Låter det utopiskt eller som en dröm? Nu har jag gått klart KURSEN som just har lärt mig att använda en sådan. Jag tycker det var en väldigt bra kurs som jag till och med rekommenderar alla att gå.
Syftet med kursen är just att lära sig använda en checklista för att identifiera vilka områden inom hästvälfärd som är bra och vart förbättringar behövs utifrån den här enskilda hästens perspektiv och situation. Det är baserat på din bedömning utifrån din kunskap och samtidigt med så objektiva indikatorer som möjligt vilka utgår ifrån det vi samlat vet om vad hästar behöver för att hästen är en häst. Om vi hästfolk använder den här checklistan ger det också en möjlighet till en gemensam grund för att prata om hästvälfärd i praktiken. Vad sägs om det?
Vem vill inte göra det här för sin häst? Det ger också möjlighet till att anpassa för just din häst och er situation utan att kompromissa med vad alla hästar i grunden behöver. Är det lätt? Nej men det är mycket lättare att bedöma hästvälfärd nu än innan, med mer kunskap och en checklista. Så…lite kort.
Jag vill bara betona att det är väldigt mycket kunskap som förmedlas i den här kursen, innan man kommer till checklistan, men nu fokuserar jag på checklistan.
Målet var som sagt att jag skulle lära mig använda en checklista för hästvälfärd med indikatorer för alla områden som berör hästens ”management” skötsel/hantering kopplade till de olika delarna i femnivåmodellen.
Och sedan med hjälp av denna checklista bedöma varje hästs OBS subjektiva, personliga upplevelse av sin livssituation utifrån dessa så objektiva och faktabaserade parametrar/indikatorer som möjligt. Perspektivet vi försöker ta är alltså inifrån hästen.
De fem nivåerna inkluderar:
nutrition, näring
fysisk miljö, omgivning
fysisk hälsa
beteende, interaktioner med
A) omgivningen, miljön
B) andra djur
C) människor
hästens mentala hälsa, känslotillstånd, t ex tillfredställelse och rädsla (samt bedöma om en sinnestämning är positiv eller negativ ”valens” exv samma nivå av hög upphetsningsnivå kan av hästen upplevas positivt om ett sto ser en intressant hingst eller negativt om det handlar om rädsla för att gå på en transport)
Med hjälp av checklistan med indikatorer för de fem områdena:
Bedömer jag hästen, iakttar den och mäter, kollar det jag kan exv puls
Kollar av det jag noterat mot indikatorernas påståenden, i vilken grad håller jag med. Indikatorerna är baserade på:
hästen som art, det som sitter i generna, hästens biologiska beteenden, anatomi, fysiologi etc
situationer, faktorer, miljöer som vi vet ger hästar positiva eller negativa upplevelser exv att kunna se andra hästar eller inte, tuggtid och födosök
Sista steget är att reflektera över om hästens situation, som jag med hjälp av checklistan har beskrivit från olika vinklar, för hästen sannolikt innebär en positiv, neutral eller negativ upplevelse ”affects” känslor och sinnestämningar t ex vet vi mycket om smärtreaktioner, stressreaktioner mm
Utifrån detta gör jag slutligen en samlad bedömning av de fem områdena…
…på en skala från:
mycket dålig välfärd till dålig välfärd: att hästen inte kan hantera, lösa, de negativa upplevelser som den har och den har inte några eller väldigt få positiva upplevelser
neutral
bra till mycket bra välfärd: den kan hantera, lösa, de negativa upplevelser som den har och har många till väldigt många olika positiva upplevelser.
Här kan du ladda ner en översikt på svenska. Det är alltså en kurs i att lära sig att göra en sådan bedömning i mer detalj.
Syftet är alltså att identifiera vilka områden som är bra och vart vi kan behöva leta efter bättre lösningar i den här unika situationen men baserat på så objektiva grunder som möjligt utifrån att hästen är en häst.
Det är en bedömning av just den här hästens hästvälfärd i den här situationen. Många sådana bedömningar över tid ger oss en insikt om den hästens livskvalitet.
