Författare: Camilla Välimaa

Malmö Civila Ryttareförening – vinnare av Lövsta Future Challenge hållbarhetspris 2019

Camilla Välimaa

I år har vi fått in många fantastiska nomineringar till Lövsta Futures Challenge Hållbarhetspris. Det har varit svårt att välja men vi är så nöjda med att vi utsett Malmö Civila Ryttareförening till vinnare, ett fantastiskt exempel på social hållbarhet. Med social hållbarhet menar vi, förenklat att säkerställa att vi har samhällen som ska kunna hålla över tid, utvecklas och tåla påfrestningar. När samhällen fungerar så kan vi enklare tillgodose våra behov. Socialt hållbara samhällen kännetecknas av att vi känner tillit till varandra och att vi har en stor mångfald av kompetenser, ålder och erfarenheter. Eftersom vi ofta inte inte vet vilka utmaningar vi kommer att ställas inför så behöver vi ha en bredd.  Det uppnår vi genom att alla känner sig inkluderade i samhället.

MCRs anläggning ligger precis intill stora bostadsområden inne i Malmö vilket gjorde att det kändes helt naturligt för ridskolechefen Kris Kringstad att hitta sätt att öppna stallet för fler. Som på många ridskolor så hjälper de äldre mer vana de som är nya i stallet och på MCR möts unga från olika kulturer och bakgrund. Stallet blir en plats där man lär sig våga mer och där man hittar vänner oavsett ålder, erfarenhet och bakgrund. Det är inte bara barnen och ungdomarna som uppskattar klubbens verksamhet, stallet blir också en plats där vuxna och föräldrar kan träffas.

På Lövsta Future Challengse hemsida kan ni läsa en längre artikel om MCR.

Juryns motivering lyder: I nästan 20 år så har Malmö Civila Ryttareförening på olika sätt arbetat för att stallet ska vara en öppen och inkluderande plats för alla. Genom samarbete med kommunen, engagerad ledning och fantastiska klubbmedlemmar finns idag en kostnadsfri öppen verksamhet fyra dagar i veckan för alla som längtar efter att komma nära hästen, utmana sig själva och lära sig mer. Deras öppna och välkomnande verksamhet är inte bara viktigt för de unga som söker sig dit utan är lika värdefullt för befintliga medlemmar och föräldrar och ger nya relationer och perspektiv.

LRFs första branschdag för häst med fokus på hållbar utveckling

Camilla Välimaa

LRF Häst i Sydost höll de första branschdagarna för hästverksamheter med fokus på hållbar utveckling och HållbarHäst var där för att prata om hur hållbarhetsfrågorna berör alla som håller på med hästar. Ett trettiotal företagare inom hästverksamheter deltog på eventet som höll till på Kalmar travbana.

LRF häst introducerade kring vad de kan göra för att hjälpa branschen genom att driva frågor som underlättar företagandet. Jag berättade om hållbar utveckling och hur alla dessa frågor kommer att öka i betydelse för alla i samhället. Det gäller inte minst våra verksamheter och ridsporten när vi nu jobbar hårdare än någonsin för att dessa ska få plats och bli respekterade i samhället. Vi behöver se på oss utifrån samhällets perspektiv och visa hur vi bidrar till en hållbar utveckling.

Och om vi ska vara klarsynta så kan vi konstatera att det stora bidraget till samhällsnytta och en hållbar framtid ligger på den sociala sidan av våra verksamheter. Att det vi gör skapar värde för oss människor. Det behöver vi ständigt utveckla och säkerställa men det ligger i redan i den positiva vågskålen med alltifrån motion, ledarskapsutveckling och hästunderstödd terapi.

När det gäller påverkan på planeten så bedriver vi verksamheter som använder mycket resurser såsom foder, anläggningar, vatten, energi, transporter, utrustning mm. Allt detta kostar mycket resurser som skulle kunna användas till annat till exempel för en livsmedelsproduktion för allt fler människor på jorden. Och dessa aktiviteter är idag även oftast förknippade med en negativ miljöpåverkan, ibland till och med en stor sådan. Här behöver vi klara av att visa hur vi jobbar med att vara effektiva och använda de mest hållbara lösningarna, att vi är en del av framtiden. Att de jobb vi skapar bidrar till hållbara verksamheter, vare sig det är någon som säljer schabrak, hästtransporter eller foder.

