Hästens beteendebehov, ditt ansvar

HållbarHäst försöker reda ut vad som är vad när det gäller hästens beteendebehov och Jordbruksverkets föreskrifter med allmänna råd för hästhållning* med hjälp av Sofie Viksten.

Vad betyder egentligen ett beteendebehov?

”Vissa beteenden är av så stor betydelse för ett husdjurs välfärd att de kallas för beteendebehov. Man kan säga att om motivationen hos djuret att utföra ett visst beteende är stark och om beteendet ger djuret en funktionell återkoppling, det vill säga minskar dess motivation att utföra beteendet ifråga kan man tala om ett beteendebehov.” Hanna Sassner, SLU, Hästsverige.

Låter det krångligt? Ni har säkert hört om hönans behov av sandbad och sittpinne, hönan har när hon getts möjlighet jobbat för att få tillgång till de här sakerna och när hon fått det så slutar hon jobba för det. Sittpinnen är ett arv i generna från att de ursprungliga hönorna kommer ifrån djungeln och att det är säkrare att sova i trädet än på marken. Grisar har ett beteendebehov att få bygga ett bo när de ska grisa något som en tillgång till halm kan tillgodose. Ett annat tydligt exempel är hunger som är en känsla som ökar motivationen att äta. När magsäcken fylls känner man mättnadskänsla dvs en återkoppling som minskar motivationen att äta.

Hästens beteendebehov

Hästens beteendebehov är väl underbyggda med vetenskap och beskrivs väl på HästSveriges hemsida. Det handlar om beteenden som är kopplat till födosök, rörelse, vila och socialt umgänge. Precis som för hönan och hennes behov av en sittpinne, så har inte utveckling och avel påverkat hästens grundläggande beteendebehov nämnvärt. Beteendebehoven är fortfarande viktiga för alla hästar som finns idag oavsett ras eller användningsområde.

Om hästen inte får utlopp för dessa behov är risken stor att den utvecklar beteendestörningar i form av till exempel vävning, krubbitning, box eller hagvandring, aggressivitet, apati med mera. Det här kan också visa sig mer subtilt i ridningen.

” Jag har många gånger sett att mer rörelse och särskilt i frihet varit nyckeln till att lösa en hel del problem som dyker upp under ridningen”, berättar Peder Fredricson, Grevlundagården i vår rapport Hästen och hållbar utveckling.”


FAKTARUTA OM BETEENDEBEHOV MED TEXT PLOCKAD FRÅN HÄSTSVERIGE:

  • FÖDOSÖK: Om hästen ges möjlighet så ägnas omkring 16-19 timmar per dygn till att söka efter föda och äta.
  • RÖRELSE: Vilda hästar kan gå uppemot 80 km per dag. Mestadels handlar det om att hästen skrittar men vanligtvis har hästen en mer aktiv period varje dag på ca 10-15 minuter då den travar och galopperar, ofta tillsammans med andra hästar i flocken. Daglig utevistelse under många timmar per dag, i en tillräckligt stor inhägnad som ger hästen möjlighet att röra sig fritt i alla sina gångarter tillsammans med andra hästar, är en god grund för att tillgodose hästens rörelsebehov. Att rida ut tillsammans är också ett sätt att ge hästen möjlighet att få röra sig friare än på ridbanan, på varierande underlag och över större områden.
  • VILA: En vuxen häst sover mellan 3-5 timmar per dygn uppdelat på korta sömnperioder om cirka 15 minuter spridda över hela dygnet. Utöver sömnen står hästen och dåsar ytterligare ett par timmar per dygn, ofta vilandes på ett bakben.
  • SOCIALT UMGÄNGE: Flocken är en stor trygghet för hästen. Det är därför inte så underligt hästar kan ha svårt att bli lämnade ensamma i stallet eller hagen, att gå ifrån stallbacken eller att gå in ensam i en transport. Hästen bildar starka band till andra hästar och känner sig tryggast i en stabil grupp. Hästen kommunicerar med alla sina sinnen och den fysiska kontakten med andra hästar är viktig för sammanhållningen. Att gå i hage med andra hästar, lösdrift eller stallar där hästarna är inom räckhåll för varandra är därför viktiga förutsättningar för att tillgodose hästens sociala behov.

