Vi behöver hjälpas åt att bekämpa växten Stånds som är så giftig för bland annat hästar så att det kan leda till dödsfall genom leversvikt. Handskar bör även användas när vi gräver upp växten.
Örten är giftig både när den växer på plats och när den är torkad i grovfodret. Genom grovfoder är risken störst att hästen får i sig stora mängder då den beska smaken försvinner när den har torkat. Det här innebär också att vi måste vara extra noggranna och kontrollera när vi köper in grovfoder från områden där Stånds kan förekomma.
Hos SVA kan du läsa om Stånds och hur giftig den är för bland annat hästar.
Enligt Jordbruksverket blommar den från juni till september med gula blommor. Bladen är mörkgröna och växten kan bli cirka en meter hög. Den förekommer framförallt i Sydsverige men även längs Norrlandskusten. Bäst trivs den näringsfattig mark och man kan oftast finna Stånds på sandig, grusig gräsmark och i betesmarker, vägkanter, skogsbryn, vallar och banvallar.
Vad ska du tänka på om du tillhandahåller bete eller vallfoder
Det är foderföretagarens ansvar att se till att fodret (i det här fallet betet eller grovfodret) är säkert för djuren som ska äta det och människor som ska hantera fodret. Om du hittar stånds i till exempel ett parti hö eller ensilage så är hela partiet (ett parti är allt hö som odlats på det område där Stånds upptäckts) olämpligt som foder och ska förstöras.
Att göra:
Eftersom växten föredrar näringsfattig mark så kan den lättare etablera sig om du har högt betestryck och marken blir bar.
Du bör vara noga vid anläggning av vallar så den tar sig bra.
Om du får in stånds i en permanent betesvall bör du gräva upp plantan med rötterna och så vallfrö i luckan som bildas. Det är viktigt att du får med hela rotsystemet eftersom glömda rotbitar kan bilda nya plantor och fröna som blir kvar kan gro i upp till 20 år. Stånds är även giftig vid beröring så använd handskar! Stängsla också bort den ytan så hästarna inte betar där.
I en artikel på Hippson digitalt (Juli 2024) berättar Ebba Berglöf, som bor i Skåne, att Stånds har ökat sedan den torra sommaren 2018 och att vi är dåliga på att bekämpa den. I England så finns det krav på att markägarna tar bort Stånds annars får de böter, det har gjort att de har växten under kontroll. Här kan du se en film från Ebbas instagram där hon visar en naturbetesmark som invaderats av Stånds.
Vad vi alla kan göra:
Om du inte vill lära dig några andra växter så håll ögonen öppna för den här. Det finns många gula blommor därute så för att inte få panik i onödan kan du kanske använda en flora app.
Hålla ögonen öppna och larma markägaren eller gräv bort plantor där du får göra det. Använd handskar och bränn eller destruera sedan plantorna!
In this blog we’ll look outside of Sweden to the Netherlands and a very interesting research program on horse feeding management, led by a very experienced veterinarian and researcher, Gülsah Kaya-Karasu. Even if the agricultural practices and status differs between Sweden and the Netherlands there is a lot, we can learn from each other since the fundamentals are the same. Gülsah kindly answered a few questions about her work.
The research is done at Van Hall Larenstein University of Applied Sciences that has a special focus on sustainability. VHL train high-quality, ambitious and innovative professionals who contribute to a more sustainable world. Alongside Bachelor programmes, also provide Master’s programmes, Certificate programmes and short courses for regional, national and international students. (read more about the University at the end of the blog).
What is the aim of your research? How will it be done? Why is it needed?
Circular agriculture is a sustainable answer to the challenges putting pressure on all stakeholders in the agricultural sector, including the equine sector. There are currently 450,000 horses in the Netherlands, and 6 million horses in Europe and, as the sector grows, the equestrian community’s responsibility to contribute to sustainable development increases, since their impact on the environment is greater than often thought.
