I en hållbar konsumtion är återbruk eller begagnat, second-hand viktigt för att minska miljöpåverkan från framförallt produktionen av våra produkter. Vi har hört och känt lite osäkerhet kring vad som gäller avseende smittskydd så vi har intervjuat Gittan Gröndahl, tf statsveterinär, forskare, VMD på Statens veterinärmedicinska anstalt, som ger några tips om hur vi kan tänka.
Hur stor är risken med smitta till häst via begagnad utrustning?
Det är ingen stor risk utan man kan tänka att det är ungefär samma låga risk som vid second-hand för människor. Det krävs en kedja av olyckliga omständigheter för att det skulle kunna leda till en smittspridning. Framförallt behöver det ha funnits en smitta från början, vilket det ju i normalfallet inte finns hos friska hästar. Risken är inte noll så vissa saker kan vi göra för att det ska bli säkrare.
Vad rekommenderar du säljare att göra?
Något som köpare och säljare skulle kunna göra för att öka tryggheten är att använda något motsvarande SvRFs hästägarförsäkring både när man säljer egen utrustning eller när man tar emot utrustning till vidare försäljning
Om man lånar orden från den så skulle säljaren kunna få intyga att utrustningen kommer från häst eller stall där…
hästen under de senaste tre veckorna före försäljningen/inlämningen av produkterna inte visat några tecken på smittsam sjukdom och att;
hästen eller ryttaren under de senaste tre veckorna före försäljningen/inlämningen av produkterna inte vistats i stall där smittsam sjukdom förekommit, inte heller i stall där misstanke om sådan sjukdom förekommit.
Sedan kan man lägga till en extra kontrollfråga om ringorm:
”Har ni haft hårlösa fläckar på hästen eller dokumenterat ringorm”? Om det har funnits misstanke om ringorm och man är osäker om sanering har gjorts kan det vara läge att tacka nej till utrustningen som köpare/förmedlare. Ringormssporer kan smitta från dåligt sanerad utrustning som schabrak, täcken, borstar och träinredning under lång tid, dvs månader och år.
Hur ska utrustningen rengöras?
Tar man bort all synlig smuts, använder rengöringsmedel och sköljer noggrant så får man bort det mesta som kan vara smittsamt mellan hästar, så vanlig noggrann rengöring utan speciell desinfektion räcker i de flesta fall.
För läderdetaljer kan man använda lädertvål och en ny svamp, alternativt rengjord svamp som kan kokas i 5 minuter eller tvättas i 60 grader. Vill man toppa med ett desinfektionsmedel som funkar på läder kan man göra det, men den mekaniska rengöringen är viktigare, smutsen måste bort och med den försvinner det mesta som smittar.
För kläder är tvätt i 60 grader bra, men tål de bara 40 grader så försvinner mycket av smittämnen också tack vare den mekaniska rengöringen.
Om sedan utrustningen ligger på lager torrt och luftigt i 1-2 veckor så minskar risken ytterligare eftersom många bakterier och virus förlorar sin infektionsförmåga när de inte har de rätta förutsättningarna i miljön.
Om det förekommit en känd smitta ska man följa rekommendationerna för sanering av just den smittan innan utrustningen går till nya hästar.
Och avslutningsvis ett litet allmänt medskick i dessa pandemitider att vi som hanterar hästarna också bör tvätta händerna emellanåt och särskilt efter mockning och inför matpaus när vi är i stallet.
I Sverige anordnas omkring 2 200 tävlingar per år och precis som andra evenemang så har produkter och aktiviteter där påverkan på miljö och klimat. Nu har Ridsportförbundet och Lövsta Stuteri tagit fram Miljöchecken. Det är en checklista för att tävlingar som vägleder arrangörer utvärdera och reflektera över aktiviteter under en tävlingen som påverkar miljön. Med checklistan kan man få vägledning vad man ska tänkta på när man planerar tävling. Checklistan kan också användas för att synliggöra sitt miljöarbete och samtidigt bidra till ökad miljömedvetenhet bland tävlande och åskådare. Tävlingar där man använder Miljöchecken kommer markeras i Tävlingsdatabasen (TDB) med en fyrklöver. Det gör att den som söker efter tävlingar i TDB ser alltså tydligt vilka arrangörer som arbetar med MiljöChecken. Värt tt komma ihåg är att det inte är en certifiering med oberoende kontroll utan en checklista med egenkontroll.
