Vem behandlar din häst?

av Fil. Dr. Sofie Viksten

photobynoren

Presentation av Sofie: Kanske Sveriges främsta hästnörd som disputerade från SLU 2016 inom ämnet hästvälfärd och hur man mäter den. Driver företaget Hästfokus AB och arbetar med alla typer av frågor som berör hästvälfärd, bl.a. hästens naturliga beteenden, byggnation av hästanläggningar, projektledning, föreläsningar om hästvälfärd, frågor kring oönskade hästbeteenden, hästvälfärd och etiska aspekter av träning och tävling med hästar.

Att arbeta med hästmänniskor kan vara en utmaning, inte minst då man har olika åsikter och uppfattning om saker. Där hamnar man lätt i personliga angrepp, osakliga debatter och enormt mycket ”tyck och tänk” där man ofta blir idiotförklarad när man försöker lägga fram forskning och fakta på bordet. För alla ”vet” vad som är ”rätt”. Punkt.

Ett enormt känsligt ämne verkar vara det här med att anlita hjälp för olika problem man har kring sin häst. Det kan egentligen röra vad som helst, beteende, snedhet, hälta, lastning eller ridning. Råkar man nämna att man har ett problem så brukar man få massvis med rekommendationer på ”fantastiska behandlare” och ”experter”.

Personligen är jag en sån där jobbig hästägare som alltid efterfrågar behandlarens meriter och utbildning. Då blir det ofta tyst. Varför då? Jo för att ingen som anlitar dem har efterfrågat det tidigare. Man har anlitat dem, varit nöjd över att någon äntligen löst problemet som 10 veterinärer gått bet på och sen gått hem och varit glad efteråt. Men är det så enkelt? Kan vem som helst få behandla en häst och BÖR vem som helst få behandla en häst?

Det finns många olika titlar på behandlare av hästar, men vad innebär de egentligen? Och vad ska man som hästägare efterfråga? Alla vill ju hjälpa sin häst om den har problem med rörelseapparaten, men det är viktigt att anlita rätt kompetens för hästens välfärd, djurskyddets och även ekonomins skull. Felbehandlingar kan bli dyrköpta och kan även innebära att försäkringen i slutändan inte gäller.

Veterinär och djursjukskötare är legitimerade yrken vilket innebär att personen har gått en utbildning och sen ansökt om en legitimation att utöva sitt yrke efter avlagd examen.

Kiropraktor- och osteopatbehandling utförs både av veterinärer och de som i grunden är utbildade på människa och har vidareutbildat sig på djur. Här kan man som hästägare tänka att om behandlaren inte är veterinär så ska ingen behandling ske utan att man samråder med den veterinär som ställt grunddiagnosen på det som ska behandlas.   

Foderrådgivare bör ha utbildningen agronom med kurser inom hästutfodring eller ex. hippolog som läst kurser inom utfodring och framförallt vara oberoende. En oberoende rådgivare tjänar ingenting på att ge ett särskilt råd. Det finns även rådgivare arbetar för ett kraftfodertillverkande företag, som har fokus på att sälja just deras produkter, de kan såklart ändå ge bra och objektiva råd, men det kan vara bra att vara uppmärksam… SLU erbjuder utbildningar i utfodring, även på distans.

Det finns även equiterapeuter, här finns en diplomering som kräver en utbildning på 2 år. Denna är även kopplad till obligatoriska fortbildningar, krav på journalföring mm. Som hästägare kan man t.ex. kontrollera att de är anslutna till Svenska Equiterapeutförbundet.

Hästmassörer har en diplomering och certifiering som man kan ansöka om efter ett antal genomförda och godkända kurser. Kolla med massören om de är diplomerade och vilka kurser de har läst. Många hästmassörer arbetar ihop med hästkliniker och baserar behandlingar utifrån hästens veterinära historik med skador och behov av rehabilitering.

Fysioterapeuter har en legitimation och kan läsa vidare med fysioterapi inom veterinärmedicin och är ofta utbildade fysioterapeuter på människa i grunden. 

Om den person du anlitar har en annan utbildning än den som jag har nämnt kan det förstås ändå vara en bra utbildning. Men eftersom ingen annan kontrollerar så faller det på dig själv att ta reda på vad den innebär och bedöma om den är bra nog för att ge din häst en säker behandling.

En seriös behandlare efterfrågar hästens diagnoser och behandlar inte en halt eller sned häst som inte först blivit diagnosticerad av en veterinär. De samarbetar ofta med veterinärer antingen på klinik eller i privat regi och lägger upp rehabiliterings- och träningsprogram i samråd med veterinärer och tränare.  

