Håll ögonen öppna för den giftiga växten Stånds

Vi behöver hjälpas åt att bekämpa växten Stånds som är så giftig för bland annat hästar så att det kan leda till dödsfall genom leversvikt. Handskar bör även användas när vi gräver upp växten.

Örten är giftig både när den växer på plats och när den är torkad i grovfodret. Genom grovfoder är risken störst att hästen får i sig stora mängder då den beska smaken försvinner när den har torkat. Det här innebär också att vi måste vara extra noggranna och kontrollera när vi köper in grovfoder från områden där Stånds kan förekomma.

Hos SVA kan du läsa om Stånds och hur giftig den är för bland annat hästar.

Enligt Jordbruksverket blommar den från juni till september med gula blommor. Bladen är mörkgröna och växten kan bli cirka en meter hög. Den förekommer framförallt i Sydsverige men även längs Norrlandskusten. Bäst trivs den näringsfattig mark och man kan oftast finna Stånds på sandig, grusig gräsmark och i betesmarker, vägkanter, skogsbryn, vallar och banvallar.

Vad ska du tänka på om du tillhandahåller bete eller vallfoder

Det är foderföretagarens ansvar att se till att fodret (i det här fallet betet eller grovfodret) är säkert för djuren som ska äta det och människor som ska hantera fodret. Om du hittar stånds i till exempel ett parti hö eller ensilage så är hela partiet (ett parti är allt hö som odlats på det område där Stånds upptäckts) olämpligt som foder och ska förstöras.

Att göra:

  • Eftersom växten föredrar näringsfattig mark så kan den lättare etablera sig om du har högt betestryck och marken blir bar.
  • Du bör vara noga vid anläggning av vallar så den tar sig bra.
  • Om du får in stånds i en permanent betesvall bör du gräva upp plantan med rötterna och så vallfrö i luckan som bildas. Det är viktigt att du får med hela rotsystemet eftersom glömda rotbitar kan bilda nya plantor och fröna som blir kvar kan gro i upp till 20 år. Stånds är även giftig vid beröring så använd handskar! Stängsla också bort den ytan så hästarna inte betar där.

I en artikel på Hippson digitalt (Juli 2024) berättar Ebba Berglöf, som bor i Skåne, att Stånds har ökat sedan den torra sommaren 2018 och att vi är dåliga på att bekämpa den. I England så finns det krav på att markägarna tar bort Stånds annars får de böter, det har gjort att de har växten under kontroll. Här kan du se en film från Ebbas instagram där hon visar en naturbetesmark som invaderats av Stånds.

Vad vi alla kan göra:

Om du inte vill lära dig några andra växter så håll ögonen öppna för den här. Det finns många gula blommor därute så för att inte få panik i onödan kan du kanske använda en flora app.

Hålla ögonen öppna och larma markägaren eller gräv bort plantor där du får göra det. Använd handskar och bränn eller destruera sedan plantorna!

Hästen en del av odlingslandskapet – från enfald till mångfald

I vår tredje del i vårens serie om biologisk mångfald, tidigare har vi skrivit om sommarbetet, har vi tittat på stallplanen, stallområdet och nu har vi kommit till hur vi kan påverka genom odlingen av grovfoder, hö eller hösilage. Till vår hjälp har vi en gästbloggare Jan Wärnbäck. Jan är biolog och statsvetare arbetade tidigare på Världsnaturfonden WWF med jordbruk- och naturvårdsfrågor. Han har varit med och tagit fram ett antal rapporter om naturbetesmarker men också vikten av förändringar för att öka åkerlandskapets mångfald. Idag arbetar Jan på Sida.

Ängshumla Foto Jan Wärnbäck

Sommar och gräsklipparna brummar, de tidiga blommorna har blommat över och nu tar alla de andra vid – vitklöver, blåklint och kanske de mindre roliga men ack så nyttiga tistlarna. Alla dessa arter och många fler ger mängder av insekter mat, som i sin tur blir mat åt andra djur. Men i det jordbrukslandskap som vi skapat sedan 1950-talet så har det blivit mindre och mindre plats över för de arter som inte är de som vi människor odlar.

Användningen av växtskyddsmedel har ökat och i och med det så har också de flesta blommande ”ogräsen” fått ge vika för ett allt mer ensidigt landskap dominerad av spannmål. De kantzoner, det vill säga områden mellan åkrar och till exempel diken, flyttblock (stora stenar från istiden) eller körvägar, som finns kvar är kraftigt påverkade av all den gödsel (mineral- och stallgödsel) som används och domineras därför av ett fåtal arter gräs så som kvickrot. Allt detta har inneburit att flera av odlingslandskapets fågel- och insektsarter under en lång tid minskat.

Som redogjorts för i tidigare blogginlägg så finns mycket man som hästägare kan göra själv för att bidra till att gynna biologisk mångfald och pollinerare – både i sin närmiljö och vad gäller val av sommarbete.

Men möjligheterna stannar inte bara där. Förra årets torka gjorde nog många medvetna om att man som hästägare faktiskt påverkas av men också påverkar det omgivande landskapet. De allra flesta hästägare köper in sitt grovfoder från en lantbrukare och detta foder odlas någonstans, ofta inte alltför långt bort från stallet. Hur odling och skörd av detta foder sker kan variera betydligt och detta har en påverkan på växter och djur och den biologiska mångfalden.

