Vad kan vi lära av hållbarhetsarbetet till arbetet med hästvälfärd?

Jag besökte den internationella konferensen om hästvälfärd på Flyinge den 13-14 september 2024 och jag är glad att de anordnar den. Förutom att jag tog del av fantastiska föreläsningar och hade intressanta samtal med kunniga människor så fick jag lite ”flashbacks” från tidiga hållbarhets- och miljökonferenser. Kanske lite otydlig tråd och en viss känsla av osäkerhet ibland. Det är ju en svår fråga som de tar tag i som inte är lika väl etablerad!

De år jag varit i yrkeslivet och har jobbat med att skapa förändring i framför allt företags hållbarhetsarbete så är en viktig lärdom att vi, för att få fart på omställningen, behöver sortera i begrepp och också olika nivåer. Vad menar jag med det och hur kan det eventuellt nyttjas för hästvälfärdsområdet?

  1. Vi behöver vara tydliga med vad olika begrepp faktiskt betyder så att vi pratar om samma sak. Vi har inte tid att prata om varandra. Det bekräftades också på konferensen av bland annat professor Kendra Coulter. Jag skrev en blogg om detta i januari.
  2. Det underlättar om vi kan vara oerhört tydliga med vad målet är, vart ska vi? När vi är det kan vi både diskutera med varandra om vi håller med om målet, vi kan samverka för att skapa lösningar och vi kan stämma av vad vi har gjort och hur mycket vi har kvar. Vad kan då vara ett gemensamt mål? Det jag just nu hämtar från konferensen var Lisa Ashtons bild som kombinerar de fem domänerna och ISES träningsprinciper. Lisa har varit med i ISES sedan dess begynnelse för 20 år sedan. Den här bilden har vetenskaplig grund och är kanske en lämplig utgångspunkt? I så fall blir liknelsen som följer.
  • Vinsten med att ha en tydlig målbild att jobba för att nå är också att man kan planera från framgång, använda backcasting. Det vill säga ställa sig i framtiden och planera hur vi ska ta oss i mål från det nuläge vi har. Det är också lättare att diskutera lösningar och att vara transparent med att visa vart organisationen är idag och vilka förbättringsplaner som finns. Enligt min erfarenhet så gör det att det blir både lättare att vara konstruktivt oense om lösningar och tempo samt att samarbeta.

Om jag knyter tillbaka till HWS, Horse Welfare Summit, första versionen och som sagt applåder för väl genomfört event och att det blev av!

Jag tror att programmet hade kunnat vara lite tydligare om programpunkterna till exempel hade knutit an till en sådan här målbild.

  1. Vad kopplar den här föreläsningen till?
  2. Vad vill vi att den här tränaren ska illustrera?

Under dagarna fick jag också en del kommentarer om vad besökare såg på Flyinge och synlig hästvälfärd, hur är det med hagarna ? Att det används benlindor (förbjudet i Nederländerna)? Och att någon häst som reds på anläggningen såg ut att ha för hårt spända nosgrimmor.

Det är ju också samma sak på hållbarhetskonferenser. Själva stället eventet är på granskas, vilken el har dem och är maten hållbar. Här är en länk till Flyinges policyn om hästhållning och givetvis har de massor av polycies och riktlinjer på plats på Flyinge.

Även alla organisationer som presenterar något på en hållbarhetskonferens granskas hårt, vill eventet säga att allt de gör är bra bara för att de är med eller är det tydligt att bara en viss fråga vill lyftas fram som gott exempel?

Min erfarenhet är att det underlättar om en organisation tydligt berättar vilka utmaningar de ser och vilka regelverk de har och ska införa för att flytta verksamheten till målbilden ovan. Och att man som event försöker förtydliga innehållet i konferensen i relation till ett sådant mål. Det ska bli spännande att se om vi kan hitta en sådan tydlig målbild som vi alla delar.

För vi är alla på en resa, precis som med hållbarhet, vi startar på olika ställen och har lite olika utmaningar men vi måste obönhörligen både se till att vi får ekologiskt och socialt hållbara verksamheter och en god hästvälfärd med allt det innebär.

Lämna ett svar