Säkerställer våra lagar och föreskrifter hästens beteendebehov?

Vi har under året som gått fått nya föreskrifter och allmänna råd om hästhållning som gäller från och med 1a mars 2019. Dessa gäller alla som har en häst.

Vem har egentligen ansvar för vad?

Hästägaren är ytterst ansvarig för att sin häst hålls enligt föreskrifterna även om den är hos en fodervärd. Stallägaren kan vara ansvarig för vissa saker som är direkt kopplat till exempelvis byggnaden och anläggningen.

Vad har blivit lättare för hästägaren, hästhållaren?

”Ett syfte med de nya föreskrifterna är att ge ökade möjligheter för den som vill utveckla sin hästhållning att hitta nya sätt att uppfylla hästens behov på. I arbetet med föreskrifterna har fokus varit att ta fram funktionsregler, det vill säga beskriva den funktion som ska uppnås och minska mängden detaljkrav när det gäller hur detta ska göras.” Från Jordbruksverkets hemsida.

Det är lite tydligare att varje enskilt fall ska bedömas för sig, ett exempel är att det kan vara lättare att hålla häst i äldre stall med lägre takhöjd om man har små hästar så att takhöjden ändå är tillräcklig. Samtidigt så gör det här att det kan vara svårbedömt för den enskilda djurskyddsinspektören. Det kommer att krävas tydliga riktlinjer från Jordbruksverket som stöd för inspektörerna.

Vad har blivit bättre för hästen? Kan föreskrifterna bidra till att hästens beteendebehov tillgodoses?

Här nedan finns några exempel kring vad föreskrifterna säger om hästens beteendebehov.

FÖDOSÖK ”Hästar ska utfodras med en grovfoderbaserad foderstat som. 1. medger tillräcklig sysselsättning för att förebygga stereotypier, 2. ger förutsättningar för att förebygga störningar i mag-och tarmsystemet, 3. över tid motsvarar hästens energi- och näringsbehov, och 4. resulterar i ett hälsosamt hull.” ”Hästar som inte har fri tillgång till dricksvatten ska få dricka sig otörstiga minst två gånger dagligen jämnt fördelat över dygnet.” Kommentar: Ättiden omnämns inte.

RÖRELSE ”Hästar ska normalt sett dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter utomhus. För föl och unghästar upp till 12 månaders ålder ska denna rastning ske tillsammans med minst en annan häst. Vid anläggningar som var i drift när dessa föreskrifter trädde ikraft får sådan rastning ske inomhus, i ridhus eller motsvarande, om det saknas möjlighet att anordna rastningen utomhus.”

Sommarbete 24/7

SOCIALT UMGÄNGE ”Hästar ska normalt sett hållas så att de kan se, höra, känna lukten av och ha daglig fysisk kontakt med andra hästar i hage och/eller under den tid de står uppstallade i box eller spilta. Kravet på fysisk kontakt gäller inte för de hästar där möjlighet till fysisk kontakt med andra hästar, även i en box genom ett galler, medför stor risk att hästen skadar sig själv eller andra hästar. Hästar som före dessa föreskrifters ikraftträdande har hållits så att deras behov av social kontakt uppfyllts på annat sätt än enligt första stycket får även fortsättningsvis hållas så under förutsättning att hästarna inte mår uppenbart dåligt.”

VILA: Det finns olika delar i föreskrifterna som indirekt möjliggör en god vila, boxstorlekar, ligghallar i grupphållning, liggytor ska vara torra och rena etc. Gränsvärde för buller ” I stall får hästar endast tillfälligtvis utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dBA.” Det finns en app som heter Buller från Arbetsmijöverket som ger en god indikation.

Generellt sett tycker vi att det finns en för svag koppling och styrning till beteendebehoven i föreskrifterna. Särskilt när det gäller rörelse och socialt umgänge. Vilket innebär att föreskrifterna inte räcker hela vägen för att säkra hästens beteendebehov.

Det finns också mycket undantag vilket gör att förändringstakten blir långsam. Till exempel: ”Hästar som före dessa föreskrifters ikraftträdande har hållits så att deras behov av social kontakt uppfyllts på annat sätt än enligt första stycket får även fortsättningsvis hållas så under förutsättning att hästarna inte mår uppenbart dåligt.”

