Hästintresserade visar sig bristfälligt engagerade i samhällsfrågor

Fotograf: Henrik Gudmundson
Fotograf: Henrik Gudmundson

Petra Andersson gästbloggar hos oss på HållbarHäst. Hon är forskare och lärare i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet. Petra är hobbyryttare sedan barndomen. På senare år har hon börjat titta närmare på olika etiska aspekter av ridsporten och hästhållningen, ur ganska många olika perspektiv.

Sedan många år tillbaka är det en sak som stör mig när jag tänker på mitt hästintresse och mitt miljöintresse samtidigt. Det är något som inte går ihop.

Så länge jag kan minnas, och jag började rida 1974, har jag haft en svårdefinierad känsla av att det som gäller i samhället i stort, inte gäller i stallet. Känslan är att samhället på många sätt, stannar utanför tröskeln till stallet. Och den känslan skaver. Ja, jag menar förstås att den känslan bör skava. Stallet är inte ett eget universum, stallet är en av många verksamheter i samma samhälle. Men varför känns det då inte riktigt så?

Forskare som jag är, har jag försökt hitta forskning som kan hjälpa mig att förklara det jag känner. Jag hittar så gott som ingen forskning som handlar om mina frågor. Det jag hittar är snarare ett stort forskningsbehov.
I en studie från 2006 visar Catharina Svala att hästägare har en låg kunskapsnivå när det gäller samhällsplanering och medborgerligt inflytande och tenderar att själva se hästintresset som ett särintresse som samhället inte kan förväntas planera för, enligt hästägarnas egen uppfattning. Ett par år senare, visar Svala även att hästägares miljöintresse är måttligt, att vi hästägare har en skeptisk attityd mot sådant som naturbete, ekologiskt foder och ”ekologi” och att relativt få stallägare försöker miljöanpassa sin anläggning.

Själv har jag, dock utan att studera frågan på allvar, noterat att vi hästmänniskor verkar vara väldigt beroende av våra bilar och att vi kör mycket. Jag vet alltså inte vad en studie skulle visa, för det finns så vitt jag vet ingen sådan studie, men min erfarenhet är att hästmänniskor i hög grad kör stora bilar, starka nog att dra en hästtransport. Själv kom jag för några år sedan fram till att jag körde ungefär 2000 mil/år till/från min häst, och så körde jag kanske 300 mil/år i övrig körning.
Den här låga samstämmigheten med goda krafter i övrigt, gäller tyvärr även arbetsmiljön i stallen. Vi vet att ridlärare och stallpersonal är mycket exponerade för arbetsskador. Arbetsmiljöverket konkluderar en rapport som kom för ett par år sedan med att säga att hästbranschen ser ut att behöva tänka om det här med arbetsmiljö från grunden. Själv går jag så långt att jag tror att det handlar om att överhuvudtaget tänka på stallen som arbetsmiljöer, med de krav som det innebär.

Våra hästar är kanske miljöbovar, men vi vet för lite om det. Jag har i stort sett bara hittat en studie om hästarnas miljöpåverkan.
Det som gör att det här inte går ihop för mig, handlar om det vi i övrigt vet om vilka vi hästägare
i landet är. I den rapport som Jordbruksverket publicerade 2012, skriver man ”Den vanligaste hästhållaren i Sverige är en kvinna i övre medelåldern som har en gymnasie- eller högskoleutbildning utan anknytning till hästhållning och har sin huvudsakliga inkomst via anställning.” Och det går inte ihop med den låga medvetenheten om samhällsfrågor som miljö och arbetsmiljö! Tvärtom vet vi ju att kvinnor överlag är intresserade av den sortens ”mjuka frågor”, inte minst kvinnor över 40 år och med utbildning. 2016 kom ytterligare en rapport.

Alltså: hästägare visar sig bristfälligt engagerade i samhällsfrågorna, samtidigt som vi hästägare typiskt är just de kvinnor som enligt alla tillgänglig kunskap som är intresserade av och kunniga i just samhällsfrågor! Därför vill jag se forskning om det här. Jag vill se forskning som handlar om hästmänniskors engagemang i samhället och i hållbar utveckling. Och jag vill se kreativt arbete för att utveckla hästeriets relation med samhället. Och jag vill hitta ett sammanhang där jag själv fruktbart skulle kunna vara en del av sådant arbete!