Foto Jan Wärnbäck

Vad som växer på åkern är viktigt. Enbart gräs, som vi odlar eftersom det är det som hästarna är ”gjorda för” att äta, ger inte mycket mat för pollinerande insekter men väl så bra skydd till bland annat de fåglar som lägger sitt bo på marken som till exempel sånglärka. Men att så in blomblandningar i vallen kan vara komplicerat och dyrt. En enklare åtgärd är att till exempel så en remsa med blommande växter utmed åkerkanten. På det sättet skapas en variation i landskapet vilket ökar mångfalden.

En stor skillnad mellan grovfoder som tas för häst jämfört med mjölkkor är tidpunkten för vallskörden. Generellt kan sägas att det foder som tas för mjölkkor slås första gången redan i slutet av maj och är något av en katastrof för fågelungar likväl som rådjurskid och harpaltar. Ungarna har inte mycket chans när de snabba slåttermaskinerna kommer. Foder för häst behöver normal sett inte ha så höga proteinhalter och kan därför tas senare ofta runt midsommar. Vid det laget har många ungar redan blivit så pass rörliga att de kan ta sig undan när maskinerna kommer.

Bifodergröda, foto Jan Wärnbäck

Så en uppmaning är att prata med din leverantör av grovfoder. Det kan vara bra att prata om det nu inför nästa säsong då det ju behövs tid för att till exempel så blommande remsor, kantzoner, till nästa år. Finns det möjligheter att hen kan tänka sig att så en blommande remsa i anslutning till sin vall eller någon annan åker intill? Det kan vara möjligt att delta i projektet Blommor för bin, vilket du även kan stödja som privatperson.

Fungerar det att ta gräset lite senare utifrån önskemål om både näringsinnehåll och med tanke på en minskad påverkan på häckande fåglar och djurungar? Det kostar inte att fråga och jag tror att tiden är mogen att ta hållbarhetsarbetet inom hästnäringen bortanför gården och ut i det landskap som hästen är en del av.

Dags för sommarbete – men hur blir det hållbart

Hästar mår bra av att gå på bete eftersom den får utöva sina naturliga beteenden som att ströva, söka egen föda och få social träning med andra hästar. Bete bidrar till att hålla våra landskap öppna, något som i dag försvinner idag i snabb takt. Anledningen är att betesmarker inte används lika mycket nu som förr och därför växer de igen.

Blommor, fjärilar och fåglar behöver öppna landskap. Tillsammans förser de oss med ekosystemtjänster som till exempel pollinering. Pollinering gör blommorna på fruktträden till frukt. Visste du att var tredje tugga du äter är tack vare pollinerande bin?

Särskilt naturbetesmarker är värdefulla för den biologiska mångfalden och är hem för många hotade arter som är beroende av just den här sortens mark. En naturbetesmark är en gammal mark som har betats men aldrig plöjts, gödslats eller såtts med gräs. Om hästarna i större utsträckning skulle beta på naturbetesmarker skulle de bidra än mer till den biologiska mångfalden och kolbindningen.

För att hästarnas bete ska gynna den biologiska mångfalden i naturbetesmarker är det viktigt att planera betet på ett sådant sätt att marken inte trampas sönder eller gödslas upp med gödsel eller foderrester. Om någon häst börjar gnaga bark på värdefulla träd bör den flyttas direkt.

Lilltax (89)Var har du för bete? Om du inte har tillgång till egen naturbetesmark så kontakta lantbrukare i närheten. Du kan också kontakta din kommun eller Länsstyrelse för att se om de har betesmark de kan hyra ut. Idag är det i huvudsak hästar som håller landskapen öppna i Stockholms Län.

Ett gott exempel – hur man man göra?

Ett bra exempel är Lidingö kommun (Stockholm) där man har runt 8 arrenden på sommarbete mellan maj och oktober. Eftersom de sköts på ett bra sätt bidrar det till öppna landskap och marken sköts på ett naturligt sätt. På så sätt sparar man på resurser i kommunen. Det är också ett trevligt inslag för kommuninvånarna. Lars Heints som är ansvarig är dock noga med att understryka att det behöver finnas en balans mellan stängslade och ostängslade ytor så att mark också är tillgängligt för rekreation som promenader.

”För att kommuninvånarna ska uppskatta detta är det viktigt med ostängslade ytor som är slåtterytor och strövområden så att skog och mark är tillgängligt för alla”.

Aurore har arrenderat bete på Lidingö sedan 2013. Hon säger at även om arrendet inte är jättehögt så behöver man lägga ner en hel del resurser. ”Man behöver bland annat investera i stolpar och eltråd. Vi hittade en lokal snickare som hade spillvirke över som vi fick köpa billigt”.

Sen är det ett ganska stort ansvar med dagligt tillsyn, gärna flera gånger om dagen eftersom Lidingö är ett strövområde med mycket folk som rör sig kring hagarna. Det behövs också fyllas på vatten och se till att hästarna inte orsakar skada på tex träd.

Det krävs också att man håller efter och mockar hagarna för att marken inte ska övergödas. ”Vi har löst det med att samarbete med lokala kolonilotter som vill ha hästgödsel i säck. Även privatpersoner har hämtat till sina syrenhäckar och rosor” säger Aurore.