Födosök på vintern…

Och hur ska man som inspektör bedöma om hästen uppenbart mår dåligt? Sofie Viksten anser att det blir väldigt svårt för inspektörerna då det kan krävas tidskrävande bedömningar som inte ryms inom en kontroll. Tid är pengar och om Länsstyrelserna ska följa upp det så krävs mer resurser till djurskydd.

Självklart skulle det få stora ekonomiska konsekvenser att driva igenom reglerna utan undantag. Men om vi menar allvar med att hästen ska få tillgodose sina beteendebehov så behöver vi sätta ner foten och acceptera att vissa stall behöver, flyttas, byggas om eller stänga ner. Det bästa vore om myndigheter satt en övergångstid och det fanns möjlighet att söka pengar i de fall stallen kan utveckla sin verksamhet så att beteendebehoven kan tillgodoses. Så är inte fallet idag.

Det här leder oss till slutsatsen att det är ditt ansvar som hästägare att säkerställa att din hästs beteendebehov tillgodoses, precis som att hönan ska få en sittpinne och grisen tillgång till halm. Utbildningar kring hur du kan bedöma hästbeteende finns bland annat vid Linköpings universitet och vid SLU. Det finns även ett antal utbildade etologer som driver egna företag och gör bedömningar på uppdrag.

(*förutom föreskrifterna så måste hästhållningen leva upp till djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539), föreskrifterna är lite mer detaljerade och utformas av Statens Jordbruksverk.)

Kalla mig inte expert

av Fil. Dr. Sofie Viksten

Presentation av Sofie: Kanske Sveriges främsta hästnörd som disputerade från SLU 2016 inom ämnet hästvälfärd och hur man mäter den. Driver företaget Hästfokus AB och arbetar med alla typer av frågor som berör hästvälfärd, bl.a. hästens naturliga beteenden, byggnation av hästanläggningar, projektledning, föreläsningar om hästvälfärd, frågor kring oönskade hästbeteenden, hästvälfärd och etiska aspekter av träning och tävling med hästar.

Vi hästmänniskor är fantastiska på många vis. Vi är ett fenomen för smärtläkare, otroligt härdiga, letar skor i djup lera när andra går till skoaffären, köper en sadel för många tusenlappar men anser att ett gymkort för 149 kr per månad är ”dyrt”. Vi lär oss allt vi behöver för att kunna ta hand om våra älskade hästar på bästa vis. Förr pratade man om hästkarlar som hade ”hästöga”, en förmåga att se vad som saknades hästen och att se dess behov och talang. Jag har själv haft förmånen att träffa flera såna män och kvinnor och har fått höra många ”sanningar” via dem. Sen jag började forska och framförallt läsa mer forskning har det dock blivit klart för mig att vad vi tar för ”sanning” inte alltid stämmer med verkligheten.

Sociala medier är ett bra forum för att leka kinesiska viskleken, en lek där man står på led och viskar ett budskap man för vidare från en person till en annan. Allt som oftast är meddelandet totalt förvanskat när det kommer fram till den sista personen, men så länge alla skrattar och har kul så spelar ju inte det någon roll. Tills leken används för att sprida kunskap och fakta.

Vi söker alltmer kunskap på internet och i sociala medier. Jag är själv medlem i ett antal halvsuspekta välmenande grupper i sociala medier där man byter ”kunskap” och söker råd om alltifrån halta hästar till sadeltillpassning. Många som yttrar sig regelbundet i dessa grupper är självlärda experter. De ”kan allt” och lite till. Många av dem extraknäcker som ”hästkiropraktor”, ”hästkommunikatör” eller ”hästbehandlare”. I bästa fall har de läst en distanskurs eller en onlineutbildning, men oftast för de vidare ”sanningar” som i många fall faktiskt kan skada hästarna mer än hjälpa dem. De flesta gör detta i all välmening, men för hästarnas skull borde de kanske tänka om och fundera över vad deras ”råd” kan få för konsekvenser i det långa loppet.

Nyligen såg jag en video en hästägare lagt upp. Hon undrade om gruppen i ett socialt media kunde yttra sig om hennes häst var halt. Teorierna och bedömningarna från experterna var många. Råden likaså. I värsta fall leder detta till att hästen inte får den hjälp den behöver, en bedömning av någon som är utbildad för diagnosticering: en VETERINÄR.