Kursen uppmuntrar dig också att reflektera över hur säker, du, jag känner mig på min bedömning, vilka fakta har jag, har jag svårt eller lätt att läsa hästen. Likaså rekommenderas att man värderar varandras hästar, precis som med hullbedömningar så är det lätt att bli hemmablind eller ha förutfattade meningar.
Det jag tycker är styrkan är just att varje häst och situation bedöms individuellt utifrån den kunskap vi, den som har hand om hästen har samtidigt som det bedöms utifrån indikatorer som tagits fram utifrån vad vi samlat vet om hästar.
Det här tycker jag kopplar samman alla praktikers individuella erfarenhet med vetenskap och samlad fakta om hästar.
Kursmålen (fritt översatt av mig):
Förklara samtida kunskap och förståelse avseende djurvälfärd
Identifiera, känna igen optimala förhållanden för hästar
Klassificera alla områden av hästens hantering, skötsel, kopplat till femnivåmodellen
Tillämpa en checklista för att värdera välfärden baserad på femnivåmodellen utifrån pålitliga och tillgängliga indikatorer
Identifiera specifika dimensioner, aspekter i hästens tillvaro som äventyrar dess välfärd
Reflektera över möjligheter att göra stegvisa förbättringar i hästens tillvaro utifrån hästens perspektiv, upplevelse
Kursen är på engelska men den är digital med videos och föreläsningar med utskriven text så du kan google translate texten till svenska och kanske gå den tillsammans med någon som är mer erfaren på engelska. Så låt inte det hindra dig.
Det står 25 timmar men för mig tog det mer tid skulle jag tro…men väl investerad tid.
Jag tänker högt… Vi inom hästvärlden måste vilja äga förändringsresan för en bättre hästvälfärd. Vad händer annars? Vilket eget ansvar har vi för att vår sport ska finnas kvar och vara respekterad av och i övriga samhället? Vilka verktyg finns för oss för att påverka utvecklingen i rätt riktning? Jag, som skriver just detta har arbetat med hästar i drygt 30 år och känner frustration. Jag är utbildad Hippolog, SRL 3 och C-tränare i hoppning. Jag är fortfarande involverad i sporten men numera som aktiv hästägare och jag vill att mina hästar ska få en så bra resa som möjligt med en framtid inom sporten. Jag är uppväxt, präglad och utbildad av och i en tid när uteritter, hängande i stallet, varierad träning och folksportsepitetet var självklarheter. Förutom detta så är jag också uppväxt och präglad av och i en tid där till exempel en del stallmiljöer lämnade en hel del att önska och hårda och oetiska tränings- och uppfostringsmetoder fanns i bakgrunden… Tränings- och uppfostringsmetoder som vi var medvetna om, som användes och som var ifrågasatta redan för 30 och 40 år sedan men, som tyvärr har fortsatt att användas av såväl professionella som amatörer. Jag skulle ljuga om jag inte inser att jag har också gjort fel, men jag vill bli bättre. Jag vill fortsätta att utvecklas och lära mig mer för att göra färre fel… Jag vill ta del av ny kunskap, jag vill följa med i utvecklingen… Vad är det förresten hos oss som gör att vi väljer att göra fel, till och med när ökad kunskap styrker att det är fel? Vill vi inte utvecklas, saknas kunskap motivation eller insikt? Är vi hemmablinda eller handlar det bara pengar…? Kanske är det så för en del. Men, inte för alla och desto viktigare är det då att se till att mer av den kunskap vi har, sprids till fler och på ett sätt som gör att fler väljer att vilja bryta ett destruktivt mönster. Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att använda mig av den påverkanssfär som jag har och som vi alla har i olika roller. För mig eller för en enskild hästägare skulle det kunna se ut så här: 1. Det du kan bestämma över – Exempelvis beslut om typ av häst vid hästköp, val av ryttare, eller vilket foder och utrustning som används. 