Kategori: Uncategorized

Ull istället för plast: Jakten på ett hållbart ridunderlag

Sonja Kiiman-Håll

Idag diskuteras ämnet hästvälfärd ständigt och är en självklar del av utvecklingen inom hästhållning. Däremot är hästhållningens miljöavtryck minst lika viktigt och borde lyftas i många fler samtal. Det finns stor potential i hästens roll att främja miljön, inte bara ett avtryck att minimera. 

Varför är det akut?

EU:s miljömål inför 2030 pekar åt ett tydligt håll: från år 2031 får nytt polyesterfiber inte läggas in i våra ridhus eller ridbanor, på grund av mikroplasterna i fibrerna. Traditionellt fibersand är idag det vanligaste underlaget för ridhästar och finns på tävlingsbanor, privata anläggningar och ridskolor i hela landet och globalt. Frågan är alltså inte om, utan vad som ska ersätta det.

Samtidigt vet vi att underlaget spelar roll för hästens hälsa. Att träna hästen på varierat underlag, med långsamma övergångar, har visat god effekt på hästarnas långsiktiga hållbarhet och bör vara en central del i ridningen oavsett disciplin. Snabba byten mellan underlag utan anpassat arbete kan däremot orsaka mer skada och därför bör arbetet anpassas efter underlaget och påfrestningen ökas successivt. Ett nytt underlag behöver alltså vara bra för både planeten och hästen.

EWA – Equestrian Wool Arena

Equestrian Wool Arena, EWA, är ett företag grundat 2024 i Uppsala av Katarina Lundgren och Helena Holmquist, med målet att utveckla ett nytt hållbart ridunderlag. I samarbete med Axfoundation och Lars Roepstorff från SLU utvecklades och testades ett underlag som bygger på en blandning av sand och ull där polyesterfibern helt ersätts av ull.

Ullen är en restprodukt från köttfår som inte kan spinnas och som tidigare gått till spillo. Tester genomfördes först på mindre ytor och i boxar, med hjälp av en mekanisk hov, för att undersöka underlagsegenskaper och hållbarhet över tid.

År 2026 under Göteborgs Horse Show tilldelades EWA Lövstas Future Challenge Hållbarhetspris för sitt pågående arbete med ullfibern.  Efter att ullfibern prövats i boxar och i delar av ett ridhus anlades den första fullskaliga ridbanan under våren 2026 på Järfälla Ryttarförening.

 

Så fungerar underlaget i praktiken

Efter den första installationen av den nya ullfibern börjar erfarenheterna komma in och de är hittills positiva. Ullfibern binder mer vatten än polyesterfibern och upplevs damma mindre. När den nya banan lades in dammade den inte alls, något som till och med underlagsleverantören blev positivt överraskad av. Ullfibern binder också sanden bättre och ger mindre spår i underlaget.

Underhållet skiljer sig inte nämnvärt från polyesterfiber. Skötsel som harvning och bevattning ser i stort sett likadant ut. Underlaget verkar hålla mycket bra.

“Hittills har allt gått över förväntan!” säger EWA, angående den första ridbanan med ullfiber.

Hur länge materialet håller finns det ännu inget svar på. Målet är att det ska hålla så länge som möjligt, samtidigt som inga farliga ämnen ska behövas tillsättas. Ullfibern ska kunna brytas ner naturligt.

På Järfälla Ryttarförening har ullfibern installerats i ett av deras två ridhus. Järfälla upplever att ullfibern är stabilare än underlaget med samma sand och klenflis. Hästarna upplevs även bjuda lite mer än tidigare och nöjda och upplevs bjuda lite mer än tidigare.

Växtnäring istället för mikroplast

Ambitionen med EWAs ullfiber är att få bort risken med mikroplaster genom att istället använda ett material som är biologiskt nedbrytbart, ullen. När just den här ullen används tar vi samtidigt tillvara på en resurs som idag är en restprodukt, eftersom ingen vill använda ullen från köttfår och därför blir det ett avfall. 

När den uttjänta ullfibern en dag mockas från banan kan den med gott samvete läggas direkt på åkrar och ängar eftersom ullen bryts ner naturligt och ger näring till jorden. Kretsloppet kan stängas om gödseln förs tillbaka till ”fårgården” – från gård till bana och sedan tillbaka till gården igen. Ett första steg mot en mer cirkulär ekonomi.