The feeding management of horses has a great impact on circular agriculture. Free-living horses graze on roughage for 14-18 hours a day. Today, many pastures are planted with grass for hay growing or grazing. However, the most common roughage – may cause negative environmental impacts, including topsoil erosion, ingestion of pesticides and herbicides by horses, and pollution of water sources. Furthermore, horse grazing can have different impacts on land and plant biodiversity.
Hans Voorjaarsgras eten
The diet of most horses also includes various concentrate feeds and supplements. However, horse feeds have an impact on the environment through the raw materials, CO2 emissions, production process and packaging. For example, many common raw materials used in horse feed are related to high CO2 coefficients, and soybeans pose challenges since hazardous pesticides are still used in farming.
In the Netherlands, there are 450,000 horses, each producing around 7 tons of phosphate and nitrogen rich manure per year, or approximately 3,150,000 tons annually. An oversupply of minerals from supplements in horse diets, with possible interactions and interferences, are excreted in manure and can have a potentially negative impact on the agricultural cycle.
Circular agriculture is an excellent principle, but much work needs to be done before it can become common practice in the equine sector. In the Netherlands, diversification in this sector is growing, and the professional equine field is facing increasing pressure to demonstrate environmentally sound horse feeding management practices and horse owners are becoming more aware of the need to manage their horses and the land on which they live in a sustainable manner.
Horses should be provided with a predominantly fibrebased diet in order to mimic their natural feeding pattern, however grazing impacts pasture differently, with a risk of overgrazing and soil erosion in equine pastures. Additionally, most horses receive supplements not only with concentrates and oils, but also with minerals. Though the excess minerals are excreted in the manure of horses, these minerals can accumulate in the soil or leach to nearby waterways and pollute water resources.
Therefore, the research aims to answer the main question, “What horse feeding practices and measurements are needed to reduce and prevent environmental pollution in the Netherlands?” The research is composed of two components;
a broad survey-based study which will generate quantitative data on horse feeding management and will also obtain qualitative data on the owners’ engagement or willingness of horse owners to act sustainably.
Secondly, a field study will involve the collection of detailed data via visits to horse stables in order to gather data for nutritional analysis and to collect fecal samples for mineral analysis.
Students, lecturers and partners will actively participate in all phases of the planned research. This research facilitates learning and intends to develop a footprint calculator for sustainable horse feeding to encompass the complexity of the equine sector.
Any message for the Swedish Equestrian community?
Sustainability is what the world needs to focus on now. Sustainable horse feeding is an important issue not only for the Netherlands, but for everywhere in the world. Sweden has about 360,000 horses, which is a very significant number like Netherlands. I believe that the results of the research will provide developments in the Sweden equestrian industry to feed horses more sustainable as in all other countries.
When will we know the results?
The project runs during 2022 – 2024 and we’ll get back to you on the results!
Bio, Gülsah Kaya – Karasu
She has graduated from Istanbul University Faculty of Veterinary Medicine in 2004. During her student years, she determined her area of interest as horse nutrition and conducted her internship at Liverpool University Leehurst Equine hospital, UK. In 2008, she received the title of doctor with the thesis titled “colic risk factors in horses in Austria” at the Vienna Veterinary University, Austria. Her doctoral dissertation was awarded with the Von Firks Stipendium, a major science award, and she became the first and only person to qualify for this award on the field of horse nutrition. In 2016, she received five certificates from Liverpool University in the fields of equine digestive system and practical equine medicine. After her doctoral studies, she continued her career internationally, such as America Blueridge Horse Hospital, Glasgow University. She became an Assistant Prof at Istanbul Aydın University.
With the ECVCN-European Union Clinical Nutrition Diplomacy program, she managed to carry her knowledge and experiences in the field of horse nutrition to a higher level with the trainings she received from the world’s leading horse nutrition experts. She has provided technical consultancy to the world’s leading horse feed companies in the international market. Furthermore, Dr. Karasu’s interesting articles continue to be published in the Equus Horse Magazine of the United States of America and other equine magazines. She is an owner of AGG Equine Nutrition Consulting with nearly 15 years of experience in the field of horse nutrition, mainly in the field of race horse nutrition, foal breeding, colic nutrition from clinical nutrition areas in horses, stomach ulcer, insulin resistance, skeletal system diseases, myopathy, laminitis, and respiratory system disorders.
