Ibland känns det som att rid- och hästsporten tycker att man är särskilt utsatt för påhopp om hästens välfärd. Vi som alla älskar våra hästar så mycket och vill dem väl. De får alltifrån täcken till olika tillskott och många är vi som lägger all vår tid och våra pengar på att hästarna ska ha det bra. Stämmer det? Det finns argument för både ja och nej.
NEJ
Djurvälfärd är ett så mycket större begrepp än hästvälfärd. Det finns en internationell organisation som förkortas WOAH, World Organisation for Animal Health, där 187 medlemsländer är med inklusive Sverige. Den verkar för att minska spridningen av olika sjukdomar mellan djuren men också mellan djuren och oss människor. De verkar också för djurvälfärd, vilket enligt dem gäller för alla djur under mänsklig kontroll. Alltifrån en hamster till slaktsvin och definitivt våra hästar. Deras vision är att alla djurslag utifrån de specifika och generella behov de har ska få sin välfärd tillgodosedd utifrån de fem domänerna. Så nej hästar är inte särskilt utpekade. Vi har tidigare delat länken till en jättebra kurs som förklarar vad det här betyder för just sport- och fritidshästar.
Viktigt att notera här är att kärlek och omsorg inte säkrar hästens välfärd. Djurvälfärd bedöms inifrån djurets perspektiv och hur det, i det här fallet hästen, upplever sin välfärd. Så kärlek är ingen garanti för god hästvälfärd, vilket jag tror att vi alla egentligen vet. Däremot kan ju kärlek göra att vi vill lära oss allt vi kan för att det även ur hästens perspektiv ska leda till en god välfärd.
Hur vet vi då vad hästen upplever? Jo vi vet mycket (forskning mm) om många djur idag, alltifrån deras grundläggande beteendebehov, som vi ju förenklat ofta säger är grupp, galopp och gräs för hästar, till hur deras fysiologi, sinnen, fodersmältning, anatomi, känslor, mentala inlärningsförmåga mm fungerar. Utifrån detta kan vi så objektivt som möjligt ställa oss i hästens skor och bedöma välfärden.
Gör vi inte det redan idag då? Nej. Det är lätt att säga, vilket i princip alla gör, att självklart ska hästens välfärd alltid stå i centrum och sen… men just nu måste vi ju kompromissa för vi har inte mark nog eller de människor som jobbar med hästar måste kunna få fortsätta att göra det och då blir det för dyrt att ändra. Då är inte hästvälfärden egentligen så viktig, det blir fina, säkert välmenande, ord men det säkrar inte alla samhällets hästars välfärd. Organisationerna visar då att de fortfarande ser på hästvälfärd utifrån deras ögon inte hästens, människans behov och önskningar går i praktiken före om dessa är i konflikt.
Det finns stora liknelser vid miljö- och hållbarhetsarbetet. Hör ni något företag som säger något annat än att självklart är hållbarhet viktigt, klimatet, naturen, goda arbetsvillkor etc? Men många säger också (mer regeringar än företag) att vi måste ju kompromissa med det för annars blir det så besvärligt för oss människor och för det ekonomiska system och de regler vi skapat för det så vi väntar. Totalt sett ökar i och med det till exempel klimatförändringarna med tydliga exempel och risker för än större naturkatastrofer i närtid samtidigt som många människor, tamdjur och vilda djur, naturen, varje dag betalar ett högt pris för att vi inte gör mer.
Det kan ju tyckas hopplöst och det är det inte, samtidigt har vi aldrig haft så mycket lösningar och investeringar i framtida hållbarhet som idag och så många människor som bryr sig. Allting är bättre inte sämre på grund av varje insats. Vi behöver bara bestämma oss för att göra det här än mer systematiskt och överallt så kan vi ändra på det. Det innebär förändringar och det är alltid stökigt och lite jobbigt. Så är det ju när vi ska göra annorlunda och det blir mindre besvärligt om man sätter sig vid rodret och själv bestämmer hur förändringen ska genomföras. Och garanterat mindre än stökigt kraftigare naturkatastrofer. Vi har också exempel på företag som tar det här på allvar och systematiskt arbetar för att hitta lösningar att nå verklig hållbarhet. De har ägare med mod och övertygelse att se sanningen i vitögat. Vilket har lett till en tydlig målbild om vad hållbarhet innebär, hur det ser ut när de har en positiv påverkan och agerar för att ta sig dit. Interface, Patagonia, Icebug m fl.
