..ett mantra för oss som inte vill köpa så mycket nytt och försöka laga det vi har. Här har vi hittat en typ av grimskaft som är lätt att laga om tex haken går sönder som det gjort här.
Som ni ser, hålls haken fast med en metall som nyper ihop repet. Genom att öppna den kan man byta ut haken till en annan.
Voila, som ny! Så spara gamla hakar och annat. Man vet aldrig när det kan komma till användning. Och håll utkik efter denna typ av grimskaft som faktiskt går att laga.
av Cassandra Telldahl Bjelkelöv
Presentation: Cassandra är agronom och hästtjej uppväxt i Stockholm. Arbetar på Enköpings kommun som vattenrådgivare i ett projekt från Havs- och vattenmyndigheten.
Miljöpåverkan. Ett betydelsefullt ord, med mycket känslor och utmaningar inblandade. Våra sjöar, vattendrag och hav utsätts ständigt för negativ påverkar från bland annat övergödning. Detta har lett till att EU:s ramdirektiv för vatten ställer krav på medlemsländerna att vattenkvaliteten förväntas vara god år 2027. I Sverige har vi kommit långt, men åtgärdsarbetet går långsamt. Övergödningen är en komplex fråga där alla har en påverkan på ett eller flera sätt; enskilda avlopp, kommunala reningsverk, lantbruket och vår djurhållning. För hästar är det främst den stora mängden näringsämnen som finns i alla dessa hundratusentals hästars gödsel, som är boven. Dessa näringsämnen ska ligga på åkermark och förse vår livsmedelsproduktion och vårt grovfoder med växtnäring. Inte ligga i våra sjöar, vattendrag och hav. Därför blir jag besviken när det går att läsa nyhetsartiklar med titeln ”Hästen pekas ut som det nya miljöhotet”.
För hästen bidrar faktiskt på många sätt till samhället; som friskvårdare, näringslivsmotor och landskapsvårdare. I det här fallet är det inte hästen som har en negativ miljöpåverkan, utan vår hästhållning.
HUR vi håller våra hästar och HUR vi hanterar gödselfrågorna är det som leder till en negativ påverkan, inte VAD:et som i det här fallet är våra kära hästar
Okej, nu har vi accepterat att det är HUR:et som står för hästens negativa miljöpåverkan, men sen då? Vad kan vi göra för att vända skutan?
Åtgärderna är MÅNGA! Och kostnaderna varierar kraftigt. Ni kan gå ´all in` avsätta stora summor pengar och anställa en miljökonsult à la Julmyra Horse Center -Modellen, eller som Lövsta stuteri där man bland annat delar ut hållbarhetspris till kreativa hästföretagare.
Eller så börjar vi lite mer basic….
Som ett första steg är det viktigt att skapa sig en medvetenhet om det lokala vattnet runt just din gård. Hur ligger din gård i förhållande till vattenförekomster, skogsvatten och diken. Om det finns diken i anslutning, hur är underhållet? Diken som är helt igenväxta leder ofta till stillastående vatten på marken intill och till ökad risk för erosion (nednötning av jord).
Har gården hagar som ligger i anslutning till något dike eller vattendrag så får man en ökad belastning och det är viktigt att sätta in extra resurser på den platsen. Vidare är det bra att fundera på om hagmarkens lutning, blir det stående vatten under säsongen utan växtlighet? Titta även på markstrukturen och eventuell dränering. Det är även bra att se över om det finns trampskador/slitage på vegetationen i hagarna (även vintertid). Du behöver även ta reda på om din gård ligger i ett så kallat nitratkänsligt område.
”Stallgödsel och andra organiska gödselmedel inte får tillföras i större mängd än vad som motsvarar 22kg fosfor per hektar spridningsareal och år, beräknat som ett genomsnitt under en femårsperiod”. SJVFS 2004:62
Dessa regler ur miljöbalken är främst riktade till jordbruksföretag, men med stöd av Nitratdirektivet kan kommuner i varje enskild fall ställa krav på gödselhantering ÄVEN för hästhållare. Så vad innebär 22kg fosfor/ hektar:
En fritidshäst på 500kg utsöndrar 9kg fosfor/år i sin träck. Spenderar hästen hälften av sin tid i hagen, och hagen inte mockas så sprids 5kg fosfor/häst. Grundregeln 22kg illustrerar att mer än 5 hästar/hektar innebär en för stor spridning av fosfor och är därigenom olagligt. Reglerna säger även att gödsel inte får spridas på vattenmättad/översvämmad mark eller under vinterhalvåret. Där är piskan, men vart är moroten?