Vi på HållbarHäst tycker att det finns två ytterligare områden som är viktiga att tänka på när man arrangerar en tävling eller ett event. Hur mycket man kan göra beror förstås på många faktorer.
Sprida kunskap kring hållbarhetsfrågor och hästverksamheter/hästsporten.
Uppmuntra till en hållbar konsumtion.
Sprida kunskap kring hållbarhetsfrågor
Det som är gemensamt för alla tävlingar stora som små är att vi samlar många människor. Vilket i sig ger en möjlighet till samtal, information och kunskapsspridning.
Det kan handla om att göra alltifrån en stor satsning på egna föreläsningar till att ge ett tryckt exemplar av rapporten Hästen och hållbar utveckling till pristagare eller lotta ut den. Den går att få från oss, Ridsportförbundet, HNS eller Lövsta Future Challenge.
I pauser kan man kort tipsa om och kanske ha notiser om det i sitt program:
Den oberoende och faktagranskade kunskap om hästen som siten Hästsverige erbjuder.
Be rådgivare från Greppa Näringens nya hästmodul komma och prata om eller ha inspelade budskap om vilket stöd man kan få kring energirådgivning eller gödsel.
Låta kommunen eller Länsstyrelsen komma och informera om vad de kan erbjuda för stöd till hästföretagare såsom Vattenrådgivare eller genomgång av den biologiska mångfalden på gården.
Fråga HNS, Hästsverige, Ridskolan Strömsholm, Flyinge eller Wången om de har någon kunskap de vill sprida.
Finns det någon hästföretagare i ert område som har installerat solceller, haft rådgivning med Greppa Näringen eller något annat som kan tänka sig att bli intervjuad i 5 min?
Kan en lämplig företagssponsor lotta ut att de betalar kostnaden för en energikartläggning för en större hästanläggning?
Linköping Horse Show 2018 gjorde något stort och sökte projektpengar för att ha en seminarieserie under tävlingsdagarna. I det man kallade Arena 2030 bjöd man under två dagar på flera panelsamtal om hållbarhetsfrågor kopplat till ridsport och hästnäringen.
Jenny och Camilla på Linköping Horse Show 2018.
Uppmuntra en hållbar konsumtion
Varje år slår handeln rekord i Sverige, antingen mässor, butik eller e-handel. Mässor och utställningar har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det ger en möjlighet att synliggöra nya produkter och prata med försäljare. Vår stora utmaning nu tillsammans med övriga samhället är att konsumera färre och bättre saker. Både bättre under produktionen och när vi använder grejerna. Läs mer i rapporten.
Vad kan vi då göra?
Avstå från att driva konsumtion genom exempelvis Black Friday.
Prischeck eller presentkort på reparation av täcke eller läder, en säck med ekologiska morötter?
Försök att få någon av de nya återbruksförsäljarna att delta i mässan till reducerat pris och med ett bra läge?
Något som är svårare och kräver en hel del kunskap är att lyfta fram mer hållbara produkter. Men i vissa fall kan det vara tydligt och möjligt att lyfta fram en viss typ av produkt.
Vi behöver skala upp det goda arbetet och öka tempot så ta tillfället i akt vid era tävlingar och event.
Klimatet är en oerhört viktig fråga! ..men riktigt så enkelt som att minska antalet hästar som är en slutsats i inslaget från SVT Västerbotten är det inte. Vi måste ta ett helhetsgrepp om hållbarhetsfrågan även om hästnäringen måste arbeta med att minska sin klimatpåverkan.
