Jag vet inte om ni är flera som gjort som Catharina Hansson, chefredaktör för Tidningen Ridsport som skrev i en krönika i juli: ”Den här sommaren tänker jag försöka vrida lite. Inte nödvändigtvis på allt, men på något. Ställa en extra fråga. Stanna till en minut längre. Ta mer tid att bara vara med min lilla flock. Se vad som händer mellan mig och hästarna. Inte bara i ridningen, utan i kroppen, i mötet, i gruppen.”
Svensk dressyr och hästvälfärd
Att lyssna på hästen återkommer även i en annan text: ”Vi behöver sluta fråga oss vad vi ska säga till hästen, och börja fråga oss vad hästen säger till oss.” säger Marianne Lilja Wittbom i en intervju i tidningen ridsport 19e augusti 2025.
Det låter lovande och det övergripande syftet med dressyrsatsningen är att vi ska få fler OS-medaljer. I upplägget har de infört obligatoriska avsuttna träffar där bland annat munhälsa har avhandlats och till hösten har de ett samarbete med Andrew McLean. Vi noterade i vår krönika i Tidningen Ridsport att FEI rekryterar den välrenommerade Dr Andrew McLean som bland annat står bakom ISES träningsprinciper till arbetet med hästvälfärd. Det är ju toppen, det blir spännande att se vad det kan ge.
Jag skulle verkligen rekommendera att Marianne lade till, i den vidareutbildning som nu pågår, att alla går kursen Applying the Five Domains Model to the Welfare Assessment of Sport and Recreation Horses. Den utbildar i att använda en checklista för hästvälfärd vilken kan användas för att skapa samsyn och till konkreta förbättringsförslag. Det räcker inte att vi tycker att de fem domänerna låter bra, de är ju till för att vi ska säkra i det här fallet hästarnas välfärd. Jag tror att det skulle göra skillnad om vi, så många som möjligt som håller på med hästar, skaffar oss en gemensam förståelse för hästvälfärd vilken vilar på forskning och internationell samsyn.
Alla ”våra” (slutligen kan man ju säga att vi i samhället har ett gemensamt ansvar för alla djur under mänsklig kontroll som WOAH uttrycker det, från myndigheter till allmänheten), alla ”våra” hästar i samhället möter så många olika människor och situationer i sitt liv så om vi kunde ha en gemensam grundsyn i vad en god hästvälfärd innebär så borde det ge bättre förutsättningar för en god livskvalitet (god hästvälfärd över tid) för alla våra hästar.
Danmark och kandar
Tidigare i år kom en rad lagförslag från den danska livsmedelsministern som skulle stärka hästvälfärden. När det gäller kandar föreslog ministern ett förbud mot användning av kandar för oerfarna ryttare samt att ryttare som vill använda kandar ska genomgå en särskild utbildning.
Detta går nu Dansk Ride Forbund till mötes genom de skärpta reglerna. Från den 1 september får kandar endast användas från och med svårighetsgrad 4 i det danska dressyrreglementet. Klasserna det gäller är från den danska Medelsvår A, där halvpiruetter och byten i vart fjärde ingår, samt från ponnyernas Lätt A:5. Ett nytt krav är också att ryttare ska ha minst ett resultat på 65 procent eller högre i svårighetsgrad 3 eller högre, innan ryttaren får tävla på kandar.
Är det tillräckligt? Jag är i dagsläget benägen att gå längre och förbjuda kandar, även om alla sorters huvudlag kan skada en häst beroende på hantering. Varför ja ni kan läsa mer här i en tidigare blogg som både visar på att hästens mun inte har utrymme för ett bett varför jag tycker det är onödigt med två, detta i kombination med att vi ser många problem med kandaranvändning leder mig dit. Om vi inte vet om det vi gör eller använder skadar hästen borde vi använda försiktighetsprincipen och sluta med det som ”kan” ge skada tills vi har försäkrat oss om motsatsen.
En annan fundering är hur mycket det hjälper om det skulle visa sig att domarna ändå premierar fel saker i bedömningen? Och t ex ger 65% i grad 3 till en häst trots att den visar problem med munnen pga utrustning och ryttarens användning av den.
Tävlingsryttare avstängda och åter på banan
Film efter film med där Cesar Parra utövar våld mot hästar offentliggjordes i samband med avslöjandet (hur länge har det pågått?) att Internationella Ridsportförbundet, FEI, berättade på sin webbplats att den 62-årige dressyrryttaren och olympiern Cesar Parra stängs av i 15 år. Han ska också betala nästan 180 000 kronor i böter samt ungefär 120 000 i rättegångskostnader till FEI. FEI skriver då också något i linje med att ”se så viktigt hästvälfärd är för oss…när vi nu gör detta”.