2. Det du kan påverka – Exempelvis hästens gruppsammansättning i hagen, ridbanans underlag, träningsupplägg eller vilka du väljer att jobba med för att få ökad kunskap. 3. Det du kan ha en åsikt om – Exempelvis hur andra i din närhet eller hästsportorganisationer bör arbeta med hästvälfärd. Om man anser att man har brist på bevis eller liknande som styrker vissa saker så kan man använda sig av försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen innebär att vet vi inte varför hästen får, till exempel en blå tunga vid hårt tryck av bettet (som i praktiken innebär att det är syrebrist just där och då) så måste vi sluta med dessa aktiviteter tills vi kan rida hästar utan att riskera blåa tungor. Eller… om hästen inte fungerar som vi hade hoppats med en viss sorts träning så måste vi försöka ändra träningen för att få en häst som känns till freds och kan utföra det vi önskade. Är det inte så det borde vara? Att, om vi uppmärksammar något som är felaktigt så slutar vi göra det. Men… ibland behöver vi påminna varandra och hjälpas åt. För att utvecklas måste man vilja vara en del av utvecklingen. Ett annat bra verktyg som vem som helst kan använda sig av är de fem domänerna. De fem domänerna påminner oss hela tiden om det som vi måste ha med oss – Hästens grundläggande behov… På Hästsverige.se, https://hastsverige.se/om-hasten/hastvalfard/valfardens-fem-delar-domaner/ kan man läsa mer om de fem domänerna. Hästsverige.se har på ett enkelt sätt synliggjort grunderna och det borde kunna användas som en typ av egenkontrollplan, för var och en, på sin egen hemmaplan. På detta sätt kan du göra åtgärder som påverkar utvecklingen i rätt riktning för dina hästar.
Dagens tänk om… Alla våra stjärnor inom sporten (alla grenar) fick krav på sig från respektive förbund (annars blev man kanske inte aktuell för tex. landslagsuppdrag) att synliggöra hur de arbetar för att förbättra hästvälfärden, kanske i enlighet med de fem domänerna i sitt vardagliga arbete, på sina anläggningar… Vad skulle hända då? /Maria
I en annan blogg ”forskning som ursäkt för att inte agera” reder vi ut lite om skillnad på fakta, vetenskap, erfarenhet och åsikter. Vilka alla fyra har sin roll att spela. Även när det gäller vetenskapliga forskningsresultat, forskning som har regler att följa, så finns det frågor man behöver ställa sig för att bedöma dess resultat. Forskningens syfte och upplägg. Vad är det man studerar, hur går det till och varför gör man studien?
Hippson skriver att de fick ”oväntade resultat” och till och med att ”Det ifrågasätter vanliga uppfattningar om att ett kandar innebär hårdare tryck eller kraftfullare tygeltag.” Tidningen Ridsport: ”Ny studie: Träns gav hårdare tryck än kandar. En ny forskningsstudie visar att tränsbett inte självklart är mildare än kandar.”
Låt oss se vad de gjorde i studien med spontana reflektioner från en icke-forskare som dock är van att läsa forskningsartiklar i övriga yrkeslivet:
Studien genomfördes med elva välutbildade dressyrhästar, alla på Prix St. Georges-nivå eller högre, och deras vanliga ryttare. Reflektion: Alltså hästar som är vana att ridas på kandar, i alla fall på tävling och sannolikt på träning. Hur mycket slutsatser kan man dra på 11 ekipage?
Varje häst reds med tränsbett och kandar rakt fram i 12 steg samlad skritt, 10 steg samlad trav och 10 steg samlad galopp. När det gällde tygeltrycket blev resultatet att i skritt och galopp var det ingen större skillnad, men i trav var trycket från tygeln lägre när hästen reds med kandar. Ryttarna red ofta med en lättare hand med kandaret. Reflektion: Det verkar rimligt, att rida en välutbildad häst rakt fram utan något skäl till att kräva hög samling med en häst och ryttare som är van vid kandar, att ryttaren kan få lite mer i handen med bara tränsbett kontra att de vanligen använder kandar, eller? Så ger detta någon information om kandar eller tränsbett är bättre för hästen?