She works as a lecturer and researcher at the Van Hall Larenstein University of Applied Sciences in the Netherlands since almost 3 years. Very recently her project regarding “Sustainable horse feeding management in the Netherlands: how to minimize environmental impacts” is funded by the Dutch Research Council (NWO), Taskforce for Applied Research SIA, for the duration of 2 years. Besides that she still conducts equine based research and provides consultancy services. Her company webpage.
Van Hall Larenstein University of Applied Sciences
VHL has been rated the most sustainable University of Applied Sciences! Our University of Applied Sciences is the only institution in the Netherlands that has received three AISHE stars for all of its bachelor programmes (for all thirteen programmes). AISHE (Auditing Instrument for Sustainability in Higher Education) is an assessment tool for sustainable developments in higher education. A positive assessment leads to a qualification for Sustainable Higher Education.
VHL train high-quality, ambitious and innovative professionals who contribute to a more sustainable world. Alongside Bachelor programmes, also provide Master’s programmes, Certificate programmes and short courses for regional, national and international students.
In our mission, we state as VHL that we aim to train professionals who contribute to a sustainable and better world. We wish to accomplish this by cooperating in a pleasant and yet productive way with each other and with our network partners. These two ambitions have been translated into the way we have outlined our education, our applied research and our organisation. VHL about us & mission.
I vår tredje del i vårens serie om biologisk mångfald, tidigare har vi skrivit om sommarbetet, har vi tittat på stallplanen, stallområdet och nu har vi kommit till hur vi kan påverka genom odlingen av grovfoder, hö eller hösilage. Till vår hjälp har vi en gästbloggare Jan Wärnbäck. Jan är biolog och statsvetare arbetade tidigare på Världsnaturfonden WWF med jordbruk- och naturvårdsfrågor. Han har varit med och tagit fram ett antal rapporterom naturbetesmarker men också vikten av förändringar för att öka åkerlandskapets mångfald. Idag arbetar Jan på Sida.
Ängshumla Foto Jan Wärnbäck
Sommar
och gräsklipparna brummar, de tidiga blommorna har blommat över och nu tar alla
de andra vid – vitklöver, blåklint och kanske de mindre roliga men ack så
nyttiga tistlarna. Alla dessa arter och många fler ger mängder av insekter mat,
som i sin tur blir mat åt andra djur. Men i det jordbrukslandskap som vi skapat
sedan 1950-talet så har det blivit mindre och mindre plats över för de arter
som inte är de som vi människor odlar.
Användningen
av växtskyddsmedel har ökat och i och med det så har också de flesta blommande ”ogräsen”
fått ge vika för ett allt mer ensidigt landskap dominerad av spannmål. De
kantzoner, det vill säga områden mellan åkrar och till exempel diken,
flyttblock (stora stenar från istiden) eller körvägar, som finns kvar är
kraftigt påverkade av all den gödsel (mineral- och stallgödsel) som används och
domineras därför av ett fåtal arter gräs så som kvickrot. Allt detta har
inneburit att flera av odlingslandskapets fågel- och insektsarter under en lång
tid minskat.
Som redogjorts för i tidigare blogginlägg så finns mycket man som hästägare kan göra själv för att bidra till att gynna biologisk mångfald och pollinerare – både i sin närmiljö och vad gäller val av sommarbete.
Men
möjligheterna stannar inte bara där. Förra årets torka gjorde nog många
medvetna om att man som hästägare faktiskt påverkas av men också påverkar det
omgivande landskapet. De allra flesta hästägare köper in sitt grovfoder från en
lantbrukare och detta foder odlas någonstans, ofta inte alltför långt bort från
stallet. Hur odling och skörd av detta foder sker kan variera betydligt och
detta har en påverkan på växter och djur och den biologiska mångfalden.