Vad som nu måste till

På kort tid har EWA öppnat nya möjligheter att miljömässigt gynna ridsporten, och uppstarten efter den första fullskaliga installationen har varit överraskande bra. Kontinuerlig uppföljning behövs fortfarande för att visa att underlaget håller bra över en längre tid, både för hästarna och anläggningarna. 

Redan nu vet vi att underlaget fungerar bra utan spridning av mikroplaster, istället får vi ett underlag som direkt kan återanvändas till jorden. Dessutom ökar EWA lönsamheten för lantbrukare, genom att ge köttfårens annars obrukbara ull ett nytt värde. Det är ett mål i sig för EWAs verksamhet.

Jag personligen hoppas att fler låter sig inspireras och följer i EWAs fotspår för att tillsammans utveckla en mer hållbar ridsport. 

Faktaruta

Mikroplaster

Mikroplaster är just mikroskopiskt små plastbitar (de bryts även ner till ännu mindre bitar i nanostorlek), i vanlig fibersand är just fibrerna små bitar av plastbaserat material såsom polyester som bryts ner av sol, vind och vatten samt tramp av hästarna. Mikroplasten sprids i luften och med vattnet ut i naturen från underlaget eller när vi lägger gödsel från ridbanan på gödselstacken. Fiskar, fåglar och andra smådjur misstar plasten för mat. Upp mot 90 procent av alla havsfåglar har ätit plast, en ny sjukdom har upptäckts som kallas plasticosis. Vilket innebär fysiska skador i matsmältningssystemet, kroniska sjukdomar och att fler fåglar dör för tidigt. Vi människor får i oss mikroplast motsvarande ett kreditkort i veckan, inte minst via vårt dricksvatten. Det har visat sig att mikroplaster även kan ta sig in i hjärnan och spridas till foster från mammans kropp. Det här påverkar även vår hälsa negativt. Här kan ni läsa mer om mikroplaster. https://www.wwf.se/hav-och-fiske/plast/

Även om fibersanden inte bidrar med så mycket mikroplast så behöver vi helt sluta med att släppa ut mikroplaster i naturen. Vilket bland annat har lett till det förbud för nya fibersandbanor som nu införs 2031.

Cirkulär ekonomi och naturens kretslopp

I en cirkulär ekonomi används resurser på ett mer effektivt sätt, och värdet på en resurs maximeras genom hela livscykeln. Cirkulära lösningar behövs för att minska trycket på vår planet. I den cirkulära ekonomin används resurser istället om och om igen, så länge det går. Återbruk, återvinning och ökad livslängd på produkter minskar behovet av nya material och råvaror.  För företag kan det leda till affärsmöjligheter som att bredda verksamheten med uthyrnings- och reparationstjänster eller genom att sälja restprodukter och spill som andra aktörer kan använda i sin produktion. Exempel för (ren) ull: När ett plagg inte längre kan återbrukas så kan ullfibern återvinnas och man kan göra nytt garn upp till sex gånger. Därefter är fibern för kort för att spinna garn och då kan man istället pressa fibern till ett filtat material till exempel för vaddering i plagg, isolering mm. När fibern är så kort så att den inte kan användas till nytta för oss så kan den (om den är giftfri) ingå i kretsloppet, naturens kretslopp eller användas för energi, förbrännas.

Naturens kretslopp beskriver hur det i naturen inte finns något avfall. Istället bryts allt som dör (växter, svampar och djur) ner och blir till slut näring för nya växter som djur äter. Igen och igen i ett kretslopp. Särskilt viktiga för det sista steget är olika insekter, bakterier och svampar, så kallade nedbrytare. Naturen kan bara bryta ner sådant som ingår i sitt kretslopp, inte nya ämnen skapade av människan såsom plast. Varje kretslopp behöver också rätt mängd av olika näringsämnen för att just det ekosystemet ska kunna fortsätta att fungera. Vilket bland annat innebär att för mycket näring för en viss plats, tillförd av oss människor, skadar naturen.

 

Checklista för hästvälfärd som vi alla kan använda

Camilla Välimaa

Låter det utopiskt eller som en dröm? Nu har jag gått klart KURSEN som just har lärt mig att använda en sådan. Jag tycker det var en väldigt bra kurs som jag till och med rekommenderar alla att gå.