I studien mäts också hur hårt själva tränset trycker på hästens huvud, i det här sammanhanget ganska irrelevant tycker jag då slutsatserna de pratar om handlar om betten, kandar (dvs två bett ett med hävstång) och tränsbett. Reflektion: den här informationen kan kanske läggas till grundforskningen, hur trycker ett träns på hästens huvud? Alla dessa noggranna mätningar ger dock lätt intrycket av en noggrann studie.
Frågor till studien: Varför har man gjort den? Vad kan man säga om resultaten? Kan det finnas någon ”bias”, t ex att man lägger upp en studie för att få ett visst resultat som man vill visa? Bias är ett viktigt begrepp i forskningen och för oss alla. Bias betyder att ett forskningsresultat påverkas på ett sätt som gör det missvisande. Det kan bero på fel i metoder, data eller att forskarens åsikter har spelat in.
Att ha koll på ”bias” gäller ju även hur man läser forskningsresultat som i den här bloggen. Vilket gör det än viktigare att försöka visa så tydligt som möjligt hur analysen är gjord och hänvisa till källor så att den som läser kan kolla själv.
I relation till den här studien bör man lägga annan grundläggande forskning när det gäller hästens mun, se blogg ”behöver vi regelverk för att vara snälla?”, som är relevant i frågan om kandar eller tränsbett. Till exempel: hur känslig munhåla och tunga är, vilken plats betten tar och vikten av att hästen bara kan andas via munnen. Likaså hur svårt det kan blir för hästen när det sätts en nosgrimma som håller igen munnen, exv finns studier som visar benpålagring på nosryggen pga tryck från hästen när den vill öppna munnen men inte kan. Det finns också studier om just ”rein tension” hur trycket i tygeln påverkar hästens mun och hela dess kropp.
(Bilden är från Hippson, tandläkaren och forskaren Torbjörn Lundström ordf i NCED, har här ovan röntgat en hästs munhåla utan och med bett. Vilket tydliggör att det inte finns någon ”ledig plats” för bettet.)
Oavsett vad just den här artikeln säger så väcker det frågan: Behöver våra ridsportjournalister ha bättre kunskap för att kommentera olika forskningsresultat för att ge en mer rättvisande bild av vad forskningen säger, att kunna sätta studier i sitt sammanhang? Det kan få stor betydelse för vilken kunskap som hästorganisationer och vi hästmänniskor bedömer finns för att ta ställning till frågor som berör hästens välfärd.
Här finns en länk där Christina Wilkins med flera experter presenterar inför FEI Veterinary Committee on 9 April 2025. Welfare in Dressage: The visual and scientific evidence. Självklart oerhört väl förberett och presenterat som ett exempel. De avslutar med att i det fall de presenteras behövs inte mer forskning lite som i exemplet nedan, grunderna är redan etablerade för oss att dra slutsatser kring.
Det ska ju inte behöva bli så här tok(rol)igt. Eller?
Första exemplet, av och till kan man läsa i artiklar att ”vi vet inte” (oklart vilka vi är) exakt vad som är orsaken i det här fallet, t ex varför hästen får blå tunga i dressyren, ”vi” behöver veta mer, mer forskning. Sedan blir det en paus och inget händer som om vi väntar på att forskningen ska genomföra sin””rättegångsprocess”. I den processen föra i 100 procents bevisning att i just den här ryttarens fall så beror det på två bett i munnen, hårt tryck i tygeln och en åtdragen nosgrimma. Det är inte forskningens roll.
Dessutom behövs det inte.
För det första så ska vi använda försiktighetsprincipen då vi inte enligt lag ska orsaka hästen skada eller lidande, i det här fallet genom utrustning, så om vi inte vet vad som orsakar detta lidande med en blå, syrefattig tunga, då får vi sluta med den aktiviteten tills vi vet hur vi kan undvika att orsaka den här skadan. Det är något som till exempel används i bedömningen av vilken forskning som är etiskt acceptabel i Australien, att använda försiktighetsprincipen att anta att om det gör ont på människor så gör det ont på djur (National Health & Medical Research Council). Du kan till exempel göra ett test hur det känns med tryck på lanorna, The Mellor test (se i slutet av bloggen).