Foto Jan Wärnbäck
Vad som växer på åkern är viktigt. Enbart gräs, som vi odlar eftersom det är det som hästarna är ”gjorda för” att äta, ger inte mycket mat för pollinerande insekter men väl så bra skydd till bland annat de fåglar som lägger sitt bo på marken som till exempel sånglärka. Men att så in blomblandningar i vallen kan vara komplicerat och dyrt. En enklare åtgärd är att till exempel så en remsa med blommande växter utmed åkerkanten. På det sättet skapas en variation i landskapet vilket ökar mångfalden.
En
stor skillnad mellan grovfoder som tas för häst jämfört med mjölkkor är
tidpunkten för vallskörden. Generellt kan sägas att det foder som tas för
mjölkkor slås första gången redan i slutet av maj och är något av en katastrof
för fågelungar likväl som rådjurskid och harpaltar. Ungarna har inte mycket
chans när de snabba slåttermaskinerna kommer. Foder för häst behöver normal
sett inte ha så höga proteinhalter och kan därför tas senare ofta runt
midsommar. Vid det laget har många ungar redan blivit så pass rörliga att de
kan ta sig undan när maskinerna kommer.
Bifodergröda, foto Jan Wärnbäck
Så en uppmaning är att prata med din leverantör av grovfoder. Det kan vara bra att prata om det nu inför nästa säsong då det ju behövs tid för att till exempel så blommande remsor, kantzoner, till nästa år. Finns det möjligheter att hen kan tänka sig att så en blommande remsa i anslutning till sin vall eller någon annan åker intill? Det kan vara möjligt att delta i projektet Blommor för bin, vilket du även kan stödja som privatperson.
Fungerar det att ta gräset lite senare utifrån önskemål om både näringsinnehåll och med tanke på en minskad påverkan på häckande fåglar och djurungar? Det kostar inte att fråga och jag tror att tiden är mogen att ta hållbarhetsarbetet inom hästnäringen bortanför gården och ut i det landskap som hästen är en del av.
Foderhjälpen bildades som svar på den torra sommaren 2018 och den efterföljande akuta foderbristen. Det är en ideell grupp på Facebook som startades av Peter Branshøj och gruppen fick snabbt stöd av flera personer, sammanlagt åtta administratörer och två tolkar.
Idag har gruppen över 26 000 medlemmar. Gruppen blev nominerad till Lövsta Future Challenge hållbarhetspris 2019 där vi är jurymedlemmar och vi vill här lyfta fram Foderhjälpen som fortsätter under 2019. Grovfoderbristen, till följd av vår ovanligt långa torka, var och är en tydlig signal/varning på att vi behöver anpassa oss till den temperaturhöjning och klimatförändring som redan skett.
Avsikten är att man i gruppen ska förmedla foder till lantbrukets djur och till häst. Ca 500 000 ton förmedlades under 2018, den allra största delen inom Sverige. Det man märkte under förra året var att en stor andel, upp mot uppskattningsvis 70 procent, av de som hjälptes till kontakt med foderleverantörer hade hästar. Gruppen kommer att fortsätta under år 2019 då det är troligt att vi kan få brist även under det här året, bland annat på grund av att vi nu har använt mycket av våra gamla lager av foder och att vi sannolikt även i år får låga grundvattennivåer.
Viljan att hjälpa har varit enorm, alltifrån
lastbilschaufförer som lade hela sin semester på att frakta foder till kommuner
som tillhandahållit oanvänd mark för bete och andra obrukade arealer som
erbjudits från olika håll. I vissa fall har gräset sålts på rot, ibland har det
varit slaget och stränglagt och köparen har pressat på egen hand. Det har sålts
gammalt löshö, ensilage av finaste kvalitet och olika sorters halm som
ersättning eller utfyllnad. Även oanvända beten har lånats ut.
Mer långsiktiga hållbarhetsvinster
Kul på betet en normaltorr sommar.