Syftet med kursen är just att lära sig använda en checklista för att identifiera vilka områden inom hästvälfärd som är bra och vart förbättringar behövs utifrån den här enskilda hästens perspektiv och situation. Det är baserat på din bedömning utifrån din kunskap och samtidigt med så objektiva indikatorer som möjligt vilka utgår ifrån det vi samlat vet om vad hästar behöver för att hästen är en häst. Om vi hästfolk använder den här checklistan ger det också en möjlighet till en gemensam grund för att prata om hästvälfärd i praktiken. Vad sägs om det?

Vem vill inte göra det här för sin häst? Det ger också möjlighet till att anpassa för just din häst och er situation utan att kompromissa med vad alla hästar i grunden behöver. Är det lätt? Nej men det är mycket lättare att bedöma hästvälfärd nu än innan, med mer kunskap och en checklista. Så…lite kort.

Jag vill bara betona att det är väldigt mycket kunskap som förmedlas i den här kursen, innan man kommer till checklistan, men nu fokuserar jag på checklistan.

Målet var som sagt att jag skulle lära mig använda en checklista för hästvälfärd med indikatorer för alla områden som berör hästens ”management” skötsel/hantering kopplade till de olika delarna i femnivåmodellen.

Och sedan med hjälp av denna checklista bedöma varje hästs OBS subjektiva, personliga upplevelse av sin livssituation utifrån dessa så objektiva och faktabaserade parametrar/indikatorer som möjligt. Perspektivet vi försöker ta är alltså inifrån hästen.

De fem nivåerna inkluderar:

  1. nutrition, näring
  2. fysisk miljö, omgivning
  3. fysisk hälsa
  4. beteende, interaktioner med
    • A) omgivningen, miljön
    • B) andra djur
    • C) människor
  5. hästens mentala hälsa, känslotillstånd, t ex tillfredställelse och rädsla (samt bedöma om en sinnestämning är positiv eller negativ ”valens” exv samma nivå av hög upphetsningsnivå kan av hästen upplevas positivt om ett sto ser en intressant hingst eller negativt om det handlar om rädsla för att gå på en transport)

Med hjälp av checklistan med indikatorer för de fem områdena:

  1. Bedömer jag hästen, iakttar den och mäter, kollar det jag kan exv puls
  2. Kollar av det jag noterat mot indikatorernas påståenden, i vilken grad håller jag med. Indikatorerna är baserade på:
    • hästen som art, det som sitter i generna, hästens biologiska beteenden, anatomi, fysiologi etc
    • situationer, faktorer, miljöer som vi vet ger hästar positiva eller negativa upplevelser exv att kunna se andra hästar eller inte, tuggtid och födosök
  3. Sista steget är att reflektera över om hästens situation, som jag med hjälp av checklistan har beskrivit från olika vinklar, för hästen sannolikt innebär en positiv, neutral eller negativ upplevelse ”affects” känslor och sinnestämningar t ex vet vi mycket om smärtreaktioner, stressreaktioner mm

Utifrån detta gör jag slutligen en samlad bedömning av de fem områdena…

…på en skala från:

  • mycket dålig välfärd till dålig välfärd: att hästen inte kan hantera, lösa, de negativa upplevelser som den har och den har inte några eller väldigt få positiva upplevelser
  • neutral
  • bra till mycket bra välfärd: den kan hantera, lösa, de negativa upplevelser som den har och har många till väldigt många olika positiva upplevelser.

Här kan du ladda ner en översikt på svenska. Det är alltså en kurs i att lära sig att göra en sådan bedömning i mer detalj.

Syftet är alltså att identifiera vilka områden som är bra och vart vi kan behöva leta efter bättre lösningar i den här unika situationen men baserat på så objektiva grunder som möjligt utifrån att hästen är en häst.

Det är en bedömning av just den här hästens hästvälfärd i den här situationen. Många sådana bedömningar över tid ger oss en insikt om den hästens livskvalitet.

Kursen uppmuntrar dig också att reflektera över hur säker, du, jag känner mig på min bedömning, vilka fakta har jag, har jag svårt eller lätt att läsa hästen. Likaså rekommenderas att man värderar varandras hästar, precis som med hullbedömningar så är det lätt att bli hemmablind eller ha förutfattade meningar.

Det jag tycker är styrkan är just att varje häst och situation bedöms individuellt utifrån den kunskap vi, den som har hand om hästen har samtidigt som det bedöms utifrån indikatorer som tagits fram utifrån vad vi samlat vet om hästar.

Det här tycker jag kopplar samman alla praktikers individuella erfarenhet med vetenskap och samlad fakta om hästar.