Mer, tillgänglig forskning om hästar och ridsport

Det finns mycket kunskap i stallarna runtom i Sverige. Kunskap och kompetens hos oss människor spelar en stor roll för hästens välmående och utveckling. Inte sällan leder olika typer av begränsningar hos oss människor till sjukdomar, skador, frustration och beteendestörningar hos hästen. Samspelet mellan människa och häst är av yttersta betydelse då våra hästar är helt beroende av den miljö och skötsel som styrs av oss.

Varför är forskning och kunskap viktigt?
Inom hästhållningen finns ett växande utbud av gamla och nya metoder vad gäller hantering av hästar. Alla metoder, gamla som nya, bör kritiskt granskas och utvärderas utifrån hur de påverkar djurens välfärd. Gamla ”sanningar” måste ifrågasättas.

Kunskap fungerar som en karta, och med våra värderingar kan vi anta en riktning vart vi vill tillsammans med vår häst. Därför är det så viktigt att vi har en rättvisande karta som kan ger oss förutsättningar för att kunna skapa en hållbar utveckling kopplat till hästen.
När vi skrev ”Hästen och hållbar utveckling” var syftet att använda forskning och kunskap om hästen och ridsport kopplat till en hållbar utveckling. En skrift som ger en lätt översikt, belyser viktiga hållbarhetsutmaningar och som ger tips för att arbeta med dem. Vi refererar bland annat till Hästsverige En sida med mycket samlad kunskap, förankrad i forskning, som är mycket matnyttig. 

Nu laseras även Hästforskning där man hitta ännu mer forskning med fokus på

• Hälsa och välfärd
• Reproduktion
• Utfodring, uppfödning och hästhållning
• Teknikutveckling
• Hästens roll för människan
• Hästens roll för samhället
• Hästens roll för miljö

Bilden är på den engelska versionen av Hästen och Hållbar utveckling samt ekologiska blommor från BeeUrban

Mycket läderprodukter blir det när man håller på med hästar. Hur gör vi för att hitta snygga produkter som också är bra för djur, människor och miljö?

Här börjar vi vår serie om mer hållbara läderprodukter och startar med en kändis, Tärnsjögarveri.  Tärnsjö är kända i Hästsverige för framförallt tömmar, däcklar och andra produkter för tömkörning. I det här inlägget från Hippson berättas mer om hur både KG Svensson och Anders Eriksson har varit med och tagit fram produkter för tömkörning.

long-reining TärnsjöNyligen har Tärnsjö även tagit fram tyglar för träns. De har hittills inte sålt så bra kanske för att de är släta och vi som ryttare blir oroliga att tyglarna ska bli hala? Enligt Tärnsjö behöver vi inte oroa oss för det eftersom tyglarna är sparsamt insmorda och då behåller de sin strävhet trots att de är rimligt blöta. Vid överbehandling av läderolja/balsam i kombination med tuff väta finns risk för att tyglarna kan bli hala.

Tja att smörja mindre låter ju bra och handen på hjärtat hur ofta rider vi i ösregn? Och tömmarna har ju funnits och använts i många år…så det borde finnas en marknad för dessa fina tyglar. I vilket fall ska vi testa tyglarna och återkommer med våra erfarenheter i nästa blogg om läder.

 

Vad är det då som gör att vi tycker att Tärnsjös läderprodukter är riktigt bra exempel på mer hållbara produkter?

Tärnsjö använder bara läder från djur som är uppfödda i Sverige, de köper till och med djur från de lokala slakterierna i närheten. Anledningen till att svenska djur är bra beror bland annat på vår djurskyddslagstiftning. Alla deras produkter är vegetabiliskt garvade vilket innebär att de bara använder barkextrakt och vatten. Det tar lite längre tid och därför blir lädret lite dyrare än kromgarvat läder, å andra sidan så är det snällt mot människor och vår miljö. Det är också ett läder som åldras vackert om det blir väl omhändertaget. Här finns en länk till hur Tärnsjö beskriver hur deras läderprodukter bör tas om hand. Produkterna från Tärnsjö läder är gjorda i Sverige och tillverkade för hand, av hantverkare med stort kunnande.  Även det här gör förstås att produkterna kan blir lite dyrare, det tar lite mer tid.