Det stämmer förstås också när det gäller hästvälfärd, vi har aldrig haft så mycket kunskap, goda exempel och nya lösningar som verkligen bygger på vetenskaplig grund, de fem domänerna. Sannolikt aldrig så många som kan så mycket som nu. Räcker inte det? Nej, liksom för hållbarhetsområdet så är det för många hästar som far illa idag, vars välfärd inte säkras, för att det ska räcka med enskilda goda exempel.
Vi skrev i vår krönika att vi varken ser eller hör att våra hästorganisationer tar hästvälfärd på allvar på grund av att de inte har tydliga målbilder för hur våra sportverksamheter ska se ut för att hästvälfärden ska säkras. Med handlingsplaner för att nå dit. Det kräver lite stök och medveten förändring för att ändra ett sportutövande så det kan ske på hästens villkor. Precis som det krävs uppoffringar, stora insatser och förändringar för en individ och (organisation för att stödja det) att bli bäst i världen i dressyr eller hoppning. Det verkar dock dessa organisationer ta för självklart.
Att hästvälfärden inte säkras för ALLA hästar behöver jag nog inte argumentera för, det räcker ju att se olika exempel på missförhållanden som uppdagas och som vi kan tro eller vet har en systematik i bakgrunden. Man kan läsa boken I can’t watch anymore, som jag för ett år sedan fick bekräftat av Peter Kallings fortfarande var relevant även om han ser långsamma förbättringar. Peter omnämns för övrigt positivt i boken som för övrigt finns att köpa. Eller se webinaret om hästvälfärd med FEIs veterinärer för att förstå att vi inte har en sport som idag säkrar hästvälfärd för alla hästar. Våra organisationer ställer sig inte riktigt i hästens skor och agerar därefter så att vi får en ”happy athlete”. Ett exempel, det verkar viktigare att vi får tävla än att hästar som har magsår får avstå, de får nöja sig med magsårsmedicin.
JA
Kanske finns det också särskilda skäl för samhället och vi alla som älskar hästar att fokusera extra på att vi får ett arbete med hästvälfärd som är för alla hästar. Varför?
- Våra lantbruksdjurs välfärd måste säkras upp genom systematik, regelverk, insyn och kontroller. Mycket arbete kvar här internationellt och även en del i Sverige. Djuren som ofta lever korta liv på en eller två platser och sedan till slakteriet.
- Våra mindre sällskapsdjur såsom hund, katt, hamster lever oftast hela sitt liv med en människa eller familj. Det har sina utmaningar, om djuret inte tas väl om hand så är insynen liten och vi behöver våra kontroller och öka kunskapen om vad djuren behöver. Vi ser att det sker mycket i många länder här alltifrån Kalifornien i USA, Frankrike, Spanien skärper lagstiftningar och Nederländerna förbjuder helt privata fyrverkerier. Det kanske blir en annan blogg. Vi har fortfarande övergivna djur i Sverige framförallt katter så det finns mycket att göra.
- Hästarna är lite som både ett lantbruks- och sällskapsdjur, de kräver stallar, stora ytor och foderarealer och de lever ofta länge 15- 25 år i relation till oss människor.
Det som skiljer hästarna från de andra djuren är att de under sin livstid ofta byter ägare och därmed sina relationer till både människor och andra hästar. De tränas av olika människor, de förväntas prestera många olika saker, från tävling till barnhäst, terapihäst etc. De utsätts för oerhört många olika inhysningsformer och miljöer. Det ser jag som unika utmaningar för hästarnas välfärd. Vilket ökar behovet av att alla vi hästmänniskor som hästarna kommer i kontakt med faktiskt har samma ramverk, regler och kunskap för att säkra hästens välfärd.