För det andra så finns det ofta (inte alltid) forskning och kunskap att tillgå och använda för att förstå vad det är som händer, för att använda den så behöver man viss kunskap men framför allt vilja att ta till sig den. Intressanta frågor i det här fallet där det finns användbara svar är: Finns några andra tillfällen dokumenterade då hästen har en blå tunga, tunga som inte är syresatt? Hur ser hästens mun ut? Vilket utrymme finns för bett i munnen? Hur känslig är tungan? Hur känslig är hästen för tygeltryck på tungan och munnen? Vad händer när hästen inte kan öppna munnen på grund av nosgrimman för att undkomma trycket i munnen? Här finns forskningsresultat att använda om vi vill och som ger en tydlig information om varför tungan blir blå.
Nyligen släpptes en forskningsartikel där man sammanställt all forskning som gjorts om hyperflexion. Den säger att det nu är ställt bortom allt tvivel att all ridning bakom lodplanet har en negativ inverkan på hästens välbefinnande, oberoende av hur stark eller hur länge hyperflexionen utförs, eller om hästen har tidigare erfarenhet av hyperflexion eller inte. Konsekvenser som stress, begränsad rörelseförmåga och nedsatt andningsfunktion dokumenterades i metastudien, och forskarna ser därför inga omständigheter där hyperflexion skulle kunna rättfärdigas.
Kan vi nu räkna med att hyperflexion försvinner från tävlingsbanornas framridningar och på tävling liksom omedelbart ingår i alla tränares vidareutbildning, ett utskick till alla licensierade tränare har kanske redan skett?
Foto: Crispin Parelius Johannessen
Står forskning i motsats till erfarenhet?
Andra exemplet där forskningen tycks ha kommit i vägen för erfarna yrkespersoners möjlighet att ta till sig just forskningsresultat är i den ”debatt” som uppkommit mellan de som tycker att etologer (som då till exempel använder forskning i sitt arbete) nedvärderar erfarna hästpersoners kunskap när det gäller att tolka dagens läge kring hästvälfärd.
För att förstå det här lite bättre (utan att gå in i det som handlar om känslor och relationer) kan det återigen vara intressant att granska lite olika bekanta begrepp:
Fakta är någonting som är bevisat eller går att bevisa, en sanning. T ex hästen har fyra ben.
Åsikt är en persons subjektiva uppfattning om något; en persons subjektiva smak eller en persons föredragna åtgärd i någon fråga. T ex jag tycker att ett bridongbett är bäst för hästen.
Erfarenhet är praktisk, genom upplevelser förvärvad kunskap eller färdighet. T ex en tränare har skaffat sig massa erfarenhet av att träna olika hästar och ryttare.
Vetenskap och forskning:
Forskning syftar mer konkret på arbetet att ta fram ny kunskap, studierna som genomförs. Vetenskap är sättet som kunskapen hanteras. Forskningen ska ske på ett vetenskapligt sätt. Vilket förenklat betyder att man ska ha organiserat sättet kunskapen tas fram på så att man ska kunna förstå hur det gått till så att andra kan kolla att det stämmer. Det är bevisat att det blir samma utfall om studien görs på samma sätt igen. Lite mer formellt.
Vetenskap är ett förhållningssätt, i vilket man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande ”sanningar”, uppfattningar och metoder.
Det ska finnas en tydlighet om vem eller vilka som ställer frågan.
Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas.
Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga.
Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet (genomskinlighet), d.v.s. fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten). (Det ska kunna gå att upprepa samma upplägg och se om man får samma resultat.)
T ex, olika publicerade forskningsartiklar i tidskrifter där artiklarna granskas innan de publiceras.
När man i dagligt tal säger forskning menar man vanligen vetenskapligt baserad forskning som ovanstående.
Finns det då en inbyggd konflikt mellan vetenskaplig forskning och erfarenhet? Nej för det första så har en person med största sannolikhet både åsikter, fakta, erfarenheter och ibland forskning (egen eller andras) som stöd för sitt yrkesutövande.
