Veterinären och forskaren Cecilie M. Mejdell har med utgångspunkt i Norge under 30 år forskat på hästvälfärd. Hon konstaterar att vi ligger efter i lagstiftningen jämfört med den för andra tamdjur. Vi lever generellt sett inte upp till en god hästvälfärd, vare sig om man använder de tidigare 5 friheterna eller de 5 domänerna som de flesta hästorganisationer skrivit under på.
När det gäller begreppet hästvälfärd så betonar Cecilie (precis som i den kurs vi tidigare skrivit om)att det inte handlar om att en häst är helt fri från negativa upplevelser och bara har positiva sådana. Sådant är inte livet
”– Först och främst kommer varje individ att ha både goda och obehagliga upplevelser – vare sig det handlar om sjukdom, smärta eller rädsla. Vi måste därför se till helheten och skapa en balans som är positiv. ” säger Cecilie M. Mejdell i en intervju med Hippson.
Hon anser att den viktigaste forskningen om hästhållning handlar om att hästen ska få vara häst de 23 timmar den inte tränas. Hästvärlden, inklusive lagstiftningen och våra etablerade sätt att hålla våra hästar ligger i det avseendet efter, avseende att tillgodose det specifika djurets beteendebehov, inom både lagstiftning och rekommendationer som finns för andra husdjur.
Ett skäl som Cecilie M. Mejdall tror kan ligga bakom detta är att man kanske trodde att hästar som sport- och hobbydjur hade bättre välfärd och mindre behov av reglering. I Sustainablehorse’s blogg visar vi på att det sannolikt är tvärtom, pga att de är sport-och hobbydjur kan det behövas mer fokus på reglering och uppföljning för just hästar.
Hon efterfrågar större respekt för hästens grundläggande behov, hon betonar särskilt behovet av social kontakt, födosök och fri rörelse. (Det vi ibland kallar de 3G= grupp, gräs och galopp.)
Ett sätt som man tar reda på vilka beteendebehov som är särskilt viktiga för djur är att sätt upp försök där djuret om det anstränger sig i en uppgift när den blir belönad med att få det den vill ha. När det har fått det så gör den inte uppgiften längre. Det har man gjort med många lantbruksdjur vilket har fått betydelse för regleringen.
Till exempel att en höna jobbar hårt för att få tillgång till sittpinne och sandbad, vilket har lett till att tillgången till detta är reglerad som en ”rättighet” för hönor. På samma sätt har det visat sig att hästen är villig att jobba hårt för att få vara tillsammans med andra hästar och extra hårt för att få tillgång till full kroppskontakt inte bara kontakt med huvudet. Det finns dock inte inskrivet som en ”hästrättighet”.
Cecilie poängterar att sästen har ett mycket finstämt och komplext språk, där signalerna är små och det lärs lätt när hästar växer upp tillsammans, gärna i olika åldrar. Hästar som vuxit upp isolerat är inte alltid lika bra på ”hästspråket”. Alla hästar trivs inte med varandra och en del hästar har vuxit upp isolerat och har sämre språk så att lagstifta om att alla hästar alltid ska gå tillsammans med andra är svårt idag, särskilt när vi har mindre ytor. Hon tror att långt fler hästar kan gå tillsammans än vi ser i dag.
Det var grupp, Cecilie tar också upp hur viktigt det är med fri rörelse i olika tempo för att leder och senor ska hållas smorda och friska.
Födosök handlar om att hästen i sitt DNA fortfarande är anpassad till ett liv på stäpperna, där det är ont om gräs. Vilket gör att är hästen skapad för att vandra och småäta och hela tiden leta efter något att äta. Hästen har en liten magsäck och kan gärna äta upp till 16 timmar per dygn. Forskning har visat att hästar aldrig frivilligt fastar mer än fyra timmar åt gången. Cecilie poängterar att skilja på näringsbehov och behov av födosök, vilket vi skriver mer om i tidigare bloggar om foder (ni kan söka efter dem).