Vilket i sin tur leder tillbaka till vår krönika och att vi ser att våra hästorganisationer har ett oerhört stort ansvar att säkra att vi alla verkligen verkar för hästvälfärd genom den påverkan som dessa organisationer har.
Samhällets, våra svenska myndigheters kontroll verkar inte ha anpassats efter de villkor som hästarna lever under. Till exempel säger vår lagstiftning klart och tydligt att hästar inte får skadas av vår utrustning och att vissa verksamheter utgör hög risk för hästvälfärden såsom totalisatorspel, uttag till mästerskap eller prissummor över ca 18 000 SEK.
- Inte ser vi djurskyddsinspektörer på tävlingarna som kontrollerar om hästarna får blod efter sporrar, benpålagring av för hårda nosgrimmor, skador i munnen av bett, hur tungband inverkar på hästen, har svårt att andas av rollkür eller är mentalt redo för uppgifterna de ställs inför.
- Eller att regeringen och Jordbruksverket kallar in våra hästsportorganisationer och frågar vad ska ni göra åt det här? ”Forskningen och praktiska exempel visar på att ni systematiskt bryter mot lagen vi måste säkra att ni hanterar det här annars måste vi agera”. Vilket har skett i Danmark, ansvarig minister säger ”inga OS-medaljer ska tas på bekostnad av hästarna”, ord att följa upp.
- Skulle vi vilja det? Visst, lagstiftning och myndigheters kontroll kommer alltid att ha en viktig roll att spela och här behöver Sverige kliva fram. Men det räcker inte…och mycket bättre för både samhället, hästverksamheter och hästarna är om myndigheter bara behövs som ett minimum. Att vi istället gör det tillsammans. Det förutsätter ett mycket större engagemang från oss hästmänniskor!
Hästvälfärd för alla hästar under hela dess liv, kräver att våra häst- och hästsportorganisationer visar vad målet innebär. Som man brukar citera Alice i underlandet ”Om målet är oklart spelar vägvalet mindre roll” – men här spelar vägvalet stor roll för våra hästar! En happy athlete, jag sätter här likhetstecken med god hästvälfärd utifrån de fem domänerna, att hästsporten sker med säkrad hästvälfärd på riktigt? Utan det är det bara tomma ord.
Att vi sätter extra fokus på hästsporten beror på att vi liksom samhället, genom lagstiftningen, ser att riskerna ökar där. Dessutom är många av våra professionella ryttare och kuskar, medvetet eller omedvetet, föredömen för amatörer. Samt sätter normer och praxis för hur många av oss bedriver våra hästverksamheter vilka berör många områden av hästens liv långt bortom tävlingarna.
Vi vill inte att våra organisationer bara tar ansvar för att synliggöra enskilda personers övertramp och missförhållanden, vilket sedan stöts och blöts i sociala medier – mest på den individens bekostnad. Det kan till och med dölja fokus på det stora ansvar organisationer har. Här vore det bra med mer fokus och större kunskap även från hästmedia.
Vi vill ha mer fokus på vad organisationer, som har stort inflytande över hur vi ALLA agerar gentemot ALLA våra hästar, faktiskt gör eller inte gör för hästvälfärden. Har organisationerna bara fina ord eller en tydlig målbild för vad det innebär att leva upp till hästvälfärd i de verksamheter de påverkar som styr realistiska och systematiska handlingsplaner som genomförs och därmed leder oss till mål? Eller inte?
ALLA vi som älskar våra hästar och våndas över våra egna misstag och dagligen försöker hitta bästa lösningarna för vår hästs välfärd behöver också (förutom ett individuellt ansvar) avkräva våra organisationer ett strukturellt och systematiskt ansvar för att vi tillsamman ska kunna säkra ALLA hästars välfärd genom hela deras liv.