För det andra så behöver vi erfarenheten lika mycket som vetenskap och forskning. Men liksom forskningen inte är utan regler och begränsningar (det tar tid och komplexa sammanhang är svåra att studera med vetenskapliga studier, innan man använder resultatet från forskning noga granska dess relevans för den fråga man studerar) så gäller det även vår erfarenhet. Det är till exempel skillnad på en enskild persons erfarenheter och erfarenheten hos en hel yrkeskår. Hur erfaren en viss person än är går det inte att säga att just dessa erfarenheter gäller för alla andra.
Så hur ska vi då kunna använda och värdera erfarenhet?
Erfarenheten hos en yrkeskår kan genom en viss process dokumenteras som beprövad erfarenhet och då få lika stor tyngd som forskningen. För att försöka beskriva vad beprövad erfarenhet är kombineras här Skolverkets och SvRFs utbildningspolicys innehåll.
”Beprövad erfarenhet består av kunskap som har vuxit fram i det vardagliga arbetet i stall och utbildningsverksamhet, genom att de verksamma tillsammans prövar och omprövar, diskuterar och kritiskt granskar sin egen verksamhet. Det är alltså professionens egen, gemensamma, kunskap som växer fram över tid.”
Enligt Skolverket är processen oerhört viktig för att det ska kunna dokumenteras som beprövad erfarenhet. (Den växer inte fram hur som helst. Det räcker inte att en grupp tränare sätter sig och jämför erfarenheter.) För att erfarenhet ska kunna kallas beprövad ska arbetet/utbildningsverksamheten eller verksamheten (den verksamheten erfarenheten hänvisar till) problematiseras och prövas på ett strukturerat sätt. För att få syn på det som görs och vad det leder till ska arbetet dokumenteras i någon form. Dokumentationen gör också att arbetet kan diskuteras med andra och spridas vidare. Genom att granskningen görs gemensamt i kollegiala sammanhang blir det också möjligt att utmana det invanda och lyfta fram nya perspektiv. Det är inte antalet personer som är det viktiga för granskningen, utan hur man går till väga. I arbetet med beprövad erfarenhet är processen väsentlig, det vill säga vägen framåt och även inställningen eller förhållningssättet till det löpande arbetet. Det är viktigt att alla olika roller inom den relevanta hästverksamheten vågar ompröva och utmana sina sätt att arbeta och organisera sin verksamhet. För att utveckla verksamheten knyts vetenskapligt framställd kunskap ihop med kunskap från den egna verksamheten. Det vetenskapliga förhållningssättet är här centralt.”
Så är då en enskild persons samlade erfarenhet från ett helt yrkesliv inte viktigt? Jo visst kan vi lära oss mycket ifrån den och tills vi vet att den personens erfarenheter gäller för alla andra eller i vissa situationer så får vi just bedöma, värdera den informationen utifrån att det är just en enskild persons samlade erfarenhet.
Det håller inte att säga, som några uttryckts sig ifrån de erfarnas grupp, att utifrån min egen stora erfarenhet av att hantera många hästar så vet jag när hästar mår bra, jag vet att det jag upplevt gäller för alla hästar.
Slutsatsen då…
För att vi ska kunna samverka, igen så vill vi ju alla att hästarna ska ha en god välfärd och att samhället ger oss förtroende för att vi ska få utöva våra hästverksamheter, så är det återigen bra att vi kan sortera i begreppen. Fakta, åsikter, erfarenheter, beprövad erfarenhet och forskning ger oss helt enkelt olika sorters information. Det leder oss ingen vart att debattera vad som är viktigast. Men det är viktigt för alla att ha koll på skillnaden och som professionell borde det vara en självklarhet.
Det är däremot värdefullt att var och en funderar på vilka fakta vi själva utgår ifrån, vilka personliga åsikter och erfarenheter vi har (och det har vi ju alla massor av) och hur dessa förhåller sig till den nya kunskap vi kan ta del av från forskning och från beprövad erfarenhet.
