I en annan blogg ”forskning som ursäkt för att inte agera” reder vi ut lite om skillnad på fakta, vetenskap, erfarenhet och åsikter. Vilka alla fyra har sin roll att spela. Även när det gäller vetenskapliga forskningsresultat, forskning som har regler att följa, så finns det frågor man behöver ställa sig för att bedöma dess resultat. Forskningens syfte och upplägg. Vad är det man studerar, hur går det till och varför gör man studien?

I det här fallet ser vi på en studie som både Tidningen Ridsport och Hippson kommenterat. Den studie de hänvisar till är Comparison of Rein Forces and Pressure Beneath the Noseband and Headpiece of a Snaffle Bridle and a Double Bridle. Studien är genomförd av etablerade forskare i september 2024.  

Hippson skriver att de fick ”oväntade resultat” och till och med att ”Det ifrågasätter vanliga uppfattningar om att ett kandar innebär hårdare tryck eller kraftfullare tygeltag.” Tidningen Ridsport: ”Ny studie: Träns gav hårdare tryck än kandar. En ny forskningsstudie visar att tränsbett inte självklart är mildare än kandar.”

Låt oss se vad de gjorde i studien med spontana reflektioner från en icke-forskare som dock är van att läsa forskningsartiklar i övriga yrkeslivet:

• Studien genomfördes med elva välutbildade dressyrhästar, alla på Prix St. Georges-nivå eller högre, och deras vanliga ryttare. Reflektion: Alltså hästar som är vana att ridas på kandar, i alla fall på tävling och sannolikt på träning. Hur mycket slutsatser kan man dra på 11 ekipage?
• Varje häst reds med tränsbett och kandar rakt fram i 12 steg samlad skritt, 10 steg samlad trav och 10 steg samlad galopp. När det gällde tygeltrycket blev resultatet att i skritt och galopp var det ingen större skillnad, men i trav var trycket från tygeln lägre när hästen reds med kandar. Ryttarna red ofta med en lättare hand med kandaret. Reflektion: Det verkar rimligt, att rida en välutbildad häst rakt fram utan något skäl till att kräva hög samling med en häst och ryttare som är van vid kandar, att ryttaren kan få lite mer i handen med bara tränsbett kontra att de vanligen använder kandar, eller? Så ger detta någon information om kandar eller tränsbett är bättre för hästen?
• I studien mäts också hur hårt själva tränset trycker på hästens huvud, i det här sammanhanget ganska irrelevant tycker jag då slutsatserna de pratar om handlar om betten, kandar (dvs två bett ett med hävstång) och tränsbett. Reflektion: den här informationen kan kanske läggas till grundforskningen, hur trycker ett träns på hästens huvud? Alla dessa noggranna mätningar ger dock lätt intrycket av en noggrann studie.

Frågor till studien:  Varför har man gjort den? Vad kan man säga om resultaten? Kan det finnas någon ”bias”, t ex att man lägger upp en studie för att få ett visst resultat som man vill visa? Bias är ett viktigt begrepp i forskningen och för oss alla. Bias betyder att ett forskningsresultat påverkas på ett sätt som gör det missvisande. Det kan bero på fel i metoder, data eller att forskarens åsikter har spelat in.

Att ha koll på ”bias” gäller ju även hur man läser forskningsresultat som i den här bloggen. Vilket gör det än viktigare att försöka visa så tydligt som möjligt hur analysen är gjord och hänvisa till källor så att den som läser kan kolla själv.

I relation till den här studien bör man lägga annan grundläggande forskning när det gäller hästens mun, se blogg ”behöver vi regelverk för att vara snälla?”, som är relevant i frågan om kandar eller tränsbett. Till exempel: hur känslig munhåla och tunga är, vilken plats betten tar och vikten av att hästen bara kan andas via munnen. Likaså hur svårt det kan blir för hästen när det sätts en nosgrimma som håller igen munnen, exv finns studier som visar benpålagring på nosryggen pga tryck från hästen när den vill öppna munnen men inte kan. Det finns också studier om just ”rein tension” hur trycket i tygeln påverkar hästens mun och hela dess kropp.

(Bilden är från Hippson, tandläkaren och forskaren Torbjörn Lundström ordf i NCED, har här ovan röntgat en hästs munhåla utan och med bett. Vilket tydliggör att det inte finns någon ”ledig plats” för bettet.)

Oavsett vad just den här artikeln säger så väcker det frågan:  Behöver våra ridsportjournalister ha bättre kunskap för att kommentera olika forskningsresultat för att ge en mer rättvisande bild av vad forskningen säger, att kunna sätta studier i sitt sammanhang? Det kan få stor betydelse för vilken kunskap som hästorganisationer och vi hästmänniskor bedömer finns för att ta ställning till frågor som berör hästens välfärd.

Här finns en länk där Christina Wilkins med flera experter presenterar inför FEI Veterinary Committee on 9 April 2025. Welfare in Dressage: The visual and scientific evidence. Självklart oerhört väl förberett och presenterat som ett exempel. De avslutar med att i det fall de presenteras behövs inte mer forskning lite som i exemplet nedan, grunderna är redan etablerade för oss att dra slutsatser kring.

Det ska ju inte behöva bli så här tok(rol)igt. Eller?