Kursmålen (fritt översatt av mig):

  • Förklara samtida kunskap och förståelse avseende djurvälfärd
  • Identifiera, känna igen optimala förhållanden för hästar
  • Klassificera alla områden av hästens hantering, skötsel, kopplat till femnivåmodellen
  • Tillämpa en checklista för att värdera välfärden baserad på femnivåmodellen utifrån pålitliga och tillgängliga indikatorer
  • Identifiera specifika dimensioner, aspekter i hästens tillvaro som äventyrar dess välfärd
  • Reflektera över möjligheter att göra stegvisa förbättringar i hästens tillvaro utifrån hästens perspektiv, upplevelse

Kursen är på engelska men den är digital med videos och föreläsningar med utskriven text så du kan google translate texten till svenska och kanske gå den tillsammans med någon som är mer erfaren på engelska. Så låt inte det hindra dig.

Det står 25 timmar men för mig tog det mer tid skulle jag tro…men väl investerad tid.

Hästvälfärd – En spikrak resa in i framtiden!?

Camilla Välimaa
Jag tänker högt…
Vi inom hästvärlden måste vilja äga förändringsresan för en bättre hästvälfärd. Vad händer annars? Vilket eget ansvar har vi för att vår sport ska finnas kvar och vara respekterad av och i övriga samhället? Vilka verktyg finns för oss för att påverka utvecklingen i rätt riktning?
Jag, som skriver just detta har arbetat med hästar i drygt 30 år och känner frustration. Jag är utbildad Hippolog, SRL 3 och C-tränare i hoppning. Jag är fortfarande involverad i sporten men numera som aktiv hästägare och jag vill att mina hästar ska få en så bra resa som möjligt med en framtid inom sporten. Jag är uppväxt, präglad och utbildad av och i en tid när uteritter, hängande i stallet, varierad träning och folksportsepitetet var självklarheter. Förutom detta så är jag också uppväxt och präglad av och i en tid där till exempel en del stallmiljöer lämnade en hel del att önska och hårda och oetiska tränings- och uppfostringsmetoder fanns i bakgrunden… Tränings- och uppfostringsmetoder som vi var medvetna om, som användes och som var ifrågasatta redan för 30 och 40 år sedan men, som tyvärr har fortsatt att användas av såväl professionella som amatörer.
Jag skulle ljuga om jag inte inser att jag har också gjort fel, men jag vill bli bättre. Jag vill fortsätta att utvecklas och lära mig mer för att göra färre fel… Jag vill ta del av ny kunskap, jag vill följa med i utvecklingen… Vad är det förresten hos oss som gör att vi väljer att göra fel, till och med när ökad kunskap styrker att det är fel? Vill vi inte utvecklas, saknas kunskap motivation eller insikt? Är vi hemmablinda eller handlar det bara pengar…? Kanske är det så för en del. Men, inte för alla och desto viktigare är det då att se till att mer av den kunskap vi har, sprids till fler och på ett sätt som gör att fler väljer att vilja bryta ett destruktivt mönster.
Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att använda mig av den påverkanssfär som jag har och som vi alla har i olika roller. För mig eller för en enskild hästägare skulle det kunna se ut så här:
1. Det du kan bestämma över – Exempelvis beslut om typ av häst vid hästköp, val av ryttare, eller vilket foder och utrustning som används.
2. Det du kan påverka – Exempelvis hästens gruppsammansättning i hagen, ridbanans underlag, träningsupplägg eller vilka du väljer att jobba med för att få ökad kunskap.
3. Det du kan ha en åsikt om – Exempelvis hur andra i din närhet eller hästsportorganisationer bör arbeta med hästvälfärd.
Om man anser att man har brist på bevis eller liknande som styrker vissa saker så kan man använda sig av försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen innebär att vet vi inte varför hästen får, till exempel en blå tunga vid hårt tryck av bettet (som i praktiken innebär att det är syrebrist just där och då) så måste vi sluta med dessa aktiviteter tills vi kan rida hästar utan att riskera blåa tungor. Eller… om hästen inte fungerar som vi hade hoppats med en viss sorts träning så måste vi försöka ändra träningen för att få en häst som känns till freds och kan utföra det vi önskade. Är det inte så det borde vara? Att, om vi uppmärksammar något som är felaktigt så slutar vi göra det. Men… ibland behöver vi påminna varandra och hjälpas åt. För att utvecklas måste man vilja vara en del av utvecklingen.
Ett annat bra verktyg som vem som helst kan använda sig av är de fem domänerna. De fem domänerna påminner oss hela tiden om det som vi måste ha med oss – Hästens grundläggande behov…
På Hästsverige.se, https://hastsverige.se/om-hasten/hastvalfard/valfardens-fem-delar-domaner/ kan man läsa mer om de fem domänerna. Hästsverige.se har på ett enkelt sätt synliggjort grunderna och det borde kunna användas som en typ av egenkontrollplan, för var och en, på sin egen hemmaplan. På detta sätt kan du göra åtgärder som påverkar utvecklingen i rätt riktning för dina hästar.