Vi får försöka att samtidigt vara öppensinnade och granska vilken sorts information vi tar del av. Och våra yrkesverksamma i organisationer och enskilt får lov att sluta gömma sig bakom ”forskningen” för att låta bli att agera.
I det här forskningsresultatet tas ett helhetsperspektiv med god transparens, Christina Wilkins presenterar inför FEI Veterinary Committee on 9 April 2025. Welfare in Dressage: The visual and scientific evidence. Här används också de fem domänerna.
…………………………………………………………………………………………………………………….
The ‘Mellor pen test.” This simulates bit pressure applied to the gums of the interdental space
of the horse. Gums are exquisitely sensitive to painful stimuli, including compression. Rein tension transferred to the bit in contact with the gums of the interdental space causes pain.
(A) Position 1: Hold the pen in front of your mouth;
(B) Position 2: Open your mouth, place the pen where the upper
and lower lips meet on each side, and then push the pen towards the back of your throat. No gum contact, no significant pain;
(C) Position 3a: Roll your bottom lip down and locate the pen on your gum, below your central incisors;
(D) Position 3b: Now release your lip and with both hands holding the pen, apply compressive pressure to your gum, carefully increasing the pressure in steps from very low until the pain is too intense to continue. How much compression-induced pain could you stand?
……………………………………………………………………………………………………………..
För er som blev nyfikna på den lilla studie på kursen så kommer postern här i läsbar form ;-). Den är bara ett exempel och är bara en övning inte en vetenskaplig artikel eller forskning.
Så här i den allra mörkaste årstiden så vill vi påminna om vad vi kan göra för att spara resurser, i det här fallet energi och el.
Vi tycker att vi pratar för lite om betydelsen av att spara el både för vår egen plånbok och för att spara på resurser har stor betydelse för hur vår totala miljöpåverkan ska bli. ”Energimyndigheten bedömer att det finns möjlighet att till år 2030 totalt minska elanvändningen med mellan 20–25 terawattimmar genom tekniska åtgärder för energieffektivisering inom bostäder, service och industri*. Det motsvarar årsproduktionen av el i Sveriges största kärnkraftverk under 2023. En annan jämförelse är att potentialen för energieffektivisering motsvarar lika mycket el som går till uppvärmning i Sverige under ett år.”
– ”Vi kan använda energi på ett smartare sätt i Sverige och minska vår elanvändning rejält, utan att vi nödvändigtvis behöver sänka vår levnadsstandard. Varje kilowattimme räknas, säger Johanna Mossberg, avdelningschef Resurseffektivt samhälle.”
Så vad kan vi då göra i våra stallbyggnader?
Tänk över vad det är ni använder el och energi till. Är det belysning, uppvärmning, varmvatten, tvättmaskinen. Vad är det som vi, hästarna och vi, verkligen behöver av den vi använder?
Belysning, timer och rörelsesensorer samt LED-lampor som kan spara upp till 80 procent.
Tänk på vilken belysning som hästarna mår bra i, läs mer här på HästSverige.
Låt inte apparater stå på standby då drar de el, använd eldosor där du stänger av helt istället.
När du köper nya vitvaror alltifrån kaffebryggare till tvättmaskin kolla energiklassen, bäst är A+++
I uppvärmda utrymmen, att sänka temperaturen med en grad minskar energianvändningen med ca fem procent.
Vad driver upp vår resursanvändning? behövs det?
Läs gärna mer i vår rapport Hästen och hållbar utveckling om alla olika områden som ett stall eller en hästägare kan tänka på för att minska på miljöpåverkan. Och när tankarna på våren kommer kolla in allt som ni kan bidra med för den biologiska mångfalden.
Ett exempel: Att vi använder många vita schabrak till vardags driver upp behovet av att tvätta och därmed el- och vattenanvändning. Om du till vardags använder ett kvalitativt ullschabrak så tvättas det sällan, andas och värmer även när det är fuktigt eller blött. Det borstas av istället. Läs mer om ull här i vår intervju med CCWool. Och kom ihåg vi har ullprogram på moderna tvättmaskiner.