Det finns många sätt att berika en hästs miljö, ge grenar och sly i hagen, halm och hö, även olika slowfeeding möjligheter. Grunden är alltid en beräknad foderstat med en foderanalys på grovfodret!
Cecilie poängterar att det är vårt ansvar att förstå hästen – inte tvärtom!
Ett bra för dig att få koll på hur din häst eller ditt stall har det och vad du kan göra är att använda checklistan för hästvälfärd och förstås gå kursen som vi rekommenderar. Här kan du hitta mer information om den.
Jag vet inte om ni är flera som gjort som Catharina Hansson, chefredaktör för Tidningen Ridsport som skrev i en krönika i juli: ”Den här sommaren tänker jag försöka vrida lite. Inte nödvändigtvis på allt, men på något. Ställa en extra fråga. Stanna till en minut längre. Ta mer tid att bara vara med min lilla flock. Se vad som händer mellan mig och hästarna. Inte bara i ridningen, utan i kroppen, i mötet, i gruppen.”
Svensk dressyr och hästvälfärd
Att lyssna på hästen återkommer även i en annan text: ”Vi behöver sluta fråga oss vad vi ska säga till hästen, och börja fråga oss vad hästen säger till oss.” säger Marianne Lilja Wittbom i en intervju i tidningen ridsport 19e augusti 2025.
Det låter lovande och det övergripande syftet med dressyrsatsningen är att vi ska få fler OS-medaljer. I upplägget har de infört obligatoriska avsuttna träffar där bland annat munhälsa har avhandlats och till hösten har de ett samarbete med Andrew McLean. Vi noterade i vår krönika i Tidningen Ridsport att FEI rekryterar den välrenommerade Dr Andrew McLean som bland annat står bakom ISES träningsprinciper till arbetet med hästvälfärd. Det är ju toppen, det blir spännande att se vad det kan ge.
Jag skulle verkligen rekommendera att Marianne lade till, i den vidareutbildning som nu pågår, att alla går kursen Applying the Five Domains Model to the Welfare Assessment of Sport and Recreation Horses. Den utbildar i att använda en checklista för hästvälfärd vilken kan användas för att skapa samsyn och till konkreta förbättringsförslag. Det räcker inte att vi tycker att de fem domänerna låter bra, de är ju till för att vi ska säkra i det här fallet hästarnas välfärd. Jag tror att det skulle göra skillnad om vi, så många som möjligt som håller på med hästar, skaffar oss en gemensam förståelse för hästvälfärd vilken vilar på forskning och internationell samsyn.
Alla ”våra” (slutligen kan man ju säga att vi i samhället har ett gemensamt ansvar för alla djur under mänsklig kontroll som WOAH uttrycker det, från myndigheter till allmänheten), alla ”våra” hästar i samhället möter så många olika människor och situationer i sitt liv så om vi kunde ha en gemensam grundsyn i vad en god hästvälfärd innebär så borde det ge bättre förutsättningar för en god livskvalitet (god hästvälfärd över tid) för alla våra hästar.
Danmark och kandar
Tidigare i år kom en rad lagförslag från den danska livsmedelsministern som skulle stärka hästvälfärden. När det gäller kandar föreslog ministern ett förbud mot användning av kandar för oerfarna ryttare samt att ryttare som vill använda kandar ska genomgå en särskild utbildning.
Detta går nu Dansk Ride Forbund till mötes genom de skärpta reglerna. Från den 1 september får kandar endast användas från och med svårighetsgrad 4 i det danska dressyrreglementet. Klasserna det gäller är från den danska Medelsvår A, där halvpiruetter och byten i vart fjärde ingår, samt från ponnyernas Lätt A:5. Ett nytt krav är också att ryttare ska ha minst ett resultat på 65 procent eller högre i svårighetsgrad 3 eller högre, innan ryttaren får tävla på kandar.