Efter att ha lärt sig grundläggande lokala förutsättningar är det lämpligt att ta fram en strategi för HUR:et. Jag kallar det Gödselplan (åtgärdsplan, vattenplan, skitstrategi… kärt barn har många namn). Det hela handlar om att bestämma HUR vi ska ta hand om det gödsel som blir överskott för att minska risken för näringsläckage. Gödselplanen kan innehålla följande delar:
Att ha en Gödselplan nedskriven med en vision ökar chanserna att åtgärder faktiskt genomförs. Moroten i det långa loppet blir: förbättrad djurhälsa över lag, mindre parasiter i hagmarken, mindre risk för mugg, diarré, lägre risk för fläkskador/vrickningar, bättre arbetsmiljö för personalen, bättre miljö i vattenförekomsterna runt gården med flera!
Moroten blir även; att för flera av dessa åtgärder finns ekonomiska bidrag att söka samt vägledning och rådgivning i processen:
Kommuner och ideella föreningar kan söka bidrag från LOVA/LONA för fosfordammar, dränering, strukturkalk, kartläggning utredning och annat. Vänd er till kommunen för frågor.
Det finns pengar inom landsbygdsprogrammet till miljöinvesteringar för förbättrad vattenkvalitet, fråga er Länsstyrelse om råd.
Det finns även kostnadsfri miljörådgivning via Greppa Näringen, framöver kommer det även finnas en specifik hästrådgivning som är anpassad för era förutsättningar, (jämfört med ren spannmålsrådgivning).
Det finns även bra material från Skitsmart, kompetensutveckling och handfasta råd.
Slutligen finns det även hjälp att få i Havs- och Vattenmyndighetens projekt LEVA. 20 pilotområden i Sverige arbetar med lokalt åtgärdsarbete hos markägare under två års tid. Det är inom dessa projekt jag arbetar. I Enköping och Heby kommun kan hästägare få min hjälp att söka bidrag och tillstånd för olika åtgärder. Det förenklar mycket för den enskilde markägaren.
Lycka till!
av Fil. Dr. Sofie Viksten
Presentation av Sofie: Kanske Sveriges främsta hästnörd som disputerade från SLU 2016 inom ämnet hästvälfärd och hur man mäter den. Driver företaget Hästfokus AB och arbetar med alla typer av frågor som berör hästvälfärd, bl.a. hästens naturliga beteenden, byggnation av hästanläggningar, projektledning, föreläsningar om hästvälfärd, frågor kring oönskade hästbeteenden, hästvälfärd och etiska aspekter av träning och tävling med hästar.
Att arbeta med hästmänniskor kan vara en utmaning, inte minst då man har olika åsikter och uppfattning om saker. Där hamnar man lätt i personliga angrepp, osakliga debatter och enormt mycket ”tyck och tänk” där man ofta blir idiotförklarad när man försöker lägga fram forskning och fakta på bordet. För alla ”vet” vad som är ”rätt”. Punkt.
Ett enormt känsligt ämne verkar vara det här med att anlita hjälp för olika problem man har kring sin häst. Det kan egentligen röra vad som helst, beteende, snedhet, hälta, lastning eller ridning. Råkar man nämna att man har ett problem så brukar man få massvis med rekommendationer på ”fantastiska behandlare” och ”experter”.
Personligen är jag en sån där jobbig hästägare som alltid efterfrågar behandlarens meriter och utbildning. Då blir det ofta tyst. Varför då? Jo för att ingen som anlitar dem har efterfrågat det tidigare. Man har anlitat dem, varit nöjd över att någon äntligen löst problemet som 10 veterinärer gått bet på och sen gått hem och varit glad efteråt. Men är det så enkelt? Kan vem som helst få behandla en häst och BÖR vem som helst få behandla en häst?
Det finns många olika titlar på behandlare av hästar, men vad innebär de egentligen? Och vad ska man som hästägare efterfråga? Alla vill ju hjälpa sin häst om den har problem med rörelseapparaten, men det är viktigt att anlita rätt kompetens för hästens välfärd, djurskyddets och även ekonomins skull. Felbehandlingar kan bli dyrköpta och kan även innebära att försäkringen i slutändan inte gäller.
Veterinär och djursjukskötare är legitimerade yrken vilket innebär att personen har gått en utbildning och sen ansökt om en legitimation att utöva sitt yrke efter avlagd examen.
Kiropraktor- och osteopatbehandling utförs både av veterinärer och de som i grunden är utbildade på människa och har vidareutbildat sig på djur. Här kan man som hästägare tänka att om behandlaren inte är veterinär så ska ingen behandling ske utan att man samråder med den veterinär som ställt grunddiagnosen på det som ska behandlas.