En annan tydlig sak på plussidan kan vara att bidra till ökad biologisk mångfald genom ett bra naturbete, göra stallområdet positivt för biodiversitet som Tältstallet i Stockholm eller odla blommande kantzoner i ert landskap om ni inte har tillräckligt med blommande växter över hela säsongen.

En sista sak som vi behöver vara riktigt bra på för att mitt mål ska nås – att hästverksamheter och ridsporten – ska vara en självklar del av ett hållbart samhälle är att visa att vi respekterar hästen och har respekt för hästen. Det vill säga hästens djurvälfärd, att vi kan ta samtalen med övriga samhället om att vi är värda att ha hästen i våra liv, att äga hästens liv. Vilket bland annat innebär att visa att vi säkerställer att hästen får sina grundläggande beteenden tillgodosedda precis som hönan får sandbad och grisen halm för att bygga bo. Vi återkommer till det i en annan blogg.

Glädjande nog fokuserade resterande delen av de två dagarna på fördjupning inom tre viktiga områden, hästgödsel, vatten och arbetsmiljö. Många experter deltog liksom företagare som visade på goda exempel, tillsammans berättade de om hur vi kan göra för att hitta win-win lösningar för planeten, människan och plånboken. Läs mer här.

Jag hoppas att det här var starten på många liknande seminarier i landet och framöver. Det finns gott hopp om en lönsam framtid för hästbranschen. LRF Häst kan vara en viktig aktör för att hantera branschfrågor, många av dessa är ju dessutom liknande för lantbruket och andra gröna näringar.

Flygskam i ridsporten?

Camilla Välimaa

Du har väl inte missat Aningslösa Influencers på Instagram ? De uppmärksammar influencers om klimatpåverkan från deras flygresor. Hur står det egentligen till med hästvärldens medvetenhet kring resor? Igår såg vi att Peter Eriksson tackat ja till en deltid i Mexiko. ” – Jag kommer att vara där i tre veckor, sedan är jag hemma i Sverige i tio dagar och pendla på det viset, säger Peter. ” Ingen reagerar.

Peter, visste du att en flygresa ToR Stockholm – Mexiko City (med mellanlandning i Paris) släpper ut 4,1 ton Co2? För att vi ska klara 2 gradersmålet (som egentligen är 1,5 gradersmålet) så har varje svensk en klimatbudget på 1 ton Co2 per år. Ridsporten och hästnäringen verkar ligga långt efter i medvetande och kunskap om klimat och miljö. Detta trots att vi är så beroende av hälsosamma ekosystem som bland annat förser oss med det vatten vi behöver, med sommaren 2018 i färskt minne och den foderbrist vi då upplevde.

Nu är det ju inte bara Peter Eriksson som är ansvarig men han får statuera exempel. Det sticker ju extra i ögonen då det känns helt orimligt att månadspendla så långt som till Mexiko.

Det finns många andra exempel inom ridsporten och hästnäringen. Vi har med största säkerhet aldrig flugit hästar så mycket som vi gör idag. Ryttare passerar tidzon på tidzon för tävlingar och träningssäsonger på olika kontinenter utan att vi diskuterar hur vi ska hantera klimatpåverkan alls.

Vi har också tidigare bloggat om hur en lokal träningshelg med flera ekipage, kommer upp i samma klimatpåverkan som ToR med flyg till Thailand.

Hästintresserade visar sig bristfälligt engagerade i samhällsfrågor

Camilla Välimaa4 kommentarer

Fotograf: Henrik Gudmundson
Fotograf: Henrik Gudmundson

Petra Andersson gästbloggar hos oss på HållbarHäst. Hon är forskare och lärare i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet. Petra är hobbyryttare sedan barndomen. På senare år har hon börjat titta närmare på olika etiska aspekter av ridsporten och hästhållningen, ur ganska många olika perspektiv.