Är det tillräckligt? Jag är i dagsläget benägen att gå längre och förbjuda kandar, även om alla sorters huvudlag kan skada en häst beroende på hantering. Varför ja ni kan läsa mer här i en tidigare blogg som både visar på att hästens mun inte har utrymme för ett bett varför jag tycker det är onödigt med två, detta i kombination med att vi ser många problem med kandaranvändning leder mig dit. Om vi inte vet om det vi gör eller använder skadar hästen borde vi använda försiktighetsprincipen och sluta med det som ”kan” ge skada tills vi har försäkrat oss om motsatsen.
Foto: Torbjörn Nilsson, hästtandläkare.
En annan fundering är hur mycket det hjälper om det skulle visa sig att domarna ändå premierar fel saker i bedömningen? Och t ex ger 65% i grad 3 till en häst trots att den visar problem med munnen pga utrustning och ryttarens användning av den.
Tävlingsryttare avstängda och åter på banan
Film efter film med där Cesar Parra utövar våld mot hästar offentliggjordes i samband med avslöjandet (hur länge har det pågått?) att Internationella Ridsportförbundet, FEI, berättade på sin webbplats att den 62-årige dressyrryttaren och olympiern Cesar Parrastängs av i 15 år. Han ska också betala nästan 180 000 kronor i böter samt ungefär 120 000 i rättegångskostnader till FEI. FEI skriver då också något i linje med att ”se så viktigt hästvälfärd är för oss…när vi nu gör detta”.
Är det ett steg framåt?Kanske, med kanske menar jag att i Sverige definieras djurplågeri som att man med uppsåt plågar ett djur. Det svaret är väl ja här. Djurskydd är vår lagstiftning för att skydda djur från lidande, det här är att utsätta hästar för lidande. Det är viktigt att FEI gör detta då samhället misslyckas med att skydda hästarna. Samtidigt är skydd från misshandel en oerhört liten del i begreppet hästvälfärd och dessutom en självklarhet.
Åter på banan bra eller dåligt?
Charlotte Dujardin fri att tävla igen – efter ett års avstängning.
Andreas Helgstrand har anklagats för hästmisshandel och blev avstängd från OS efter danska TV2 i november 2023 släppte en dokumentär som avslöjade oetiska träningsmetoder från Andreas Helgstrand och hans medarbetare. Från och med januari 2026 kommer Helgstrand Dressage att ha sin tyska bas på dressyrryttaren Isabell Werths anläggning i Rheinberg och samarbetet med Paul Schockemöhle fortsätter oförändrat. På Isabells gård utvecklas nu nya faciliteter för att möta företagets behov, med bland annat moderna kontor, EU-godkänd hingststation, stall och utökade träningsytor. Dessa kommer att hyras av Helgstrand Dressage.
Man måste få en andra chans och om enskilda individers beteende är ändrat efter avstämningen eller inte vet jag inte något om.
Det jag frågar mig är om kulturen verkligen har påverkats inom sporten? Det känns dessutom som att nya fall kommer fram hela tiden.I juni öppnade Internationella Ridsportförbundet en utredning gällande händelsen där en OS-ryttare från Australien ses piska en häst många gånger. Det var nyligen som den uppmärksammade videon publicerades och delades vidare av hundratals på sociala medier. (OBS! Varning för starka bilder). På filmen syns dressyrryttaren Heath Ryan, en 67-åring med OS, VM och världscupfinal på meritlistan – oavbrutet piska en häst.
Det får mig att undra: Hur vanligt förekommande är detta egentligen? Samtidigt är det bra att det anmäls och tar upp. Har inte veterinären Jeremias Wedin rätt som i SVTs program Go’kväll sade att hästen är det sista djurslag som vi får slå? Vill vi ha det så?
Jag ser fram emot att få veta mer…
Jag är försiktigt positiv, det är bra att det nu blir anmälningar och att vi använder någon form av mätsticka för nosgrimman, pratar om utrustning mm. Och vi behöver ta betydligt större kliv framåt för hästarnas skull.
Marita Lindberg tillträder som ny utbildningschef på SvRF och har såvitt jag förstår ansvar för vilken utbildning som de tränare som licensieras av SvRF får i hästvälfärd. Det ska bli intressant att ta reda på mer om vad det innebär att hon enligt Johan Fyrberg ska ta utvecklingsarbetet vidare. I vilken riktning det kommer att ta i hästvälfärdsfrågor får vi återkomma med.