Först, ett missförstånd som man lätt gör om man inte är i lantbruksbranschen är att man slarvigt tror att kor är kor. En ko är ett nötkreatur av honkön som har fått kalv. Det finns också kvigor som inte fått kalv, tjurar och en del kastrerade tjurar, stutar. Sammantaget har Sverige cirka 1 400 000 nötkreatur och av dem är det bara cirka 304 000 kor som ”jobbar” och används i mjölkproduktionen. De är dessa som vi brukar hänvisa till när vi säger att vi har fler hästar än mjölkkor. Det här innebär ju förstås fortfarande att vi har många hästar i Sverige. Vi vet ju att vi, liksom övriga samhället, måste utveckla vår verksamhet till full hållbarhet så att hästnäringen är en viktig och självklar del i ett hållbart samhälle. (läs mer i vår rapport)
(Liten parentes, i världen uppskattar FAO att det finns cirka 1 miljard nötkreatur och 150 miljoner hästar, åsnor, kameler och lamor. Och i viktvolym uppskattas våra tamdjur, utav alla däggdjur på land, utgöra 60%, vi människor 36% och de vilda djuren bara 4% så visst använder alla ”våra” djur mycket av planetens resurser.)
Några reflektioner om de saker som tas upp i artikeln:
Transporter är viktiga och svåra och hållbara transporter löser sig först helt när samhället har löst den frågan. Hästnäringen måste göra sin del i förändringsarbetet, precis som Svensk Travsports VD skriver.
Foder, vi vet att det mesta av hästens foder är odlat i Sverige och är i första hand en del av en för odlingen viktig vallfoderproduktion. Grovfoder är bäst för miljön och hästen så vi behöver fortsätta att fokusera på att minska kraftfoder till förmån för rätt grovfoder till rätt häst. Vilket också är bra för att minska fosformängden som hamnar i gödseln.
Gödsel, mycket av hästgödseln används redan i lantbruket och fokus ökar inom (och utom) näringen för att hitta mer lösningar som fungerar för att ta tillvara växtnäringen. När det gäller näringsläckaget från framförallt rasthagar, även lagring och hantering, så kommer fler och fler projekt och goda exempel. Julmyra Horse Center och Lurbo Ridklubb är några. Greppa näringen har nu äntligen en modul för gratis rådgivning till hästgårdar.
Lösningen ligger inte i att börja prata om att begränsa antalet hästar eller andra sällskapsdjur, ta tillbaka golfbanor till jordbruket, förbjuda att använda motorcyklar eller motorbåtar för nöjes skull, tvinga människor att bli veganer etc. Ni förstår vad vi menar. Vi säger inte att vi aldrig kommer att komma dithän. För att försöka slippa det så låt oss fortsätta att fokusera på hästens nytta och att öka hållbarheten i alla dimensioner kopplade till våra hästar. Vi använder för mycket resurser idag och vi kan göra mer med mindre.
Vi ser hellre att hästnäringen och hästfolket fortsätter att skala upp och öka tempot i hållbarhetsarbetet!
-ett initiativ för att minska övergödningen i sjöar och hav.
Sverige har ca 350 000 hästar som varje år producerar 3 miljoner ton hästbajs och hästkiss. Hästarnas avtryck är 20% av totala mängden stallgödsel från jordbruksdjur. Ett betydande bidrag till den påverkan på övergödningen som jordbruket har i Sverige.
Nu lanseras en nytt initiativ för öka kunskapen om hur vi kan minska detta. På hemsidan www.varjeskitraknas.nu kan du hittar inspiration, kunskap och tips om hur ni kan arbeta mer systematiskt med frågan i ditt stall. Det är organisationen RaceFor the Baltic tillsammans med LRF Häst och HNS står bakom initiativet. HEJJA tycker vi!
Vi har intervjuat Charlotte Jansson som driver CCWool tillsammans Carl-Oscar Allared. Charlotte är en hästtjej som flyttade till Australien och bodde där i 6 år.