I Sverige finns idag
knappt 2,6 miljoner hektar åkermark och 0,4 hektar betesmark, och arealen
minskar för varje år. De sämre markerna återgår ofta till att bli skogsmark,
medan god jordbruksmark försvinner till förmån för vägar, byggnader eller annat
som gör att marken inte kommer kunna odlas. Eftersom den globala efterfrågan på livsmedel
och därmed jordbruksmark ökar är det bra att foderhjälpen bidragit till att
sätta fokus på nyttan av att återanvända nedlagd eller övergiven åker- och
betesmark. Nya arrenden och överenskommelser, bland annat på mindre stadsnära
marker, har kommit till under den här perioden.
Vad kan man behöva tänka på?
Det är av värde att ha en långsiktig relation med din grovfoderleverantör så att ni kan planera för säker leverans av den volym ni behöver. I kristid är det också lättare och mer säkert för en lantbrukare att importera hö än att du ska göra det själv.
Vi hästmänniskor behöver bli bättre på att se skillnad på ett kg hö och ett kg hö. Foderkvaliteten måste alltid vara hög och säker men näringsinnehållet kan variera utifrån din hästs behov, det kan vara värt att föra det samtalet med din leverantör av foder. Många hästar och ponnyer är lättfödda och för dem kan ett bra grovfoder med lägre näringsinnehåll vara värdefullt för att ge även dessa hästar en lång ättid. Det finns stöd på Hästsverige kring foderstater för att kunna bli bättre på att bedöma den kvalitet och näringstäthet som dina hästar behöver.
Oerhört viktigt att kunna säkra att fodret är säkert, inga giftiga växter och hygieniskt god kvalitet. På Hästsverige gavs även förra året råd om alternativa foder.
Tänk också på att om man importerar hö från andra länder så kan det komma med ogräsfröer som gör att lantbruket inte vill använda gödseln, vilket kan leda till ökade kostnader. Det finns även exempel på en hästgård som låg i ett område där lantbrukare odlade frön, de behöver vara oerhört rena, och gården köpte in hö från ett annat område i Sverige. Även här fick det konsekvenser att lantbrukarna inte ville ta emot gödseln. Vi behöver ha nära kontakt med lantbruket som odlar vårt foder och som vi vill ska ta emot vår gödsel. Prata t ex med LRF Häst för tips.
Hur ska vi få tillbaka den viktiga näringen till åkern på ett vettigt sätt för alla inblandade?
Ibland känns det som om hästen inte gör annat än att gödsla. Hästen är ju gjord för att äta stora volymer gräs eller hö 14-16 timmar om dygnet och alla fibrer som passerar genom kroppen kommer ju också ut i andra änden mest hela tiden. Förutom att det innebär ett ständigt mockande så är hästgödseln en viktig resurs, som växtnäring, vilken behövs för ett hållbart jordbruk idag och än mer i framtiden. Idag är det tyvärr svårt och dyrt för många stall att göra sig av med gödseln på ett bra sätt. Vilket är helt tokigt och beror delvis på att vi har förlorat kopplingen och samarbetet med lantbruket. Samtidigt ser vi också fler och fler samarbeten och projekt som bryter den trenden.
Ett spännande projekt som just jobbar för att gödseln ska bli en resurs för både stallägaren och lantbrukaren är ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” som drivs av SP, projektet kommer att lämna sin rapport nu i augusti. Undersökningar i projektet visar att det finns en stor vilja att samarbeta mellan lantbrukare och stallägare i Sjuhärad för att hästgödseln ska kunna användas som en resurs. De mallar för samarbetsavtal som tagits fram av projektet ska också underlätta gödselhanteringen. Du kan läsa lite mer här i en artikel från Hippson. Och Anna Grudén på Brämhults ryttarsällskap intervjuas här i Sveriges Radio.
Läs mer om hästgödselns koppling till i en hållbar utveckling och lite resonemang om vad vi behöver tänka på sidan 14.