Dagens tänk om…
Alla våra stjärnor inom sporten (alla grenar) fick krav på sig från respektive förbund (annars blev man kanske inte aktuell för tex. landslagsuppdrag) att synliggöra hur de arbetar för att förbättra hästvälfärden, kanske i enlighet med de fem domänerna i sitt vardagliga arbete, på sina anläggningar… Vad skulle hända då?
/Maria

Behöver sporten vetenskapsjournalister?

Camilla Välimaa

I en annan blogg ”forskning som ursäkt för att inte agera” reder vi ut lite om skillnad på fakta, vetenskap, erfarenhet och åsikter. Vilka alla fyra har sin roll att spela. Även när det gäller vetenskapliga forskningsresultat, forskning som har regler att följa, så finns det frågor man behöver ställa sig för att bedöma dess resultat. Forskningens syfte och upplägg. Vad är det man studerar, hur går det till och varför gör man studien?

I det här fallet ser vi på en studie som både Tidningen Ridsport och Hippson kommenterat. Den studie de hänvisar till är Comparison of Rein Forces and Pressure Beneath the Noseband and Headpiece of a Snaffle Bridle and a Double Bridle. Studien är genomförd av etablerade forskare i september 2024.  

Hippson skriver att de fick ”oväntade resultat” och till och med att ”Det ifrågasätter vanliga uppfattningar om att ett kandar innebär hårdare tryck eller kraftfullare tygeltag.” Tidningen Ridsport: ”Ny studie: Träns gav hårdare tryck än kandar. En ny forskningsstudie visar att tränsbett inte självklart är mildare än kandar.”

Låt oss se vad de gjorde i studien med spontana reflektioner från en icke-forskare som dock är van att läsa forskningsartiklar i övriga yrkeslivet:

  • Studien genomfördes med elva välutbildade dressyrhästar, alla på Prix St. Georges-nivå eller högre, och deras vanliga ryttare. Reflektion: Alltså hästar som är vana att ridas på kandar, i alla fall på tävling och sannolikt på träning. Hur mycket slutsatser kan man dra på 11 ekipage?
  • Varje häst reds med tränsbett och kandar rakt fram i 12 steg samlad skritt, 10 steg samlad trav och 10 steg samlad galopp. När det gällde tygeltrycket blev resultatet att i skritt och galopp var det ingen större skillnad, men i trav var trycket från tygeln lägre när hästen reds med kandar. Ryttarna red ofta med en lättare hand med kandaret. Reflektion: Det verkar rimligt, att rida en välutbildad häst rakt fram utan något skäl till att kräva hög samling med en häst och ryttare som är van vid kandar, att ryttaren kan få lite mer i handen med bara tränsbett kontra att de vanligen använder kandar, eller? Så ger detta någon information om kandar eller tränsbett är bättre för hästen?
  • I studien mäts också hur hårt själva tränset trycker på hästens huvud, i det här sammanhanget ganska irrelevant tycker jag då slutsatserna de pratar om handlar om betten, kandar (dvs två bett ett med hävstång) och tränsbett. Reflektion: den här informationen kan kanske läggas till grundforskningen, hur trycker ett träns på hästens huvud? Alla dessa noggranna mätningar ger dock lätt intrycket av en noggrann studie.

Frågor till studien:  Varför har man gjort den? Vad kan man säga om resultaten? Kan det finnas någon ”bias”, t ex att man lägger upp en studie för att få ett visst resultat som man vill visa? Bias är ett viktigt begrepp i forskningen och för oss alla. Bias betyder att ett forskningsresultat påverkas på ett sätt som gör det missvisande. Det kan bero på fel i metoder, data eller att forskarens åsikter har spelat in.