Foderrådgivare bör ha utbildningen agronom med kurser inom hästutfodring eller ex. hippolog som läst kurser inom utfodring och framförallt vara oberoende. En oberoende rådgivare tjänar ingenting på att ge ett särskilt råd. Det finns även rådgivare arbetar för ett kraftfodertillverkande företag, som har fokus på att sälja just deras produkter, de kan såklart ändå ge bra och objektiva råd, men det kan vara bra att vara uppmärksam… SLU erbjuder utbildningar i utfodring, även på distans.
Det finns även equiterapeuter, här finns en diplomering som kräver en utbildning på 2 år. Denna är även kopplad till obligatoriska fortbildningar, krav på journalföring mm. Som hästägare kan man t.ex. kontrollera att de är anslutna till Svenska Equiterapeutförbundet.
Hästmassörer har en diplomering och certifiering som man kan ansöka om efter ett antal genomförda och godkända kurser. Kolla med massören om de är diplomerade och vilka kurser de har läst. Många hästmassörer arbetar ihop med hästkliniker och baserar behandlingar utifrån hästens veterinära historik med skador och behov av rehabilitering.
Fysioterapeuter har en legitimation och kan läsa vidare med fysioterapi inom veterinärmedicin och är ofta utbildade fysioterapeuter på människa i grunden.
Om den person du anlitar har en annan utbildning än den som jag har nämnt kan det förstås ändå vara en bra utbildning. Men eftersom ingen annan kontrollerar så faller det på dig själv att ta reda på vad den innebär och bedöma om den är bra nog för att ge din häst en säker behandling.
En seriös behandlare efterfrågar hästens diagnoser och behandlar inte en halt eller sned häst som inte först blivit diagnosticerad av en veterinär. De samarbetar ofta med veterinärer antingen på klinik eller i privat regi och lägger upp rehabiliterings- och träningsprogram i samråd med veterinärer och tränare.
Kom ihåg att ingen behandlare kan allt, därför krävs ofta ett samarbete mellan de olika yrkena för att man ska få en helhetssyn på problematiken och lösa den. Inte sällan så kräver behandling och långsiktiga lösningar på problem samarbete mellan ryttaren, tränaren, hovslagaren, veterinären och eventuell behandlare. Det finns ingen quick-fix. Att hålla hästen frisk och sund är en konst där vi alla behöver samarbeta.
Och om behandlaren inte har någon utbildning, legitimation eller diplomering men är ”såååååå fantastisk”; fråga dig själv varför de då inte har skaffat sig en godkänd utbildning eller certifiering. Det finns säkerligen duktiga behandlare utan ovanstående utbildningar, men frågan är: vill du riskera din hästs välfärd?
LRF Häst, Hästnäringens Naionella Stiftelse (HNS ) och Hästnäringens yrkesnämnd har tagit fram standarden, och äger den, för Kvalitetsmärkt hästverksamhet. Syftet är att ge hästverksamheter, med hästhållning, stöd till att följa regelverk, kunna använda det i sin marknadsföring och få en god grund för att utveckla verksamheten vidare.
Standarden började användas i våras och vi har ännu inte sett så mycket publik information om vad den egentligen handlar om. Regelverket som de använder sig av är bara tillgängligt för de som bestämmer sig för att kvalitetsmärkas. Alla typer av hästverksamheter med hästhållning, samt hästgymnasier med hjälp av tillägget Kvalitetsmärkt Hästgymnasium kan certifiera sin verksamhet.
Hållbarhäst bestämde sig för att ta reda på mer och har därför intervjuat Katrine Petäjistö. Katrine är revisor på företaget SMAK Certifiering AB som är det företaget som du ska vända dig till om du vill certifiera din verksamhet enligt Kvalitetsmärkt Hästverksamhet. Just nu kan du även få en rabatt från LRF Häst på 1000 kr på den certifieringsavgiften, som ligger mellan 2500 kr och 4500 kr per år.
Varför tycker du att en hästverksamhet ska bli kvalitetssäkrad?
När man blir godkänd så får man ett certifikat som kan sättas upp i stallet. (Se exempel längst ner.) Certifikatet betyder att man kan vara trygg med att verksamheten kontrolleras regelbundet utifrån de regler som gäller för hästverksamheter. En certifierad verksamhet kontrolleras alltid vart tredje år, hästföretagaren ska göra en egenkontroll varje år och kan även få en extra stickprovskontroll.
Vilka frågor inom ekologisk hållbarhet ingår och på vilket sätt?
Frågor om avfallshantering och farligt avfall. Hur det hanteras och vilka återvinningssystem som används.
Gödselhantering, lagring för att förhindra läckage samt bortförsel.