Hon läste en bachelor i equine studies vid Melbourne Polytechnic och när hon kom hem till Sverige läste Charlotte även en master i equine studies på distans vid the University of Edinburgh. I Australien jobbade hon mycket med galoppörer som använde sadelunderlägg av ull något som hon nu har plockat upp här i Sverige.
Den ull som våra svenska får har är inte tillräckligt fin för
att kunna användas till fina underställ som Merinoullen kan. Den svenska ullen
kan dock användas till mycket annat som till garn, filtar och fyllning till
jackor. Trots det slängs ca 80 procent av de 700 ton ull vi producerar per år i
Sverige. Det blir ull oavsett om vi använder den eller inte eftersom fåren för
sin hälsas och sitt välmående måstes klippas en till två gånger om året. Det
här är en resurs som vi måste börja använda igen, det är ju ett galet
resursslöseri att inte använda ull från får som bidrar till öppna landskap i Sverige
och som har en god djurvälfärd. Vi ser också alltmer användningsområden för
svensk ull vilket är positivt, till exempel som fyllning i en del jackor från
friluftsföretag.
Varför har vi då får i Sverige? I första hand har vi får för köttproduktion i Sverige. Vi har därför en längre tid framförallt prioriterat raser med hög tillväxt. Ullen har därför blivit lite bortglömd, men nu jobbar bland annat CCWool för att hitta användningsområden för ullen från våra köttdjur, renrasiga och korsningsdjur. Sverige har en stark hantverkstradition och vi har många duktiga hantverkare som tar hand om ullen från lantrasdjur, Gotlands- och Leicesterfår. Tyvärr ser hantverkarna inte alltid korsningsullen från köttraser som en lämplig ull men den kan som sagt användas till mycket annat.
CCWool – utrustning för häst och hund
CCWool startades 2018 som ett projekt för att just visa att vi faktiskt kan göra exklusiva produkter av vår svenska korsningsull.
Schabrak
Den första produkten för hästar är schabrak som finns både för dressyr och hoppning. Historiskt sett har vi använt ull i schabrak i Sverige och som Charlotte såg inom galoppen i Australien så används det mycket där fortfarande. Det som är bra med ett schabrak i ull är just att materialet ventilerar bort värme när det är varmt och håller kvar värme när det är kallt och även om det är blött. Ull är det enda material som inte kyler kroppen när det är fuktigt. Det vill säga om hästen blivit svettig under träning och sedan skrittas av och blir sval så håller den fuktiga ullen kvar värmen så ryggen inte blir kall. Ull formar sig även efter sadeln och hästen.
Nya produkter i höst
Benpaddar, lindor och ett stalltäcke är på gång till hösten, eventuellt även längre fram ett ridtäcke i samverkan med Ecoline Hästsport.
De flesta täcken vi ser i handeln i dag innehåller antingen lite konstfiber såsom polyester eller viskos, har även era schabrak och kommande täcken det?
Charlotte ”Det behövs inte, vi har 100% ull i vår filt, det handlar mest om kunskap och vana samt pris, att ull är lite dyrare. När vi började blev vi tveksamt bemötta när vi önskade en filt i 100% ull, den industri som hjälpte oss menade att man måste ha viscos blandat med ull för att kunna göra nålfilt. Men vi stod på oss och med rätt proportion av grå och vit ull kan vi få fram en slitstark och hållbar filt i 100% ull.”
Innebär det här att alla produkter från er är i grå ull med läderdetaljer?
Charlotte: ”ja i dagsläget jobbar vi stilrent med grå nålfilt och läderdetaljer även om vi i produktutvecklingen även undersöker möjligheten till att färga ullen med miljövänliga metoder. Men vi tycker att vi har snygga produkter som det är med så fina material som vi använder.”
Vi som är lite rädda för ullprodukter, hur ska vi tänka?