Att ha koll på ”bias” gäller ju även hur man läser forskningsresultat som i den här bloggen. Vilket gör det än viktigare att försöka visa så tydligt som möjligt hur analysen är gjord och hänvisa till källor så att den som läser kan kolla själv.

I relation till den här studien bör man lägga annan grundläggande forskning när det gäller hästens mun, se blogg ”behöver vi regelverk för att vara snälla?”, som är relevant i frågan om kandar eller tränsbett. Till exempel: hur känslig munhåla och tunga är, vilken plats betten tar och vikten av att hästen bara kan andas via munnen. Likaså hur svårt det kan blir för hästen när det sätts en nosgrimma som håller igen munnen, exv finns studier som visar benpålagring på nosryggen pga tryck från hästen när den vill öppna munnen men inte kan. Det finns också studier om just ”rein tension” hur trycket i tygeln påverkar hästens mun och hela dess kropp.

<i>Ylva Rubins mentor, tandläkaren och forskaren Torbjörn Lundström, har här ovan röntgat en hästs munhåla utan och med bett. Vilket tydliggör att det inte finns någon "ledig plats" för bettet.</i>

(Bilden är från Hippson, tandläkaren och forskaren Torbjörn Lundström ordf i NCED, har här ovan röntgat en hästs munhåla utan och med bett. Vilket tydliggör att det inte finns någon ”ledig plats” för bettet.)

Oavsett vad just den här artikeln säger så väcker det frågan:  Behöver våra ridsportjournalister ha bättre kunskap för att kommentera olika forskningsresultat för att ge en mer rättvisande bild av vad forskningen säger, att kunna sätta studier i sitt sammanhang? Det kan få stor betydelse för vilken kunskap som hästorganisationer och vi hästmänniskor bedömer finns för att ta ställning till frågor som berör hästens välfärd.

Här finns en länk där Christina Wilkins med flera experter presenterar inför FEI Veterinary Committee on 9 April 2025. Welfare in Dressage: The visual and scientific evidence. Självklart oerhört väl förberett och presenterat som ett exempel. De avslutar med att i det fall de presenteras behövs inte mer forskning lite som i exemplet nedan, grunderna är redan etablerade för oss att dra slutsatser kring.

Det ska ju inte behöva bli så här tok(rol)igt. Eller?

”Forskning” som ursäkt för att inte agera?

Camilla Välimaa

Första exemplet, av och till kan man läsa i artiklar att ”vi vet inte” (oklart vilka vi är) exakt vad som är orsaken i det här fallet, t ex varför hästen får blå tunga i dressyren, ”vi” behöver veta mer, mer forskning. Sedan blir det en paus och inget händer som om vi väntar på att forskningen ska genomföra sin” ”rättegångsprocess”. I den processen föra i 100 procents bevisning att i just den här ryttarens fall så beror det på två bett i munnen, hårt tryck i tygeln och en åtdragen nosgrimma. Det är inte forskningens roll.

Dessutom behövs det inte.

För det första så ska vi använda försiktighetsprincipen då vi inte enligt lag ska orsaka hästen skada eller lidande, i det här fallet genom utrustning, så om vi inte vet vad som orsakar detta lidande med en blå, syrefattig tunga, då får vi sluta med den aktiviteten tills vi vet hur vi kan undvika att orsaka den här skadan. Det är något som till exempel används i bedömningen av vilken forskning som är etiskt acceptabel i Australien, att använda försiktighetsprincipen att anta att om det gör ont på människor så gör det ont på djur (National Health & Medical Research Council). Du kan till exempel göra ett test hur det känns med tryck på lanorna, The Mellor test (se i slutet av bloggen).

För det andra så finns det ofta (inte alltid) forskning och kunskap att tillgå och använda för att förstå vad det är som händer, för att använda den så behöver man viss kunskap men framför allt vilja att ta till sig den. Intressanta frågor i det här fallet där det finns användbara svar är: Finns några andra tillfällen dokumenterade då hästen har en blå tunga, tunga som inte är syresatt? Hur ser hästens mun ut? Vilket utrymme finns för bett i munnen? Hur känslig är tungan? Hur känslig är hästen för tygeltryck på tungan och munnen? Vad händer när hästen inte kan öppna munnen på grund av nosgrimman för att undkomma trycket i munnen? Här finns forskningsresultat att använda om vi vill och som ger en tydlig information om varför tungan blir blå.  