Är det ett steg framåt? Kanske, med kanske menar jag att i Sverige definieras djurplågeri som att man med uppsåt plågar ett djur. Det svaret är väl ja här. Djurskydd är vår lagstiftning för att skydda djur från lidande, det här är att utsätta hästar för lidande. Det är viktigt att FEI gör detta då samhället misslyckas med att skydda hästarna. Samtidigt är skydd från misshandel en oerhört liten del i begreppet hästvälfärd och dessutom en självklarhet.
Åter på banan bra eller dåligt?
Charlotte Dujardin fri att tävla igen – efter ett års avstängning.
Andreas Helgstrand har anklagats för hästmisshandel och blev avstängd från OS efter danska TV2 i november 2023 släppte en dokumentär som avslöjade oetiska träningsmetoder från Andreas Helgstrand och hans medarbetare. Från och med januari 2026 kommer Helgstrand Dressage att ha sin tyska bas på dressyrryttaren Isabell Werths anläggning i Rheinberg och samarbetet med Paul Schockemöhle fortsätter oförändrat. På Isabells gård utvecklas nu nya faciliteter för att möta företagets behov, med bland annat moderna kontor, EU-godkänd hingststation, stall och utökade träningsytor. Dessa kommer att hyras av Helgstrand Dressage.
Man måste få en andra chans och om enskilda individers beteende är ändrat efter avstämningen eller inte vet jag inte något om.
Det jag frågar mig är om kulturen verkligen har påverkats inom sporten? Det känns dessutom som att nya fall kommer fram hela tiden. I juni öppnade Internationella Ridsportförbundet en utredning gällande händelsen där en OS-ryttare från Australien ses piska en häst många gånger. Det var nyligen som den uppmärksammade videon publicerades och delades vidare av hundratals på sociala medier. (OBS! Varning för starka bilder). På filmen syns dressyrryttaren Heath Ryan, en 67-åring med OS, VM och världscupfinal på meritlistan – oavbrutet piska en häst.
Det får mig att undra: Hur vanligt förekommande är detta egentligen? Samtidigt är det bra att det anmäls och tar upp. Har inte veterinären Jeremias Wedin rätt som i SVTs program Go’kväll sade att hästen är det sista djurslag som vi får slå? Vill vi ha det så?
Jag ser fram emot att få veta mer…
Jag är försiktigt positiv, det är bra att det nu blir anmälningar och att vi använder någon form av mätsticka för nosgrimman, pratar om utrustning mm. Och vi behöver ta betydligt större kliv framåt för hästarnas skull.
Marita Lindberg tillträder som ny utbildningschef på SvRF och har såvitt jag förstår ansvar för vilken utbildning som de tränare som licensieras av SvRF får i hästvälfärd. Det ska bli intressant att ta reda på mer om vad det innebär att hon enligt Johan Fyrberg ska ta utvecklingsarbetet vidare. I vilken riktning det kommer att ta i hästvälfärdsfrågor får vi återkomma med.
I decennier har Peter Kallings drivit frågor om hästvälfärd och arbetat mot dopning, såvitt jag minns är han den enda person, veterinär som omnämns agera positivt för hästvälfärden i boken ”I can’t watch anymore av journalisten Julia Taylor”. (vilken jag i övrigt rekommenderar att ni läser).
Nu lämnar han uppdraget som förbundsveterinär och Mia Svensson tar över. Det blir spännande att både se vad Peter Kallings kommer att göra nu för hästvälfärden, hur kommer han nyttja sin enorma erfarenhet och vilken roll Mia tar.
Hon skriver i en intervju med Tidningen Ridsport att hon bland annat ser fram emot de etiska diskussionerna. Jag är nyfiken på hur Mia ser på skillnaden på etik och hästvälfärd.
Som jag ser det är det nödvändigt att åtminstone alla professionella yrkesutövare på riktigt, i praktiken kan skillnaden på djurplågeri, djurskydd och hästvälfärd samt hur etik och moral förhåller sig till detta. Idag tillåts enligt mig en allt för svepande och okunnig diskussion, där intrycket blir att hästvälfärd kan vara vad som helst och därmed kan vi inte agera på den. Allt jag har lärt mig tyder på att det är fel.
I den kurs jag gått görs en tydlig skillnad på dessa begrepp, etik och moral handlar om vår känsla av vad som är rätt och fel att göra. Hästvälfärd måste baseras på hastens upplevelse av sin situation och utvärderas så långt det är möjligt utifrån detta. I den kursen används allt vi vet om vad en häst är, hur den upplever världen, fysiologiskt fungerar och olika reaktioner, känslor för att göra en så hästbaserad bedömning som möjligt. Sen kan vi använda vår etik och moral i val av lösningar för hästen.
En sista luring är att – att älska sin häst och vilja den väl är inte en garanti för att hästens behov tillgodoses, tvärtom kan det göra oss blinda för att verkligen se det ur hästens perspektiv. Fortsättning följer…