Kom ihåg att ingen behandlare kan allt, därför krävs ofta ett samarbete mellan de olika yrkena för att man ska få en helhetssyn på problematiken och lösa den. Inte sällan så kräver behandling och långsiktiga lösningar på problem samarbete mellan ryttaren, tränaren, hovslagaren, veterinären och eventuell behandlare. Det finns ingen quick-fix. Att hålla hästen frisk och sund är en konst där vi alla behöver samarbeta.  

Och om behandlaren inte har någon utbildning, legitimation eller diplomering men är ”såååååå fantastisk”; fråga dig själv varför de då inte har skaffat sig en godkänd utbildning eller certifiering. Det finns säkerligen duktiga behandlare utan ovanstående utbildningar, men frågan är: vill du riskera din hästs välfärd?

Kvalitetsmärkt hästverksamhet?

LRF Häst, Hästnäringens Naionella Stiftelse (HNS ) och Hästnäringens yrkesnämnd har tagit fram standarden, och äger den, för Kvalitetsmärkt hästverksamhet. Syftet är att ge hästverksamheter, med hästhållning, stöd till att följa regelverk, kunna använda det i sin marknadsföring och få en god grund för att utveckla verksamheten vidare.

Standarden började användas i våras och vi har ännu inte sett så mycket publik information om vad den egentligen handlar om. Regelverket som de använder sig av är bara tillgängligt för de som bestämmer sig för att kvalitetsmärkas. Alla typer av hästverksamheter med hästhållning, samt hästgymnasier med hjälp av tillägget Kvalitetsmärkt Hästgymnasium kan certifiera sin verksamhet.

Katrine Petäjistö

Hållbarhäst bestämde sig för att ta reda på mer och har därför intervjuat Katrine Petäjistö. Katrine är revisor på företaget SMAK Certifiering AB som är det företaget som du ska vända dig till om du vill certifiera din verksamhet enligt Kvalitetsmärkt Hästverksamhet. Just nu kan du även få en rabatt från LRF Häst på 1000 kr på den certifieringsavgiften, som ligger mellan 2500 kr och 4500 kr per år.

Varför tycker du att en hästverksamhet ska bli kvalitetssäkrad?

  • Certifieringen kan användas för att marknadsföra sin verksamhet och därmed öka konkurrenskraften.
  • Företagaren får hjälp att hålla sig uppdaterad om gällande lagstiftning. Det finns många olika regelverk som berör en hästverksamhet och Katrine har märkt att certifieringen bidrar till en ökad medvetenhet om lagar och skyldigheter.
  • Företagaren är väl förberedd inför en eventuell myndighetskontroll.
  • Minskade kvalitets-, miljö- och arbetsmiljörisker.

När man blir godkänd så får man ett certifikat som kan sättas upp i stallet. (Se exempel längst ner.) Certifikatet betyder att man kan vara trygg med att verksamheten kontrolleras regelbundet utifrån de regler som gäller för hästverksamheter. En certifierad verksamhet kontrolleras alltid vart tredje år, hästföretagaren ska göra en egenkontroll varje år och kan även få en extra stickprovskontroll.

Vilka frågor inom ekologisk hållbarhet ingår och på vilket sätt?
Frågor om avfallshantering och farligt avfall. Hur det hanteras och vilka återvinningssystem som används.

Gödselhantering, lagring för att förhindra läckage samt bortförsel.

Kan det komma in flera miljöfrågor såsom energieffektivisering, vattenanvändning längre fram? Det är möjligt att lägga in många fler frågor i standarden, men när och om det sker bestämmer ägarna av standarden.

Vilka frågor inom djurvälfärd ingår och på vilket sätt?
Dessa frågor baserar sig mycket på Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hästhållning.

Det kan handla om stallmiljö, foderkvalitet, att det finns en säkerhetsplan om det blir elavbrott eller vattnet stängs av samt att det inte finns skaderisk i betesmarker och hagar, att hagarna har tillräcklig dränering, rätt stängsel mm.

Vilka frågor inom social hållbarhet ingår och på vilket sätt?
Arbetsmiljö och arbetsvillkor: Arbetsmiljöarbete, riskbedömningar av arbetsmiljön, skyddsutrustning, arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter gällande facklig anslutning, diskriminering, arbetstid, vila, semester etc. Några andra viktiga exempel är:

  • Minderårigas arbete: Riskbedömning etc
  • Inhyrd arbetskraft: bemanningsföretag
  • Tillfälligt boende: ansvar för god byggnadsstandard, brandsäkerhet etc

Är det några frågor eller områden som går längre än lagkrav?
I själva standarden finns det rekommendationer som går längre än lagkrav såsom branschrekommendationer gällande beteshygien, vaccinationsprogram samt att verksamheten ska vara utbildade enligt Schysst stall.