Nyligen släpptes en forskningsartikel där man sammanställt all forskning som gjorts om hyperflexion. Den säger att det nu är ställt bortom allt tvivel att all ridning bakom lodplanet har en negativ inverkan på hästens välbefinnande, oberoende av hur stark eller hur länge hyperflexionen utförs, eller om hästen har tidigare erfarenhet av hyperflexion eller inte. Konsekvenser som stress, begränsad rörelseförmåga och nedsatt andningsfunktion dokumenterades i metastudien, och forskarna ser därför inga omständigheter där hyperflexion skulle kunna rättfärdigas.

Kan vi nu räkna med att hyperflexion försvinner från tävlingsbanornas framridningar och på tävling liksom omedelbart ingår i alla tränares vidareutbildning, ett utskick till alla licensierade tränare har kanske redan skett?

Foto: Crispin Parelius Johannessen

Foto: Crispin Parelius Johannessen

Står forskning i motsats till erfarenhet?

Andra exemplet där forskningen tycks ha kommit i vägen för erfarna yrkespersoners möjlighet att ta till sig just forskningsresultat är i den ”debatt” som uppkommit mellan de som tycker att etologer (som då till exempel använder forskning i sitt arbete) nedvärderar erfarna hästpersoners kunskap när det gäller att tolka dagens läge kring hästvälfärd.

För att förstå det här lite bättre (utan att gå in i det som handlar om känslor och relationer) kan det återigen vara intressant att granska lite olika bekanta begrepp:

Fakta är någonting som är bevisat eller går att bevisa, en sanning. T ex hästen har fyra ben.

Åsikt är en persons subjektiva uppfattning om något; en persons subjektiva smak eller en persons föredragna åtgärd i någon fråga. T ex jag tycker att ett bridongbett är bäst för hästen.

Erfarenhet är praktisk, genom upplevelser förvärvad kunskap eller färdighet. T ex en tränare har skaffat sig massa erfarenhet av att träna olika hästar och ryttare.

Vetenskap och forskning:

Forskning syftar mer konkret på arbetet att ta fram ny kunskap, studierna som genomförs. Vetenskap är sättet som kunskapen hanteras. Forskningen ska ske på ett vetenskapligt sätt. Vilket förenklat betyder att man ska ha organiserat sättet kunskapen tas fram på så att man ska kunna förstå hur det gått till så att andra kan kolla att det stämmer. Det är bevisat att det blir samma utfall om studien görs på samma sätt igen. Lite mer formellt.

  • Vetenskap är ett förhållningssätt, i vilket man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande ”sanningar”, uppfattningar och metoder.
  • Det ska finnas en tydlighet om vem eller vilka som ställer frågan.
  • Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas.
  • Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga.
  • Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet (genomskinlighet), d.v.s. fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten). (Det ska kunna gå att upprepa samma upplägg och se om man får samma resultat.)

T ex, olika publicerade forskningsartiklar i tidskrifter där artiklarna granskas innan de publiceras.

När man i dagligt tal säger forskning menar man vanligen vetenskapligt baserad forskning som ovanstående.

Finns det då en inbyggd konflikt mellan vetenskaplig forskning och erfarenhet? Nej för det första så har en person med största sannolikhet både åsikter, fakta, erfarenheter och ibland forskning (egen eller andras) som stöd för sitt yrkesutövande.

Planschen är från en kurs jag gick där vi provade att göra en studie med hästar, testade förenklat hur man kan lägga upp en forskningsstudie.

För det andra så behöver vi erfarenheten lika mycket som vetenskap och forskning. Men liksom forskningen inte är utan regler och begränsningar (det tar tid och komplexa sammanhang är svåra att studera med vetenskapliga studier, innan man använder resultatet från forskning noga granska dess relevans för den fråga man studerar) så gäller det även vår erfarenhet. Det är till exempel skillnad på en enskild persons erfarenheter och erfarenheten hos en hel yrkeskår. Hur erfaren en viss person än är går det inte att säga att just dessa erfarenheter gäller för alla andra.

Så hur ska vi då kunna använda och värdera erfarenhet?

Erfarenheten hos en yrkeskår kan genom en viss process dokumenteras som beprövad erfarenhet och då få lika stor tyngd som forskningen. För att försöka beskriva vad beprövad erfarenhet är kombineras här Skolverkets och SvRFs utbildningspolicys innehåll.

”Beprövad erfarenhet består av kunskap som har vuxit fram i det vardagliga arbetet i stall och utbildningsverksamhet, genom att de verksamma tillsammans prövar och omprövar, diskuterar och kritiskt granskar sin egen verksamhet. Det är alltså professionens egen, gemensamma, kunskap som växer fram över tid.”

