kan äta ordentligt, han klassar det som djurplågeri. Varför gjordes detta? Min tolkning utifrån föreläsningens sammanhang är att det gjorts för att inte kunna få några skador från bett och nosgrimma i kindslemhinnan pga skarpa tänder (vilket hästen måste ha för att kunna äta hö/gräs)? Han menar att vi måste se på hela bilden och inte bara slipa tändernas kanter, var försiktig där. Stress gör dessutom så att musklerna kortas inklusive dem i hästen kinder och mun (Wouter Demey) vilket i sig ökar risken att få skador i munnen.
Om vi försöker se lite från utsidan och in på hur hästnäringen, sporten, hanterar dessa frågor idag.
Såvitt jag vet har inte nosgrimman någon dokumenterad funktion bortom att stänga hästens mun. När det gäller att den skulle hålla bettet på plats så har jag inte hittat någon forskning som stödjer det (inte professor Paul McGreevy heller), tar gärna emot forskning som visar på något annat. (Att hålla bettet på plats borde ju vara en positiv funktion för hästen.) Och varför vill vi stänga hästens mun?
Enligt Wouter Demey så är lanerna ett oerhört känsligt område i hästens mun med mycket nerver, med en reflex att gapa om det känns skarpt där, lanernas känslighet används tillsammans med läppar, tunga och munnens slemhinnor för att känna av vad hästen ska sortera ut, ”spotta ut” igen när den betar. Med ett bett på lanerna måste hästen vänja sig vid att bortse från signalen att spotta ut bettet.
Vilka lösningar har sporten hittills tagit till när hästen får problem?
Om hästen tar tungan över bettet så använder vi till exempel inom travet tungband för att binda tungan. Om det leder till lägre poäng när hästen gapar för att komma undan bettets inverkan i dressyren så verkar lösningen ha varit att dra åt nosgrimman hårdare.
Behöver vi regelverk för att vara snälla?
Hur mycket kan lösas av ändrade normer och beteenden inom hästnäringen, sporten? Vad krävs av regelverk och lagstiftning samt ökad uppföljning på lagefterlevnad?
Foto: Fotot i ingressen är på hästen Helixa, utan skador, som genomgår sin årliga munhåle- och tandkontroll av en veterinär specialiserad på tandvård. Översta bilden tagen av fotograf Crispin Parelius Johannessen. Nedre bilden är tagen från Svensk Travsports regelverk om tungband.
Jag besökte den internationella konferensen om hästvälfärd på Flyinge den 13-14 september 2024 och jag är glad att de anordnar den. Förutom att jag tog del av fantastiska föreläsningar och hade intressanta samtal med kunniga människor så fick jag lite ”flashbacks” från tidiga hållbarhets- och miljökonferenser. Kanske lite otydlig tråd och en viss känsla av osäkerhet ibland.
De år jag varit i yrkeslivet och har jobbat med att skapa förändring i framför allt företags hållbarhetsarbete så är en viktig lärdom att vi, för att få fart på omställningen, behöver sortera i begrepp och också olika nivåer. Vad menar jag med det och hur kan det eventuellt nyttjas för hästvälfärdsområdet?
Vi behöver vara tydliga med vad olika begrepp faktiskt betyder så att vi pratar om samma sak. Vi har inte tid att prata om varandra. Det är inte ovanligt att så fort någon lyfter fram något som inte fungerar inom ridsporten så blir den klassad som djurrättsaktivist. Då är det ju bra om vi vet vad djurrätt betyder, är det verkligen det vi menar? Jag skrev en blogg om detta i januari. Jag tycker också att professor Kendra Coulter lyfte fram detta på konferensen.