I decennier har Peter Kallings drivit frågor om hästvälfärd och arbetat mot dopning, såvitt jag minns är han den enda person, veterinär som omnämns agera positivt för hästvälfärden i boken ”I can’t watch anymore av journalisten Julia Taylor”. (vilken jag i övrigt rekommenderar att ni läser).
Nu lämnar han uppdraget som förbundsveterinär och Mia Svensson tar över. Det blir spännande att både se vad Peter Kallings kommer att göra nu för hästvälfärden, hur kommer han nyttja sin enorma erfarenhet och vilken roll Mia tar.
Hon skriver i en intervju med Tidningen Ridsport att hon bland annat ser fram emot de etiska diskussionerna. Jag är nyfiken på hur Mia ser på skillnaden på etik och hästvälfärd.
Som jag ser det är det nödvändigt att åtminstone alla professionella yrkesutövare på riktigt, i praktiken kan skillnaden på djurplågeri, djurskydd och hästvälfärd samt hur etik och moral förhåller sig till detta. Idag tillåts enligt mig en allt för svepande och okunnig diskussion, där intrycket blir att hästvälfärd kan vara vad som helst och därmed kan vi inte agera på den. Allt jag har lärt mig tyder på att det är fel.
I den kurs jag gått görs en tydlig skillnad på dessa begrepp, etik och moral handlar om vår känsla av vad som är rätt och fel att göra. Hästvälfärd måste baseras på hastens upplevelse av sin situation och utvärderas så långt det är möjligt utifrån detta. I den kursen används allt vi vet om vad en häst är, hur den upplever världen, fysiologiskt fungerar och olika reaktioner, känslor för att göra en så hästbaserad bedömning som möjligt. Sen kan vi använda vår etik och moral i val av lösningar för hästen.
En sista luring är att – att älska sin häst och vilja den väl är inte en garanti för att hästens behov tillgodoses, tvärtom kan det göra oss blinda för att verkligen se det ur hästens perspektiv.Fortsättning följer…
Krönikans budskap känns lite svårtolkat, men den leder till tankar och reflektionen kommer från några nedslag i krönikan. Den börjar med en (retorisk?) fråga ”behöver vi regelverk för att vara snälla” som verkar svaras av att om de som verkligen kan, inom sporten, agerar så behövs det inte? ”Det är lätt för dem som inget kan, som inte förstår, att döma.” Vilka de är känns oklart.
För det första, det är inte unikt på något sätt att vi reglerar för att säkerställa att makt, beroendeställningar inte missbrukas i samhället. Några exempel. Barn är helt under vuxnas kontroll så vi kämpar med lagstiftning och att införa barnkonventionen så att de som är mest utsatta inte ska fara illa. Vi har lagstiftning för att balansera upp så att den som är beroende av en arbetsgivare för sin inkomst inte ska fara illa, t ex arbetsmiljön och få lönen utbetald. Vi kan fortsätta…och vi har en lagstiftning för att vi människor som har kontroll över djuren inte i värsta fall ska utsätta djuren för missförhållanden, skador och lidande. Som vi skrev i en debattartikel i Tidningen Ridsport den 21a november 2024 så är det bra att sortera i dessa begrepp. (om du inte har tillgång till denna så kan du läsa tidigare blogginlägg på den här sidan)
För det andra, har hästsporten offerkoftan på? Många gånger verkar det som att de ser sig vara särskilt påhoppad kring frågor om häst(djur)välfärd. Det tycker vi inte stämmer. Ett exempel. World Organisation for Animal Health, en global organisation med 183 medlemsländer varav Sverige är ett, gör det mycket tydligt att djurskydd och djurvälfärd enligt de fem domänerna gäller alla djur som står under människans kontroll. Det vill säga även hästen i sport eller arbete eller som sällskapsdjur!