I en annan grupp så pratade man om överviktiga hästar och hur dessa skulle bantas. Råden haglade. Den trend man kunde se var att dra ned på grovfodret. En enda person nämnde grovfoderanalys och motion. Varför lade man inte ned energin på att rådfråga en AGRONOM?

En häst beter sig stressat i en film, ryttaren ser väldigt obalanserad ut och hoppar hästen på vad som ser ut som ett kombinationsbett. Frågan rör varför hästen rusar mellan hinder och är svår att styra. Råden haglar. Alltifrån spö till annat bett, höja upp hindren till ett enda vettigt råd i havet av svar: sök hjälp av en utbildad tränare och be en veterinär att kolla hästen.

Dessa hästar får tyvärr ofta lida mentalt och fysiskt för att ägarna söker hjälp vid fel instanser. Om de självlärda experterna hade fått lära sig självkritik, faktagranskning, ödmjukhet och djurskydd så hade de säkert hellre hjälpt till genom att föreslå ett veterinärbesök, att ägaren söker fakta vid rätt instans, eller att ägaren till hästen försöker att gå till grunden på problemet istället för att leta efter en ”quick fix” hos var och varannan ”expert”.

Sök rätt kunskap där ute, för hästarnas skull.

Hästvälfärd – hur bra är vi på det?

av Fil. Dr. Sofie Viksten

photobynoren

Presentation av Sofie Viksten: Kanske Sveriges främsta hästnörd som disputerade från SLU 2016 inom ämnet hästvälfärd och hur man mäter den. Driver företaget Hästfokus AB och arbetar med alla typer av frågor som berör hästvälfärd, bl.a. hästens naturliga beteenden, byggnation av hästanläggningar, föreläsningar om hur man mäter hästvälfärd, frågor kring oönskade hästbeteenden, hästvälfärd och etiska aspekter av träning och tävling med hästar.

När vi skickar våra barn till förskolan utrustar vi dem inte med knogjärn, men många får en pisk med sig när de ska börja på rid- eller travskola. Får man lära sig att hantera en pisk korrekt så är den ett bra arbetsredskap som inte orsakar hästen obehag, men hur vet man egentligen om hästen upplever obehag? Och varför gör vi som vi gör?

Hästindustrin står inför ett antal utmaningar gällande hur vi sköter och hanterar våra hästar. Kunskapsnivåerna hos de som köper häst varierar enormt mycket och den hästkunskap som förr var en tradition är inte längre självklar. Detta syns om vi försöker se objektivt på hur vi faktiskt håller och hanterar våra hästar. För handen på hjärtat, hur är hästvälfärden egentligen?

Vi har en av världens mest detaljerade djurskyddslagstiftningar, men den miniminivå som anges av lagen är sällan nog för att hästarna ska må bra. Vi behöver kort sagt bli bättre på att lära oss att bedöma hästvälfärd; hästens upplevelse av det vi utsätter den för.

Hästvälfärd är ett samlingsord för hästens mentala och fysiska hälsa, det är ett brett ämne som omfattar allt ifrån avsaknad av sjukdom till tecken på att hästen mår bra mentalt. Men ingen kan kunna alla ämnen som ingår. Det är en omöjlighet. Det handlar mer om att kunna bedöma när man ska söka hjälp av t.ec. veterinär, etolog eller hovslagare. Att vara öppen för utomstående, utbildade, människors kunskaper. Vi hästmänniskor behöver faktiskt inte lära oss allt själva, trots att vi har en tradition att vara självlärda experter. Vi kan istället nyttja befintliga mätmetoder som stöd när vi ska ändra saker kring hästarna. Men alltför få gör det.

Om hästen får ett sår ringer vi veterinären, men om den utrycker olika problematiska beteenden så frågar vi en tränare, sällan en etolog… Varför är det så?

Ett av de tidigaste tecknen på försämrad välfärd är just en beteendeförändring. Kanske hästen inte vill bli sadlad? Den kanske blir svårfångad i hagen? Vägrar på hinder? Sparkar efter skötaren? Gnager på trä i hagen och boxen?