Enligt Skolverket är processen oerhört viktig för att det ska kunna dokumenteras som beprövad erfarenhet.
(Den växer inte fram hur som helst. Det räcker inte att en grupp tränare sätter sig och jämför erfarenheter.)
För att erfarenhet ska kunna kallas beprövad ska arbetet/utbildningsverksamheten eller verksamheten (den verksamheten erfarenheten hänvisar till) problematiseras och prövas på ett strukturerat sätt. För att få syn på det som görs och vad det leder till ska arbetet dokumenteras i någon form. Dokumentationen gör också att arbetet kan diskuteras med andra och spridas vidare.
Genom att granskningen görs gemensamt i kollegiala sammanhang blir det också möjligt att utmana det invanda och lyfta fram nya perspektiv. Det är inte antalet personer som är det viktiga för granskningen, utan hur man går till väga.
I arbetet med beprövad erfarenhet är processen väsentlig, det vill säga vägen framåt och även inställningen eller förhållningssättet till det löpande arbetet. Det är viktigt att alla olika roller inom den relevanta hästverksamheten vågar ompröva och utmana sina sätt att arbeta och organisera sin verksamhet. För att utveckla verksamheten knyts vetenskapligt framställd kunskap ihop med kunskap från den egna verksamheten. Det vetenskapliga förhållningssättet är här centralt.”

Skolverket

Så är då en enskild persons samlade erfarenhet från ett helt yrkesliv inte viktigt? Jo visst kan vi lära oss mycket ifrån den och tills vi vet att den personens erfarenheter gäller för alla andra eller i vissa situationer så får vi just bedöma, värdera den informationen utifrån att det är just en enskild persons samlade erfarenhet.

Det håller inte att säga, som några uttryckts sig ifrån de erfarnas grupp, att utifrån min egen stora erfarenhet av att hantera många hästar så vet jag när hästar mår bra, jag vet att det jag upplevt gäller för alla hästar.

Slutsatsen då…

För att vi ska kunna samverka, igen så vill vi ju alla att hästarna ska ha en god välfärd och att samhället ger oss förtroende för att vi ska få utöva våra hästverksamheter, så är det återigen bra att vi kan sortera i begreppen. Fakta, åsikter, erfarenheter, beprövad erfarenhet och forskning ger oss helt enkelt olika sorters information. Det leder oss ingen vart att debattera vad som är viktigast. Men det är viktigt för alla att ha koll på skillnaden och som professionell borde det vara en självklarhet.

Det är däremot värdefullt att var och en funderar på vilka fakta vi själva utgår ifrån, vilka personliga åsikter och erfarenheter vi har (och det har vi ju alla massor av) och hur dessa förhåller sig till den nya kunskap vi kan ta del av från forskning och från beprövad erfarenhet.

Vi får försöka att samtidigt vara öppensinnade och granska vilken sorts information vi tar del av. Och våra yrkesverksamma i organisationer och enskilt får lov att sluta gömma sig bakom ”forskningen” för att låta bli att agera.

I det här forskningsresultatet tas ett helhetsperspektiv med god transparens, Christina Wilkins presenterar inför FEI Veterinary Committee on 9 April 2025. Welfare in Dressage: The visual and scientific evidence. Här används också de fem domänerna.

…………………………………………………………………………………………………………………….

The ‘Mellor pen test.” This simulates bit pressure applied to the gums of the interdental space

of the horse. Gums are exquisitely sensitive to painful stimuli, including compression. Rein tension transferred to the bit in contact with the gums of the interdental space causes pain.

 (A) Position 1: Hold the pen in front of your mouth;

(B) Position 2: Open your mouth, place the pen where the upper

and lower lips meet on each side, and then push the pen towards the back of your throat. No gum contact, no significant pain;

(C) Position 3a: Roll your bottom lip down and locate the pen on your gum, below your central incisors;

(D) Position 3b: Now release your lip and with both hands holding the pen, apply compressive pressure to your gum, carefully increasing the pressure in steps from very low until the pain is too intense to continue. How much compression-induced pain could you stand?

……………………………………………………………………………………………………………..

För er som blev nyfikna på den lilla studie på kursen så kommer postern här i läsbar form ;-). Den är bara ett exempel och är bara en övning inte en vetenskaplig artikel eller forskning.