Nu förbjuds användning av strimlade mattor i ridunderlag i Storbritanien ”troligtvis före den 1 januari”.

Brittiska Naturvårdsverket (EA) drar tillbaka ett tidigare godkännande (RPS) som godkänner strimlade mattor i ridunderlag. Reglerna inkluderade endast begränsningar på mängden och typen av matta som kunde användas, hur den hade behandlats och avståndet mellan ytorna och vattendrag. Information till Carpet Recycling UK (CRUK) meddelar nu Brittiska Naturvårdsverket (EA): ”Efter en översyn av tillgänglig evidens om kemikalier i mattor har EA beslutat att dra tillbaka godkännandet, RPS248, om användning av strimlad matta i ridunderlag.

Skärpta regler

2021 rapporterade Hourse & Hound att den EA, Brittiska naturvårdsverket skärpta regler för det material som används för ridunderlag. Anledningen är att kemikalier och mikroplaster som finns i de flesta strimlade mattor som finns i ridunderlag kan ha en negativ effekt på människors och djurs hälsa och på miljön.”

Nu bekräftar en talesperson från EA förra veckan att detta förslag kommer att dras tillbaka. 

”Som ett resultat av vår ökade kunskap om hur mattor tillverkas, samarbetar Environment Agency för närvarande nära med återvinningsindustrin av mattor, inklusive Carpet Recycling UK, för att dra tillbaka förslaget som skulle tillåta användningen av strimlad avfallsmatta i framtida ridunderlag ”, sade han.

”För närvarande behöver ägarna inte vidta några åtgärder, som att ta bort befintliga ridunderlag som innehåller avfallsmatta.” 

EA tillägger att de ”kan överväga ansökningar om tillstånd för användning av avfallsmattor från anläggningar som har effektiva åtgärder för att identifiera och utesluta mattor som innehåller kemikalier som är bekymmersamma och för att kontrollera frisättningen av mikroplaster. Till exempel kan användningen av avfall från mattillverkning med känd ofarlig kemisk sammansättning och bestående enbart av naturliga fibrer övervägas.” Informationen säger att det troligen kommer att dra tillbaka RPS innan årets slut.

I informationen till CRUK, en oberoende icke-vinstdrivande medlemsförening som arbetar med tillverkare, distributörer, entreprenörer, återförsäljare, installatörer och avfallssektorn för att minska mängden mattavfall som hamnar på deponier, sade EA att deras beslut grundas på en översyn av bevis om kemikalier i mattor.

”Återkallandet gör att användningen av strimlade avfallsmattor i ridunderlag inte kommer att tillåtas enligt några regleringspositioner eller undantag från miljögodkännande i England”, säger informationen.

Redan i en blogg från Mars 2020 skriver vi på HållbarHäst bla om den populära fibersanden innehåller kemikalier och mattor av plast. Dessa plastbitar nöts ner till mikroplaster som kan spridas i naturen och med plasten följer de i gående kemikalierna. Det blir Intressant att följa hur detta utvecklas och hur vi hanterar detta, även i Sverige. 

Mikroplaster sprids från våra stall och vår utrustning

Naturen kan inte bryta ner och ta hand om plast så istället smulas den sönder och blir till mikroplaster som skadar miljö och djurliv. Mer än 1 miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör varje år efter att ha fastnat i eller ätit plast som finns i havet. Plasten är också en hälsorisk för oss människor eftersom forskare har hittat mikroplaster i fisk som vi äter.

Plast som hamnar i haven kan också sprida farliga kemikalier. Dels kan plasten i sig innehålla hormonstörande och cancerogena tillsatser, dels kan plasten fungera som en magnet för olika kemikalier.

WWF skrev i juni 2019 att nya rön visar att vi får i oss mikroplast, motsvarande ett kreditkort på 5 gram, i veckan. Enligt den nya studien får vi i oss i snitt 2 000 mikroplastpartiklar per vecka, vilket motsvarar ett kreditkort på 5 gram. Under en månad blir det ungefär 21 gram eller drygt 250 gram per år.

Dricksvatten är en av de största källorna till att vi får i oss mikroplast. I en global studie har man hittat mikroplaster i vårt kranvatten, vilket lett till att forskare nu påvisar att det är brådskande att titta på vilka konsekvenser det har på vår hälsa. Men vi får även i oss plast genom livsmedel som salt, öl och skaldjur.

Var kommer då mikroplasten ifrån och hur bidrar vi och våra hästar till detta?

Textil

Textilindustrin är en av världens största branscher och bidrar till betydande hållbarhetsutmaningar. 2014 var inflödet av kläder och textil i Sverige 128 000 ton, vilket motsvarar 13,1 kilo per person. Av dessa slängs 8 kg i soporna.

Produktion av konstfibrer, som polyester och nylon, innebär en betydande miljöpåverkan. Denna beror till stor del på att produktionen av dessa material är mycket energikrävande, samt att de är gjorda av fossil råvara som till exempel olja.

Fleece är till exempel ofta gjord av konstfiber som polyester och är då en riktig värsting när det kommer till att släppa ut mikroplaster i naturen. När till exempel sådana fleecetäcken tvättas och slits, sprids små plastfragment kallade mikroplast, ut i vår miljö. De flesta hästtäckena på marknaden i dag innehåller konstfibrer.

Även kläder som produceras av återvunna material såsom PET, blir inte per automatik hållbara. En artikel frågar ”Hur hållbart är det egentligen att fortsätta pumpa ut billiga kläder i vad som egentligen är plast – även om den är återvunnen? Både nya och återvunna fibrer i våra kläder färdas genom atmosfären eller sprids via vattnet vid till exempel tvätt.

Produkter i stallet

Förutom textilier för häst och ryttare så sprider vi även mikroplast från andra plastmaterial som vi använder. Det gäller till exempel sopborstar med plastborst, små mikroplastbitar slits bort när vi sopar.

Det är viktigt att vi inte låter plast spridas i naturen där plasten bryts ner av sol, vind och mekaniskt genom att den klivs på eller gnids mot stenar och träd. Här finns exempel från plastremsor som lossnar från ensilagebalar, den plasten är som en tunn plastfilm som lätt blåser iväg och snabbt slits ner till små fragment.

Ridbanor

Andra kanske mer överraskande platser som kan sprida mikroplast är underlaget på ridbanorna, i de fall de innehåller gummi eller plast. Den populära fibersanden innehåller plast, det som är fiber är det som ser ut som tygbitar som är gjort av plast. Dessa bitar bryts ner av just sol, vind och vatten samt tramp av hästarna. Vi kan också sprida plastbitar från den gödsel vi mockar ut från dessa underlag. Det här gör att myndigheter nu utreder om och hur vi får använda fibersand i ridbanor.

Lunds kommun har av dessa skäl beslutat att de inte ska använda fibersand i den nya anläggningen som ska byggas. Bäst är att använda försiktighetsprincipen och undvika att lägga in dessa underlag så länge fibrerna (tygbitarna) består av plast. De har blivit populära då de används på tävling men det är inte säkert att det är bästa underlaget för daglig träning.

Det finns många olika ridunderlag. Forskning vid SLU visar att en ridbana kan byggas på olika sätt för att nå samma resultat och att det framförallt är underhållet som avgör vilka funktionella egenskaper det har. Läs gärna mer i Ridsportförbundets material om ridunderlag.