Det är ibland svårt att förstå varför hästen beter sig som den gör. Det första man som hästägare bör göra är att fundera över när beteendet ändrades? Och när beter sig hästen på det här viset? Är den kollad av en veterinär så att man vet att den inte har fysiskt ont? Men den viktigaste frågan av dem alla är: har hästen möjlighet att utöva sina naturliga behov?

En flock valacker i vardagshagen. foto: Camilla Välimaa

Hästen är ett flocklevande bytesdjur som i frilevande tillstånd spenderar merparten av dygnet med födosök och att röra sig i långsamt tempo. De har också möjlighet till fysisk kontakt med andra hästar dygnet runt. Så varför hålls då merparten av våra hästar som om de inte hade ett behov av social kontakt, rörelse och födosök? Stillastående. Utan grovfoder. Inomhus. Ofta med begränsad kontakt med andra hästar.

Handen på hjärtat – det är inte för hästvälfärden som vi fortfarande bygger fler boxar än lösdrifter. Det är för vår egen. Vi är vana vid att ha boxar, för det har vi alltid haft. Oavsett vad forskning och erfarenhet av hästens naturliga behov säger så håller vi hårt fast vid våra traditioner. Våra påsar för höet. Våra skottkärror och grepar. Våra små hagar.

Varför är vi inte mer öppna för att anpassa oss efter hästens naturliga behov och vad forskningen berättar för oss?

För sanningen att säga, om vi gjorde det så skulle många av dessa beteendeproblem försvinna. Som magi. Utan att vi behöver lägga multum på lugnande örter, hästpratare, diverse behandlare och boxmattor som dämpar ljudet av hästar som sparkar i väggarna. Och detta utan att vi behöver sluta träna och umgås med våra hästar. Det skulle snarare höja kvalitén på vårt umgänge med dem.

Hästen och människan, en kentaur?

Nu har jag läst olika betraktelser och fakta om interaktionen mellan häst och människa. I Boken Kentauren -om interaktionen mellan häst och människa.

Underbart att få frossa i tankar och känslor om hästen…särskilt förtjust är jag personligen i Petra Anderssons texter som kommer nära mina egna funderingar. Hur fungerar den där kontakten egentligen? mystiskt och magiskt och ändå inte…Hur kan det komma sig att vi ens får rida på hästen?

Andra intressanta områden är till exempel, hur vi har förhållit oss till hästen i historien och om hästunderstödd terapi.

Petra har även skrivit en blogg åt oss om hästmänniskor och miljöfrågor

ISES internationell konferens, tre dagar med forskning om hästens välfärd

Vad eller vem är ISES?

Poster i förgrunden och läktaren med föreläsningar längst bort.
Poster i förgrunden och läktaren med föreläsningar längst bort.

ISES står för International Society for Equitation Science som är en ideell organisation (en NGO) som vill tillgängliggöra och möjliggöra forskning kring hur hästen bäst ska tränas så att hästens välfärd liksom relationen mellan häst och ryttare förbättras. Organisationen anordnar internationella konferenser och samlar experter och organisationer som arbetar med hästens beteende, träning och välfärd.

”The Mission of ISES is to promote and encourage the application of objective research and advanced practice which will ultimately improve the welfare of horses in their associations with humans.”

Du kan bli medlem och skriva upp dig för att få nyhetsbrev från ISES och följa dem på Facebook. Tidigare konferenser och annat material finns även på deras youtube-sidan.

Temat hästens välfärd

ISES har tydliga principer som man ser som icke-förhandlingsbara för att hästen ska må bra under träning och lära sig på bästa sätt baserat på dagens forskning och beprövad erfarenhet. Principerna berör även frågor som hör till de timmar som hästen inte tränas, frågor som vi vanligen förknippar med välfärdsfrågor. I vår rapport beskriver vi det på sidorna 10-11.”Take into account the horse’s ethology and cognition. Horses have evolved to live and process information about the world in a certain way. They need the company of other horses, locomotion and access to roughage. Do not blame the horse for undesired behaviour. Horses do not perceive nor recall events like humans do.”