Det är en förutsättning för att vi ska kunna nå vårt mål att det är tydlig vad målet är, vart vi ska? Det vet alla elitidrottsmän och de som jobbar med organisationsförändring. När vi är tydliga med målet så kan vi både diskutera med varandra om vi håller med om målet, vi kan samverka för att skapa lösningar och vi kan stämma av vad vi har gjort och hur mycket vi har kvar för att nå dit. Vad kan då vara ett gemensamt mål för hästvälfärd? Det jag just nu hämtar från konferensen var Lisa Ashtons bild som kombinerar de fem domänerna och ISES träningsprinciper. Lisa har varit med i ISES sedan dess begynnelse för 20 år sedan. Den här bilden har vetenskaplig grund och verkar vara en lämplig utgångspunkt? Om inte annat så skriver alla våra hästorganisationer att de jobbar med och för de fem domänerna. I så fall blir liknelsen som följer.
Med en tydlig målbild så kan man ställa sig i framtiden och planera för att nå framgång, använda backcasting. (Jag har guldmedaljen om halsen, hur tog jag mig hit?) Det innebär att man måste bestämma sig för att det är till målbilden vi tror på att vi ska. Nu känns det lite si och så med det. Det är också lättare att diskutera lösningar och att vara transparent med att visa vart organisationen är idag och vilka förbättringsplaner som finns. Enligt min erfarenhet så gör det att det blir både lättare att vara konstruktivt oense om lösningar och tempo samt att samarbeta.
Om jag knyter tillbaka till HWS, Horse Welfare Summit, första versionen och som sagt applåder för väl genomfört event och att det blev av!
Jag tror att programmet hade kunnat vara tydligare om programpunkterna till exempel hade knutit an till en sådan här målbild.
Vad kopplar den här föreläsningen till?
Vad vill vi att den här tränaren ska illustrera?
Under dagarna fick jag också en del kommentarer om vad besökare såg på Flyinge och synlig hästvälfärd, hur är det med hagarna ? Att det används benlindor (förbjudet i Nederländerna)? Och att någon häst som reds på anläggningen såg ut att ha för hårt spända nosgrimmor.
Det är ju också samma sak på hållbarhetskonferenser. Helt rimligt är att själva stället eventet är på granskas, vilken el har dem och är maten hållbar. Här handlar det om hästvälfärd och då måste anläggningen kunna visa på hur de jobbar med frågorna. Det finns förstås massor av policyer och riktlinjer på plats på Flyinge exv en länk till Flyinges policyn om hästhållning. Så istället för att bli irriterad över detta så är det bra att berätta om det redan i samband med eventet.
Även alla organisationer och personer som presenterar något på en hållbarhetskonferens granskas hårt, vill eventet säga att allt de gör är bra bara för att de är med eller är det tydligt att bara en viss fråga vill lyftas fram som gott exempel? Om företaget H&M är med handlar det om hela företaget eller bara deras lösning för att återvinna bomull?
Så summa summarum, nästa konferens har potentialen att bli mycket tydligare om eventet förtydliga innehållet i konferensen i relation till ett sådant mål. Och berättar vad det är tänkt att de som deltar ska bidra med i relation till målbilden.
För vi är alla på en resa, precis som med hållbarhet, vi startar på olika ställen och har lite olika utmaningar men vi måste obönhörligen både se till att vi får ekologiskt och socialt hållbara verksamheter och en god hästvälfärd med allt det innebär.
Kanske är frågan istället vågar vi låta bli att tillsammans äga och prata om hästvälfärd? Samhället har lika stor rätt att granska oss som har hästar som grisproduktionen eller uppfödning av katter, följer vi lagstiftningen och tar vi hand om våra hästar. Har hästar en god välfärd?
För att vi ska kunna samtala om så här känsliga och komplicerade frågor så upplever vi att det kan vara bra att vara noggrann med begreppen. Låt oss börja med att skilja på fyra begrepp så vi inte rör till det för oss redan i början av ett samtal.
Djurens rättigheter handlar om ett etiskt ställningstagande kring djurs rättigheter i samhället. Här kan det vara så att en del människor tycker att hästar har rätt att vara helt fria och borde släppas lösa. Personligen så tror vi inte det är möjligt och att det är ok att vi har domesticerade djur men då måste vi ta det enorma ansvar det innebär på största allvar. De tre följande begreppen blir då extra viktiga.