Det vi har är ett unikt stort ansvar då våra hästar både lever längre än de djur vi föder upp till slakt, hästen kanske i 20 år. Och under dess livstid flyttar vi hästen till nya platser, situationer, relationer och tränar den till olika uppgifter, vilket om något gör att vi har ett än större ansvarsområde att hantera.
För det tredje, vi har redan regelverk kring djurskydd och kontroll från myndigheter och vissa organisationer t ex Svensk Travsport. Är det tillräckligt?
Om vi tar ett exempel från dagens debatt, skador i munnen hos hästar, (det har ju tydligt dokumenterats att det inte bara är enstaka fall, olycksfall som alltid kan ske så att säga).
Vi har redan lagstiftning kring detta i Sverige i föreskrifter om hästhållning står det: ”7 § Utrustning som används till en häst ska vara väl anpassad till hästen och användas på ett sådant sätt att den inte kan orsaka hästen lidande, skador eller sjukdom.”
Veterinärer och hästtandläkare vittnar om skador i mun och på tänder. Forskning visar på exempel där spända nosgrimmor gjort så att när hästen försöker öppna munnen för att komma undan trycket i munnen pressar den så hårt mot nosgrimman att det blir benpålagringar i skelettet. Vi vet från våra tandläkare och via forskningsresultat (ett ex en sammanställning här) att förekomsten av sår i hästens mungipor, på tänder och sår i kindslemhinnan är vanligt förekommande. (Det finns studier från travsporten, fälttävlan, dressyr, islandshästar m. fl.) Så vad innebär det? Att vi regelmässigt bryter mot lagen? Att våra normer och regler inom våra verksamheter inte räcker till?
På en föreläsning (TRT betalande event, men här finns en länk till hans verksamhet) av en belgisk tandläkare, Wouter Demey, veterinarian specializing in dentistry, board member of Nordic college of equine dentistry (NCED), visade han en bild av en häst där någon slipat ner hästens tänder så mycket att den inte kan äta ordentligt, han klassar det som djurplågeri. Varför gjordes detta? Min tolkning utifrån föreläsningens sammanhang är att det gjorts för att inte kunna få några skador från bett och nosgrimma i kindslemhinnan pga skarpa tänder (vilket hästen måste ha för att kunna äta hö/gräs)? Han menar att vi måste se på hela bilden och inte bara slipa tändernas kanter, var försiktig där. Stress gör dessutom så att musklerna kortas inklusive dem i hästen kinder och mun (Wouter Demey) vilket i sig ökar risken att få skador i munnen.
Om vi försöker se lite från utsidan och in på hur hästnäringen, sporten, hanterar dessa frågor idag.
Såvitt jag vet har inte nosgrimman någon dokumenterad funktion bortom att stänga hästens mun. När det gäller att den skulle hålla bettet på plats så har jag inte hittat någon forskning som stödjer det (inte professor Paul McGreevy heller), tar gärna emot forskning som visar på något annat. (Att hålla bettet på plats borde ju vara en positiv funktion för hästen.) Och varför vill vi stänga hästens mun?
Enligt Wouter Demey så är lanerna ett oerhört känsligt område i hästens mun med mycket nerver, med en reflex att gapa om det känns skarpt där, lanernas känslighet används tillsammans med läppar, tunga och munnens slemhinnor för att känna av vad hästen ska sortera ut, ”spotta ut” igen när den betar. Med ett bett på lanerna måste hästen vänja sig vid att bortse från signalen att spotta ut bettet.
Vilka lösningar har sporten hittills tagit till när hästen får problem?
Om hästen tar tungan över bettet så använder vi till exempel inom travet tungband för att binda tungan. Om det leder till lägre poäng när hästen gapar för att komma undan bettets inverkan i dressyren så verkar lösningen ha varit att dra åt nosgrimman hårdare.
Behöver vi regelverk för att vara snälla?
Hur mycket kan lösas av ändrade normer och beteenden inom hästnäringen, sporten? Vad krävs av regelverk och lagstiftning samt ökad uppföljning på lagefterlevnad?