Men dessa rekommendationer ingår inte i bedömningen för att få kvalitetsmärket. De är i dagsläget inte krav för certifieringen, att godkännas för märkningen. De ses som rekommendationer som finns med i egenkontrollen och kan bli krav och ingå i certifieringen längre fram.

Hur det går till? Hur gör man?

Företagaren ansöker hos SMAK Certifiering AB om att få verksamheten certifierad. Företagets ansökan bekräftas och då tilldelas företaget regelverket. När företaget gjort en så kallad egenrevision där denne gått igenom hela regelverket och stämt av om deras verksamhet uppfyller reglerna skickar de in ett kvitto till SMAK Certifiering AB på att detta är utfört. Då kontaktas de av en revisor som bokar in en s k inträdesrevision.

Vid revisionen går revisorn igenom hela regelverket tillsammans med företagaren. Med hjälp av en rundtur på företaget, intervju av företagaren, stickprovsbaserade intervjuer av anställda samt genomgång av dokumentation, söker revisorn efter underlag/bevis som bekräftar att reglerna följs. Om där finns avvikelser från regelverket, noteras dessa och företagaren har en förutbestämd tidsperiod på sig efter revision, att åtgärda avvikelserna. Att avvikelserna är åtgärdade intygar företagaren med att skicka bekräftande underlag till revisorn (t.ex en bild eller dokumentation) alternativt gör revisorn ett uppföljande besök.

När eventuella avvikelser är åtgärdade och godkända tilldelas företagaren ett certifikat där SMAK Certifiering AB går i god för att verksamheten uppfyller regelverket. Certifikatet är giltigt tills nästa ordinarie revision, som infaller vart 3e år. Under förutsättning att reglerna fortsatt följs och att egenrevision utförs av företagaren de 2 år ordinarie revision på plats ej sker. För ökad trovärdighet ska SMAK Certifiering AB utföra stickprovsbesök på de certifierade företagare som innevarande år inte har ordinarie revision på plats.

Läs mer här och om ni vill veta mer får ni gärna höra av er till Katrine och hennes kollegor på: hastcertifiering@smak.se

Svenska Ridsportförbundet behöver öka arbetet inom miljö- och hållbarhet

Glädjande nog ser vi allt fler undersökningar, forskning och rapporter som handlar om miljö- och hållbarhetsfrågor inom ridsporten. Likaså ökar antal workshopar och seminarier inom området.

Bland annat har nyligen en intressant kandidatuppsats från Uppsala Universitet, Campus Gotland skriven av Louise Bergqvist kommit fram. Uppsatsen handlar om Ridsportens miljö- och klimatpåverkan, miljöarbete bland Sveriges Ridklubbar.

Den här studien undersöker hur ridklubbar i Sverige arbetar med två utav fem verksamhetsinriktningar i Svenska Ridsportförbundets hållbarhetsstrategi: utbildning och fortbildning samt anläggning och drift. Påverkan från hästverksamheter som studien tar med är de sex kategorierna foder, gödselhantering, elförbrukning,transporter, häst- och ryttarutrustning samt kemikalier, som i studien kopplas till de svenska miljömålen.

En enkätstudie genomfördes genom att en enkät med 16 frågor skickades ut via ett föreningsmejl till de 950 föreningar som är anslutna till Svenska Ridsportförbundet (SvRF). Det som slog igenom i enkäten var en uppenbar kommunikationsbrist mellan det centrala ridsportförbundet och ridklubbarna, samt en betydande kunskapsbrist om vilken påverkan hästverksamheter har på miljön och klimatet.

Författarens rekommendationer till Svenska Ridsportförbundet:

  • Utarbeta en mall för konsekvensanalys av ridklubbarnas miljö- och klimatpåverkan – ordna workshops distriktsvis för att samla föreningar och påbörja ett gemensamt arbete.
  • Satsa på att utbilda ridklubbar i större utsträckning och öka miljöprofilen på existerande hästutbildningar.
  • Ställ högre krav på ridklubbarna på att de ska ha en hållbarhetsplan och miljömål, men följ också upp detta arbete.
  • Gör det lättare att vara miljövänlig, skapa ett forum där folk kan dela med sig av sina erfarenheter och inspirera andra.
  • Arbeta för att ridklubbarna ska ställa högre krav på sina leverantörer och göra ett medvetet val för miljön.
  • Öka samarbete och skaffa sponsorer på nationell och lokal nivå med parter som aktivt jobbar för miljön och klimatet.
  • Ta stöd i Sveriges miljömål och använd de verktyg som finns på miljomal.se
  • Arbeta proaktivt istället för reaktivt, genom att vara förberedd kan oväntade negativa konsekvenser förebyggas. Klimatanpassning kan komma att spela en viktig roll i framtiden.