Det är nog många som vant sig vid att tvätta schabrak och
täcken ofta i stallets tvättmaskin och är ovana vid ullmaterial. Ska vi känna
oss nervösa?
Charlotte: ”Nej, om det måste tvättas så går det med ulltvättmedel och ullprogram på maskinen. Sen sträcker man schabraket och hängtorkar det. Men fördelen är att ull har egenskaper som bakteriedödande och smutsavvisande vilket gör att det länge räcker att borsta av (med fördel med en mjuk gummiborste, typ ”nyckelpigaborste” som har mjuka borst) och vädra så är schabraket eller täcket redo att användas igen.”
Vad gör att vi på Hållbar Häst bedömer produkterna som ett bra val?
Låt oss följa produktens livscykel ”från vagga till grav” så
får vi se:
Ullen kommer ifrån svenska får, från deras egna djur men även från andra besättningar, primärt från Halland och Skåne där Calle klipper. De köper även en del ull som klipps av andra klippare, men till 80% är det ull som Calle klippt.
När fåren har klippts så skickas ullen till Belgien för att tvättas (GOTS certifierat) sen till Sporda Nonwoven en filttillverkare i Breddaryd, Småland. Det finns två fabriker som gör nålfilt i Sverige idag. Att göra nålfilt betyder att ullens fibrer filtas samman av just att nålar ”pickar” på ullen. En del av er har säkert filtat med en nål, i fabriker sker det i en maskin med många nålar. En nålfilt kan göras olika tät och styv och ha olika tyngd (olika mycket ull) vilket mäts i gram per kvadratmeter.
Nästa steg är att skicka nålfilten till Sjuhäradbygdens Färgeri för att valka nålfilten vilket innebär att man använder värme och tryck som gör att nålfilten blir mer slittålig.
Sista steget är att en sömmerska i Vittaryd syr upp de olika produkterna.
Det enda som tillkommer förutom ull är läderdetaljer och kantband i tyg. Lädret kommer från svenskt läder antingen från tackor (får) eller nötkreatur och då kommer det från Tärnsjö läder som vi har skrivit om tidigare. Lädret är vegetabiliskt garvat.
Förpackning och transporter: CCWool använder Post Nord till en del transporter, men till Vittaryd kör de själva och hämtar produkterna när de är klara. När de säljer produkterna använder de sig av Post Nord, produkterna paketeras i papp för frakten.
När produkterna används så behöver ull tvättas mer sällan än andra material, vädring och att borsta av fungerar bra. Bästa borsten säger Charlotte är den så kallade Nyckelpigaborsten med mjuka piggar. När det väl behöver tvättas ska ett ulltvättmedel användas och ullprogram på tvättmaskinen. Ullprodukter tvättas i låg temperatur vilket också sparar energi.
När produkten är uttjänt och inte kan användas av någon annan eller till något annat så är ull en bra fiber som man i princip kan göra nya ylletyger av. Men det görs än så länge sällan, vi har ju inte någon större fungerande materialåtervinning för textilier ännu i Sverige. Men det är möjligt Marks & Spencer i Storbritannien gör kläder av återvunnen ull. Ullen är dock nedbrytningsbar i sig så den kan läggas på komposten eller täcka frostkänsliga växter med.
FAKTARUTA: Att något är svenskt eller tillverkat i Sverige innebär inte automatiskt att det är hållbart, det kan i princip vara lika hållbart eller bättre om det är producerat i något annat land. Att ha sin produktion i Sverige underlättar dock på så sätt att vi känner till vilka lagstiftningar som gäller för djurhållning, arbetsvillkor och miljöpåverkan. Sverige har generellt sätt ganska sträng och bra lagstiftning och en bra efterlevnad av lagarna. Det kräver mer av ett företag att ha koll på vad som sker i produktionen i andra länder och att hitta sätt att garantera att det fungerar som det ska. Dessutom finns förstås en bonus i att produktion i Sverige bidrar till lokala arbetstillfällen och kunskapsutveckling inom landet.