Foto: Fotot i ingressen är på hästen Helixa, utan skador, som genomgår sin årliga munhåle- och tandkontroll av en veterinär specialiserad på tandvård. Översta bilden tagen av fotograf Crispin Parelius Johannessen. Nedre bilden är tagen från Svensk Travsports regelverk om tungband.
Kanske är frågan istället vågar vi låta bli att tillsammans äga och prata om hästvälfärd? Samhället har lika stor rätt att granska oss som har hästar som grisproduktionen eller uppfödning av katter, följer vi lagstiftningen och tar vi hand om våra hästar. Har hästar en god välfärd?
För att vi ska kunna samtala om så här känsliga och komplicerade frågor så upplever vi att det kan vara bra att vara noggrann med begreppen. Låt oss börja med att skilja på fyra begrepp så vi inte rör till det för oss redan i början av ett samtal.
Djurens rättigheter handlar om ett etiskt ställningstagande kring djurs rättigheter i samhället. Här kan det vara så att en del människor tycker att hästar har rätt att vara helt fria och borde släppas lösa. Personligen så tror vi inte det är möjligt och att det är ok att vi har domesticerade djur men då måste vi ta det enorma ansvar det innebär på största allvar. De tre följande begreppen blir då extra viktiga.
Djurskydd är vad vi människor gör för att skydda djur från lidande och regleras i djurskyddslagstiftning. Lagstiftning blir ofta ett sätt att säkra den lägsta acceptabla nivån. Det finns detaljerade föreskrifter för olika djurslag såsom hästar. Här finns regelverk för hur man ska hålla djur och ta hand om djur på ett bra sätt, och det kontrolleras av djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen. Ett exempel från Stockholms län på hur du kan anmäla om du tror att någon missköter sina djur, oaktsamhet räcker för att bryta mot lagen.
Djurplågeri regleras i Brottsbalken och gäller brott mot ALLA djur även vilda. Detta anmäls till polisen och kräver uppsåt eller grov oaktsamhet för att vara ett brott.
Trots att lagstiftningen många gånger kan upplevas tandlös och vara lägsta nivå så finns det en hel del att vara uppmärksam på inte minst i takt med att forskning och kunskap ökar inom hästområdet. Till exempel:
Svensk lag skriver i föreskrifter om hästhållning: ”7 § Utrustning som används till en häst ska vara väl anpassad till hästen och användas på ett sådant sätt att den inte kan orsaka hästen lidande, skador eller sjukdom.” Här vet vi ju till exempel att för hårt spända nosgrimmor (det finns ett hjälpmedel från ISES för att objektivt bedöma hur hårt den är spänd) och att felanvända bett, eller tygeltag, kan ge upphov till lidande och skador på tänder och i munnen. Lyssna gärna på Nina Lundgren i den här podden och se hur du kan kolla munnen hos SvRF.
Och nu kommer vi till begreppet djurvälfärd.
Hästvälfärd – fem domäner
I korthet handlar djurvälfärd om djurens upplevelse av sin omgivning och det vi utsätter dem för. Det gäller både att minimera det negativa som djurskyddet fokuserar mest på och att se till att hästen har positiva upplevelser.
När det gäller hästvälfärd så är det de fem domänerna som är en etablerad utgångspunkt internationellt och i Sverige. Här handlar det både om negativa och positiva upplevelser.
Hästvälfärd och de fem domänerna, finns beskrivet på Hästsveriges hemsida och även på World Horse Welfares hemsida som vi dessutom tycker har en bra illustration över de områden som berörs, se här nedan.
Det kan nog vara extra utmanande att säkra välfärd för hästar jämfört med till exempel kor. Det beror på att hästarna lever länge, flyttar runt till olika stall och används till ridning och andra aktiviteter av många olika människor. Vilket är ett ännu större skäl till att vi alla inom hästfolket, ”the horse community” behöver dela samma grunder för att hela tiden verka för att hästarna har en god välfärd!
Tack och lov har vi ju en bra hemsida med fakta vi alla kan luta oss mot, Hästsverige. Den leds av bland annat SLU och SVA som är myndigheter som utbildar våra veterinärer, forskning kring hästars utfodring och deltar i hippologutbildningarna mm.