Kalla mig inte expert

av Fil. Dr. Sofie Viksten

Presentation av Sofie: Kanske Sveriges främsta hästnörd som disputerade från SLU 2016 inom ämnet hästvälfärd och hur man mäter den. Driver företaget Hästfokus AB och arbetar med alla typer av frågor som berör hästvälfärd, bl.a. hästens naturliga beteenden, byggnation av hästanläggningar, projektledning, föreläsningar om hästvälfärd, frågor kring oönskade hästbeteenden, hästvälfärd och etiska aspekter av träning och tävling med hästar.

Vi hästmänniskor är fantastiska på många vis. Vi är ett fenomen för smärtläkare, otroligt härdiga, letar skor i djup lera när andra går till skoaffären, köper en sadel för många tusenlappar men anser att ett gymkort för 149 kr per månad är ”dyrt”. Vi lär oss allt vi behöver för att kunna ta hand om våra älskade hästar på bästa vis. Förr pratade man om hästkarlar som hade ”hästöga”, en förmåga att se vad som saknades hästen och att se dess behov och talang. Jag har själv haft förmånen att träffa flera såna män och kvinnor och har fått höra många ”sanningar” via dem. Sen jag började forska och framförallt läsa mer forskning har det dock blivit klart för mig att vad vi tar för ”sanning” inte alltid stämmer med verkligheten.

Sociala medier är ett bra forum för att leka kinesiska viskleken, en lek där man står på led och viskar ett budskap man för vidare från en person till en annan. Allt som oftast är meddelandet totalt förvanskat när det kommer fram till den sista personen, men så länge alla skrattar och har kul så spelar ju inte det någon roll. Tills leken används för att sprida kunskap och fakta.

Vi söker alltmer kunskap på internet och i sociala medier. Jag är själv medlem i ett antal halvsuspekta välmenande grupper i sociala medier där man byter ”kunskap” och söker råd om alltifrån halta hästar till sadeltillpassning. Många som yttrar sig regelbundet i dessa grupper är självlärda experter. De ”kan allt” och lite till. Många av dem extraknäcker som ”hästkiropraktor”, ”hästkommunikatör” eller ”hästbehandlare”. I bästa fall har de läst en distanskurs eller en onlineutbildning, men oftast för de vidare ”sanningar” som i många fall faktiskt kan skada hästarna mer än hjälpa dem. De flesta gör detta i all välmening, men för hästarnas skull borde de kanske tänka om och fundera över vad deras ”råd” kan få för konsekvenser i det långa loppet.

Nyligen såg jag en video en hästägare lagt upp. Hon undrade om gruppen i ett socialt media kunde yttra sig om hennes häst var halt. Teorierna och bedömningarna från experterna var många. Råden likaså. I värsta fall leder detta till att hästen inte får den hjälp den behöver, en bedömning av någon som är utbildad för diagnosticering: en VETERINÄR.

I en annan grupp så pratade man om överviktiga hästar och hur dessa skulle bantas. Råden haglade. Den trend man kunde se var att dra ned på grovfodret. En enda person nämnde grovfoderanalys och motion. Varför lade man inte ned energin på att rådfråga en AGRONOM?

En häst beter sig stressat i en film, ryttaren ser väldigt obalanserad ut och hoppar hästen på vad som ser ut som ett kombinationsbett. Frågan rör varför hästen rusar mellan hinder och är svår att styra. Råden haglar. Alltifrån spö till annat bett, höja upp hindren till ett enda vettigt råd i havet av svar: sök hjälp av en utbildad tränare och be en veterinär att kolla hästen.

Dessa hästar får tyvärr ofta lida mentalt och fysiskt för att ägarna söker hjälp vid fel instanser. Om de självlärda experterna hade fått lära sig självkritik, faktagranskning, ödmjukhet och djurskydd så hade de säkert hellre hjälpt till genom att föreslå ett veterinärbesök, att ägaren söker fakta vid rätt instans, eller att ägaren till hästen försöker att gå till grunden på problemet istället för att leta efter en ”quick fix” hos var och varannan ”expert”.

Sök rätt kunskap där ute, för hästarnas skull.

Hästen och människan, en kentaur?

Nu har jag läst olika betraktelser och fakta om interaktionen mellan häst och människa. I Boken Kentauren -om interaktionen mellan häst och människa.

Underbart att få frossa i tankar och känslor om hästen…särskilt förtjust är jag personligen i Petra Anderssons texter som kommer nära mina egna funderingar. Hur fungerar den där kontakten egentligen? mystiskt och magiskt och ändå inte…Hur kan det komma sig att vi ens får rida på hästen?

Andra intressanta områden är till exempel, hur vi har förhållit oss till hästen i historien och om hästunderstödd terapi.

Petra har även skrivit en blogg åt oss om hästmänniskor och miljöfrågor