Sedan många år tillbaka är det en sak som stör mig när jag tänker på mitt hästintresse och mitt miljöintresse samtidigt. Det är något som inte går ihop.

Så länge jag kan minnas, och jag började rida 1974, har jag haft en svårdefinierad känsla av att det som gäller i samhället i stort, inte gäller i stallet. Känslan är att samhället på många sätt, stannar utanför tröskeln till stallet. Och den känslan skaver. Ja, jag menar förstås att den känslan bör skava. Stallet är inte ett eget universum, stallet är en av många verksamheter i samma samhälle. Men varför känns det då inte riktigt så?

Forskare som jag är, har jag försökt hitta forskning som kan hjälpa mig att förklara det jag känner. Jag hittar så gott som ingen forskning som handlar om mina frågor. Det jag hittar är snarare ett stort forskningsbehov.
I en studie från 2006 visar Catharina Svala att hästägare har en låg kunskapsnivå när det gäller samhällsplanering och medborgerligt inflytande och tenderar att själva se hästintresset som ett särintresse som samhället inte kan förväntas planera för, enligt hästägarnas egen uppfattning. Ett par år senare, visar Svala även att hästägares miljöintresse är måttligt, att vi hästägare har en skeptisk attityd mot sådant som naturbete, ekologiskt foder och ”ekologi” och att relativt få stallägare försöker miljöanpassa sin anläggning.

Själv har jag, dock utan att studera frågan på allvar, noterat att vi hästmänniskor verkar vara väldigt beroende av våra bilar och att vi kör mycket. Jag vet alltså inte vad en studie skulle visa, för det finns så vitt jag vet ingen sådan studie, men min erfarenhet är att hästmänniskor i hög grad kör stora bilar, starka nog att dra en hästtransport. Själv kom jag för några år sedan fram till att jag körde ungefär 2000 mil/år till/från min häst, och så körde jag kanske 300 mil/år i övrig körning.
Den här låga samstämmigheten med goda krafter i övrigt, gäller tyvärr även arbetsmiljön i stallen. Vi vet att ridlärare och stallpersonal är mycket exponerade för arbetsskador. Arbetsmiljöverket konkluderar en rapport som kom för ett par år sedan med att säga att hästbranschen ser ut att behöva tänka om det här med arbetsmiljö från grunden. Själv går jag så långt att jag tror att det handlar om att överhuvudtaget tänka på stallen som arbetsmiljöer, med de krav som det innebär.

Våra hästar är kanske miljöbovar, men vi vet för lite om det. Jag har i stort sett bara hittat en studie om hästarnas miljöpåverkan.
Det som gör att det här inte går ihop för mig, handlar om det vi i övrigt vet om vilka vi hästägare
i landet är. I den rapport som Jordbruksverket publicerade 2012, skriver man ”Den vanligaste hästhållaren i Sverige är en kvinna i övre medelåldern som har en gymnasie- eller högskoleutbildning utan anknytning till hästhållning och har sin huvudsakliga inkomst via anställning.” Och det går inte ihop med den låga medvetenheten om samhällsfrågor som miljö och arbetsmiljö! Tvärtom vet vi ju att kvinnor överlag är intresserade av den sortens ”mjuka frågor”, inte minst kvinnor över 40 år och med utbildning. 2016 kom ytterligare en rapport.

Alltså: hästägare visar sig bristfälligt engagerade i samhällsfrågorna, samtidigt som vi hästägare typiskt är just de kvinnor som enligt alla tillgänglig kunskap som är intresserade av och kunniga i just samhällsfrågor! Därför vill jag se forskning om det här. Jag vill se forskning som handlar om hästmänniskors engagemang i samhället och i hållbar utveckling. Och jag vill se kreativt arbete för att utveckla hästeriets relation med samhället. Och jag vill hitta ett sammanhang där jag själv fruktbart skulle kunna vara en del av sådant arbete!