Här kan du läsa om hur du kan tänka för att försöka tillgodose din hästs välfärd inom samtliga fem domäner.
Så vårt förslag är att vi tillsammans använder etablerad kunskap för att prata med varandra om hur vi ständigt ska hitta lösningar som ökar hästens välfärd. En del är svårt och annat mer självklart. Och det är något vi hela tiden måste jobba med då förutsättningarna ändras över tid såsom hästens uppstallning, användning, ålder och vår egen kunskap. Vi behöver hjälpas åt.
Och vi har ingen ursäkt, kunskapen finns här och vi kan alla göra något. Inte minst gäller det de 22-23 timmar (sid 8 i vår skrift) vi inte är hos hästen. Tillgodoser vi de grundläggande beteendebehoven, social kontakt, födosök/ättid och fri rörelse. Eller ”Galopp, grupp och gräs.”
Sommarbetet kan vara en härlig semester för både dig och din häst. Hästen får möjlighet att utöva sina naturliga beteenden som att ströva, söka egen föda och få socialt umgänge med andra hästar. Tillsammans med andra betande djur är hästen en viktig del i att hålla våra landskap öppna.
Foto: Jenny Blomberg
Våra öppna landskap med glesa skogar, ängar och ekhagar försvinner i snabb takt eftersom färre djur betar markerna. Sedan 1850 har naturbetesmarken i Sverige minskat från två miljoner hektar till ca 450 000 ha.
Många blommor, fjärilar och fåglar behöver öppna landskap och hotas därför när markerna växer igen. Variationen av djur och växter kallas biologisk mångfald. Den biologiska mångfalden skapar ekosystem som ger oss tjänster som till exempel pollinering. Pollinering gör äppelblommor till äpplen. Visste du att var tredje tugga du äter är tack vare pollinerande insekter som bin?
En naturbetesmark är en gammal mark som har betats men aldrig plöjts, gödslats eller såtts med gräs. Naturbetesmarker har en hög biologisk mångfald och är hem för många arter.
Bra för hästen
Foto Sara Öström Linde
Hästar trivs bra i stora, kuperade hagar där det finns mat, vatten, sol och skugga. Egenskaper som passar in på många naturbetesmarker. Hästar klarar förvuxet, grovt gräs bäst av alla djurslag. Det gör att öppna marker som varit utan betande djur en längre tid, fungerar mycket bra för hästar. Andra saker som är bra med hästens bete är att de föredrar gräs framför örter såsom blommor och att många dyngbaggar trivs i hästens gödsel.
Att själva betet i naturbetesmarker ibland är lite magrare passar många hästar, men även hästar med ett större näringsbehov kan klara sig fint på sommarbete i en naturbetesmark. Till exempel Tunarps Säteri som har ridskole- och ridlägerverksamhet med både hästar och ponnyer låter hästarna gå dygnet runt på bland annat naturbete under sommaren. Tänk på att även en kortare tids bete kan ge ett viktigt bidrag till naturvården och den biologiska mångfalden.
Hur kan jag ge min häst möjlighet till naturbetesmark?
Om du inte har tillgång till egen naturbetesmark så kontakta i första hand lantbrukare i närheten. Du kan också kontakta din kommun eller Länsstyrelse för att se om de har betesmark du kan hyra eller har tips på markägare du kan kontakta. De kan även dela med sig av värdefull information och kunskap.
VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ
Marken får aldrig trampas sönder, den måste vara täckt med växtlighet hela tiden.
Marken får inte gödslas upp med gödsel eller foderrester.
Hästarna får inte gnaga bark på träden.
Tillgång till olika hagar gör så att det är lätt att flytta på hästarna. En tumregel är att naturbetesmark bara lämpar sig för sommarbete och aldrig som rastfålla eller vinterhage.
Skydda dyngbaggarna från avmaskningsmedel genom att, bara avmaska hästen vid behov och före betet.
På Hästsveriges hemsida kan du läsa om andra saker som är viktigt att tänka på när hästen ska gå på betet.