Konferensens innehåll

Temat för ISES 14e konferens handlade om hästens välfärd; bra träning, bra utfodring, bra stallmiljö, bra mentalt tillstånd, bra hälsa och bra beteende. Här kan du hitta konferensens schema och det dokumenterade materialet från konferensen: Proceedings 14th ISES Conference.pdf

I Rom träffades ca 250 internationella deltagare från många olika länder framförallt Australien, Nya Zeeland, USA och Europa. Deltagarna var både intresserade amatörryttare som jag själv, tränare, veterinärer och forskare. Från SLU och Strömsholm i Sverige visades bland annat forskning från Active stables lösningar.

konferens1Vi höll till på ”Reggiemento” ett regemente med gamla anor, det vill säga en militäranläggning där bland annat Caprilli tidigare arbetade. Caprilli som för 150 år sedan utvecklade den moderna hoppsitsen där ryttaren står upp i sadeln och ger hästens hals frihet för att klara hoppet. Man kan ju på internationella tävlingar se Italienska ryttare med uniform  och som jag förstår det är det delvis på grund av att de till viss mån är sponsrade av militären. Den här fina anläggningen ägnar sig enbart åt ridsport. Den liknar lite grand Ryttarstadion i Stockholm med terrängbana och många ridbanor för träning, men den är lite större.

Reflektioner

Jag tycker att det arbete som ISES gör är oerhört viktigt och jag är särskilt tacksam för att just den här konferensen handlade om hästens välfärd. Eftersom välfärdsfrågorna är många och forskning oftast hanterar en liten del i taget kan de olika presentationerna kännas lite spretiga, med allt ifrån hur varmt det blir under täcket, till vad som händer hästar som får allvarliga problem när de inte kan ligga ner och sova och hur man vet att hästen är redo för en längre transport, brand i stallet, fetma med mera. Här kan du läsa en pressrelease om hur ofta du behöver träna hästen för att den ska lära sig nya saker. ”f you are repeatedly training your horse to do the same task every day, you could well be spending your time more productively. New research has found that horses have similar learning progress and remember a task just as well, when they are trained every three days, as when they are trained daily.”

Ett par exempel på annat som togs upp:

  1. När veterinären Gemma Pearson visade hur man kan träna en häst att komma över rädsla för sprutor eller konferens-4att tolerera ögonsalva, önskar jag hade vetat det innan vi hade månader av ögonsalva med vår häst. I linje med principerna för ISES träning görs det med positiv förstärkning, att introducera det gradvis och en klicker samt belöna med godis. Likaså visade de hur man gör en hullbedömning på sin häst, vilket är mycket viktigt. Dessa praktiska instruktioner och några till kommer att komma ut på youtube kanalen längre fram.
  2. Ett exempel på när jag skulle uppskattat att studien sattes i ett större sammanhang är: En forskningsstudie som undersökte hur varmt det blir under täcken och om det kan bli för varmt för att hästen ska må bra. De visade i den studien att det inte blev någon ökad värme under flugtäcken men väl när hästen fick många täcken på sig. De kommer gå vidare med studien för det var osäkert om det blev för varmt. Hästen kan reglera sin temperatur fint i temperaturer mellan 5-25 grader (vi människor klarar bara temperaturer mellan 25-30 grader utan kläder) så som jag förstår det är risken kanske inte så stor att hästen svettas under täcket i onödan. En fundering är om det inte vore bättre att gå uppströms till källan till varför vi sätter på dem täcken och ta reda på när en häst verkligen har nytta av att bli klippt och när en oklippt häst faktiskt behöver ett täcke för att inte frysa?
    Min reflektion är att det finns många andra skäl att inte ha täcken i onödan, dels arbetsmiljön (det sliter på axlarna att ta på och av många täcken varje dag), miljöpåverkan från tillverkningen (se vår rapport) och att hästar ofta föredrar att slippa täcken, om det inte är nederbörd och hård vind utan skydd.  Något som tidigare forskning visat när hästar tränades att säga till om de vill att täcket ska tas av eller på. För mig är det här ett exempel på när det är bra att sätta den beskrivna forskningen i sitt större sammanhang för att kunna dra relevanta slutsatser.

Med det sagt så vill jag uppmuntra alla att kolla in ISES hemsida och sociala medier för information om den här konferensens olika teman och allt annat. Här finns mycket värdefull kunskap och information.

Jag kan rekommendera att åka på en ISES konferens.

Hållbarhästs utsända i Rom, Camilla Välimaa.