Djurskydd är vad vi människor gör för att skydda djur från lidande och regleras i djurskyddslagstiftning. Lagstiftning blir ofta ett sätt att säkra den lägsta acceptabla nivån. Det finns detaljerade föreskrifter för olika djurslag såsom hästar. Här finns regelverk för hur man ska hålla djur och ta hand om djur på ett bra sätt, och det kontrolleras av djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen. Ett exempel från Stockholms län på hur du kan anmäla om du tror att någon missköter sina djur, oaktsamhet räcker för att bryta mot lagen.
Djurplågeri regleras i Brottsbalken och gäller brott mot ALLA djur även vilda. Detta anmäls till polisen och kräver uppsåt eller grov oaktsamhet för att vara ett brott.
Trots att lagstiftningen många gånger kan upplevas tandlös och vara lägsta nivå så finns det en hel del att vara uppmärksam på inte minst i takt med att forskning och kunskap ökar inom hästområdet. Till exempel:
Svensk lag skriver i föreskrifter om hästhållning: ”7 § Utrustning som används till en häst ska vara väl anpassad till hästen och användas på ett sådant sätt att den inte kan orsaka hästen lidande, skador eller sjukdom.” Här vet vi ju till exempel att för hårt spända nosgrimmor (det finns ett hjälpmedel från ISES för att objektivt bedöma hur hårt den är spänd) och att felanvända bett, eller tygeltag, kan ge upphov till lidande och skador på tänder och i munnen. Lyssna gärna på Nina Lundgren i den här podden och se hur du kan kolla munnen hos SvRF.
Och nu kommer vi till begreppet djurvälfärd.
Hästvälfärd – fem domäner
I korthet handlar djurvälfärd om djurens upplevelse av sin omgivning och det vi utsätter dem för. Det gäller både att minimera det negativa som djurskyddet fokuserar mest på och att se till att hästen har positiva upplevelser.
När det gäller hästvälfärd så är det de fem domänerna som är en etablerad utgångspunkt internationellt och i Sverige. Här handlar det både om negativa och positiva upplevelser.
Hästvälfärd och de fem domänerna, finns beskrivet på Hästsveriges hemsida och även på World Horse Welfares hemsida som vi dessutom tycker har en bra illustration över de områden som berörs, se här nedan.
Det kan nog vara extra utmanande att säkra välfärd för hästar jämfört med till exempel kor. Det beror på att hästarna lever länge, flyttar runt till olika stall och används till ridning och andra aktiviteter av många olika människor. Vilket är ett ännu större skäl till att vi alla inom hästfolket, ”the horse community” behöver dela samma grunder för att hela tiden verka för att hästarna har en god välfärd!
Tack och lov har vi ju en bra hemsida med fakta vi alla kan luta oss mot, Hästsverige. Den leds av bland annat SLU och SVA som är myndigheter som utbildar våra veterinärer, forskning kring hästars utfodring och deltar i hippologutbildningarna mm.
Här kan du läsa om hur du kan tänka för att försöka tillgodose din hästs välfärd inom samtliga fem domäner.
Så vårt förslag är att vi tillsammans använder etablerad kunskap för att prata med varandra om hur vi ständigt ska hitta lösningar som ökar hästens välfärd. En del är svårt och annat mer självklart. Och det är något vi hela tiden måste jobba med då förutsättningarna ändras över tid såsom hästens uppstallning, användning, ålder och vår egen kunskap. Vi behöver hjälpas åt.
Och vi har ingen ursäkt, kunskapen finns här och vi kan alla göra något. Inte minst gäller det de 22-23 timmar (sid 8 i vår skrift) vi inte är hos hästen. Tillgodoser vi de grundläggande beteendebehoven, social kontakt, födosök/ättid och fri rörelse. Eller ”Galopp, grupp och gräs.”