Kan det komma in flera miljöfrågor såsom energieffektivisering, vattenanvändning längre fram? Det är möjligt att lägga in många fler frågor i standarden, men när och om det sker bestämmer ägarna av standarden.
Vilka frågor inom djurvälfärd ingår och på vilket sätt?
Dessa frågor baserar sig mycket på Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hästhållning.
Det kan handla om stallmiljö, foderkvalitet, att det finns en säkerhetsplan om det blir elavbrott eller vattnet stängs av samt att det inte finns skaderisk i betesmarker och hagar, att hagarna har tillräcklig dränering, rätt stängsel mm.
Vilka frågor inom social hållbarhet ingår och på vilket sätt?
Arbetsmiljö och arbetsvillkor: Arbetsmiljöarbete, riskbedömningar av arbetsmiljön, skyddsutrustning, arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter gällande facklig anslutning, diskriminering, arbetstid, vila, semester etc. Några andra viktiga exempel är:
Är det några frågor eller områden som går längre än lagkrav?
I själva standarden finns det rekommendationer som går längre än lagkrav såsom branschrekommendationer gällande beteshygien, vaccinationsprogram samt att verksamheten ska vara utbildade enligt Schysst stall.
Men dessa rekommendationer ingår inte i bedömningen för att få kvalitetsmärket. De är i dagsläget inte krav för certifieringen, att godkännas för märkningen. De ses som rekommendationer som finns med i egenkontrollen och kan bli krav och ingå i certifieringen längre fram.
Hur det går till? Hur gör man?
Företagaren ansöker hos SMAK Certifiering AB om att få verksamheten certifierad. Företagets ansökan bekräftas och då tilldelas företaget regelverket. När företaget gjort en så kallad egenrevision där denne gått igenom hela regelverket och stämt av om deras verksamhet uppfyller reglerna skickar de in ett kvitto till SMAK Certifiering AB på att detta är utfört. Då kontaktas de av en revisor som bokar in en s k inträdesrevision.
Vid revisionen går revisorn igenom hela regelverket tillsammans med företagaren. Med hjälp av en rundtur på företaget, intervju av företagaren, stickprovsbaserade intervjuer av anställda samt genomgång av dokumentation, söker revisorn efter underlag/bevis som bekräftar att reglerna följs. Om där finns avvikelser från regelverket, noteras dessa och företagaren har en förutbestämd tidsperiod på sig efter revision, att åtgärda avvikelserna. Att avvikelserna är åtgärdade intygar företagaren med att skicka bekräftande underlag till revisorn (t.ex en bild eller dokumentation) alternativt gör revisorn ett uppföljande besök.
När eventuella avvikelser är åtgärdade och godkända tilldelas företagaren ett certifikat där SMAK Certifiering AB går i god för att verksamheten uppfyller regelverket. Certifikatet är giltigt tills nästa ordinarie revision, som infaller vart 3e år. Under förutsättning att reglerna fortsatt följs och att egenrevision utförs av företagaren de 2 år ordinarie revision på plats ej sker. För ökad trovärdighet ska SMAK Certifiering AB utföra stickprovsbesök på de certifierade företagare som innevarande år inte har ordinarie revision på plats.
Läs mer här och om ni vill veta mer får ni gärna höra av er till Katrine och hennes kollegor på: hastcertifiering@smak.se
Glädjande nog ser vi allt fler undersökningar, forskning och rapporter som handlar om miljö- och hållbarhetsfrågor inom ridsporten. Likaså ökar antal workshopar och seminarier inom området.
Bland annat har nyligen en intressant kandidatuppsats från Uppsala Universitet, Campus Gotland skriven av Louise Bergqvist kommit fram. Uppsatsen handlar om Ridsportens miljö- och klimatpåverkan, miljöarbete bland Sveriges Ridklubbar.
Den här studien undersöker hur ridklubbar i Sverige arbetar med två utav fem verksamhetsinriktningar i Svenska Ridsportförbundets hållbarhetsstrategi: utbildning och fortbildning samt anläggning och drift. Påverkan från hästverksamheter som studien tar med är de sex kategorierna foder, gödselhantering, elförbrukning,transporter, häst- och ryttarutrustning samt kemikalier, som i studien kopplas till de svenska miljömålen.
En enkätstudie genomfördes genom att en enkät med 16 frågor skickades ut via ett föreningsmejl till de 950 föreningar som är anslutna till Svenska Ridsportförbundet (SvRF). Det som slog igenom i enkäten var en uppenbar kommunikationsbrist mellan det centrala ridsportförbundet och ridklubbarna, samt en betydande kunskapsbrist om vilken påverkan hästverksamheter har på miljön och klimatet.