Jag tänker högt…
Vi inom hästvärlden måste vilja äga förändringsresan för en bättre hästvälfärd. Vad händer annars? Vilket eget ansvar har vi för att vår sport ska finnas kvar och vara respekterad av och i övriga samhället? Vilka verktyg finns för oss för att påverka utvecklingen i rätt riktning?
Jag, som skriver just detta har arbetat med hästar i drygt 30 år och känner frustration. Jag är utbildad Hippolog, SRL 3 och C-tränare i hoppning. Jag är fortfarande involverad i sporten men numera som aktiv hästägare och jag vill att mina hästar ska få en så bra resa som möjligt med en framtid inom sporten. Jag är uppväxt, präglad och utbildad av och i en tid när uteritter, hängande i stallet, varierad träning och folksportsepitetet var självklarheter. Förutom detta så är jag också uppväxt och präglad av och i en tid där till exempel en del stallmiljöer lämnade en hel del att önska och hårda och oetiska tränings- och uppfostringsmetoder fanns i bakgrunden… Tränings- och uppfostringsmetoder som vi var medvetna om, som användes och som var ifrågasatta redan för 30 och 40 år sedan men, som tyvärr har fortsatt att användas av såväl professionella som amatörer.
Jag skulle ljuga om jag inte inser att jag har också gjort fel, men jag vill bli bättre. Jag vill fortsätta att utvecklas och lära mig mer för att göra färre fel… Jag vill ta del av ny kunskap, jag vill följa med i utvecklingen… Vad är det förresten hos oss som gör att vi väljer att göra fel, till och med när ökad kunskap styrker att det är fel? Vill vi inte utvecklas, saknas kunskap motivation eller insikt? Är vi hemmablinda eller handlar det bara pengar…? Kanske är det så för en del. Men, inte för alla och desto viktigare är det då att se till att mer av den kunskap vi har, sprids till fler och på ett sätt som gör att fler väljer att vilja bryta ett destruktivt mönster.
Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att använda mig av den påverkanssfär som jag har och som vi alla har i olika roller. För mig eller för en enskild hästägare skulle det kunna se ut så här:
1. Det du kan bestämma över – Exempelvis beslut om typ av häst vid hästköp, val av ryttare, eller vilket foder och utrustning som används.
2. Det du kan påverka – Exempelvis hästens gruppsammansättning i hagen, ridbanans underlag, träningsupplägg eller vilka du väljer att jobba med för att få ökad kunskap.
3. Det du kan ha en åsikt om – Exempelvis hur andra i din närhet eller hästsportorganisationer bör arbeta med hästvälfärd.
Om man anser att man har brist på bevis eller liknande som styrker vissa saker så kan man använda sig av försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen innebär att vet vi inte varför hästen får, till exempel en blå tunga vid hårt tryck av bettet (som i praktiken innebär att det är syrebrist just där och då) så måste vi sluta med dessa aktiviteter tills vi kan rida hästar utan att riskera blåa tungor. Eller… om hästen inte fungerar som vi hade hoppats med en viss sorts träning så måste vi försöka ändra träningen för att få en häst som känns till freds och kan utföra det vi önskade. Är det inte så det borde vara? Att, om vi uppmärksammar något som är felaktigt så slutar vi göra det. Men… ibland behöver vi påminna varandra och hjälpas åt. För att utvecklas måste man vilja vara en del av utvecklingen.
Ett annat bra verktyg som vem som helst kan använda sig av är de fem domänerna. De fem domänerna påminner oss hela tiden om det som vi måste ha med oss – Hästens grundläggande behov…
På Hästsverige.se, https://hastsverige.se/om-hasten/hastvalfard/valfardens-fem-delar-domaner/ kan man läsa mer om de fem domänerna. Hästsverige.se har på ett enkelt sätt synliggjort grunderna och det borde kunna användas som en typ av egenkontrollplan, för var och en, på sin egen hemmaplan. På detta sätt kan du göra åtgärder som påverkar utvecklingen i rätt riktning för dina hästar.

Dagens tänk om…
Alla våra stjärnor inom sporten (alla grenar) fick krav på sig från respektive förbund (annars blev man kanske inte aktuell för tex. landslagsuppdrag) att synliggöra hur de arbetar för att förbättra hästvälfärden, kanske i enlighet med de fem domänerna i sitt vardagliga arbete, på sina anläggningar… Vad skulle hända då?
/Maria