Lathund för mer hållbart läder!

Läs mer om läder i rapporten på sid 21-26.

Djuruppfödning Garvning Tillverkning Användning och omvårdnad Återanvändning

Försäkra dig om att ditt läder kommer ifrån en bra djuruppfödning inklusive slakten.  Här kan du tänka på samma sätt som när du köper kött.  Till exempel:

·   Välj läder från djur där landets regelverk ger goda uppfödningsvillkor för djur, människor och miljön.

·   Ekologiskt uppfött.

Undvik kromgarvat läder, vilket är det mest vanliga, även kallat ”wet blue”. Det finns märkningar som säkerställer att man sköter kromgarvning så bra som möjligt, som EU Blomman/ EU Ecolabel, Svanen, OekoTex, men andra metoder är bättre.

·   Bäst är vegetabiliskt garvat.

·   ”Wet white” garvning är bättre än ”wet Blue” det är en blandning av vegetabilisk och syntetisk garvning utan krom.

Vet du vart produkten är tillverkad och om det sker på ett miljömässigt bra sätt med goda arbetsvillkor?

Kromgarvning är förknippad med hälsofara för arbetarna och miljöproblem. Även arbetsvillkor och miljöfrågor kopplat till tillverkningen av produkten är viktig. Det kan tillsättas kemikalier, färger mm i produktionen. Det kan vara värt att ställa en fråga i butiken så ökar vi kunskapen i branschen.

Sköt om dina produkter på bästa sätt. Fråga tillverkaren eller försäljaren hur du ska sköta din produkt. Läder är ett naturligt material. Det behöver rengöras och återfettas, skyddas från fukt med till exempel vax. Välj miljövänliga produkter. Tänk på att vissa produkter eller för mycket rengöring kan förstöra eller nöta ut läderfibrerna.

Laga produkten när den går sönder.

Det bästa är att återanvända produkten, second hand, eller om en del av lädret kan användas till något nytt.

Uttjänt läder sorteras som brännbart idag och det är särskilt viktigt att läder som inte är vegetabiliskt garvat inte hamnar i naturen.

Hästgödseln är en viktig resurs och inte ett avfall.

Hur ska vi få tillbaka den viktiga näringen till åkern på ett vettigt sätt för alla inblandade?

Ibland känns det som om hästen inte gör annat än att gödsla. Hästen är ju gjord för att äta stora volymer gräs eller hö 14-16 timmar om dygnet och alla fibrer som passerar genom kroppen kommer ju också ut i andra änden mest hela tiden. Förutom att det innebär ett ständigt mockande så är hästgödseln en viktig resurs, som växtnäring, vilken behövs för ett hållbart jordbruk idag och än mer i framtiden. Idag är det tyvärr svårt och dyrt för många stall att göra sig av med gödseln på ett bra sätt. Vilket är helt tokigt och beror delvis på att vi har förlorat kopplingen och samarbetet med lantbruket. Samtidigt ser vi också fler och fler samarbeten och projekt som bryter den trenden.

Hästgödsel på väg...

Ett  spännande projekt som just jobbar för att gödseln ska bli en resurs för både stallägaren och lantbrukaren är ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” som drivs av SP, projektet kommer att lämna sin rapport nu i augusti. Undersökningar i projektet visar att det finns en stor vilja att samarbeta mellan lantbrukare och stallägare i Sjuhärad för att hästgödseln ska kunna användas som en resurs. De mallar för samarbetsavtal som tagits fram av projektet ska också underlätta gödselhanteringen. Du kan läsa lite mer här i en artikel från Hippson. Och Anna Grudén på Brämhults ryttarsällskap intervjuas här i Sveriges Radio.

Läs mer om hästgödselns koppling till i en hållbar utveckling och lite resonemang om vad vi behöver tänka på sidan 14.