16 år som oberoende hästrådgivare, Margareta Bendroth

Vad har du för bakgrund och vad arbetar du med?

Margareta Bendroth

Jag är hästuppfödare (av travhästar) sedan 45 år tillbaka och har jobbat i trav- och galoppstallar som hästskötare både i Sverige och utomlands. Jag har lantbruksutbildning (bl.a. arbets-och driftsledarkurs inom lantbruk) och har jobbat som bl.a. traktorförare, ladugårdsförman och med växtodlingsförsök. Jag är också utbildad husdjursagronom med inriktning genetik.

Hur länge har du jobbat med hästfrågor och vilka frågor har du jobbat mest med?

Mer formaliserat har jag jobbat som hästrådgivare på Hushållningssällskapet sedan 2003, och som en av få oberoende hästrådgivare i landet får man svarar på det mesta om häst och allt runtomkring. Även folk utanför näringen, som Försäkringskassan, Polisen och Arbetsförmedlingen hör av sig, detta eftersom det inte finns någon instans (typ Kennelklubben) att vända sig till med frågor om hästrelaterade ämnen. Det blir frågor om det mesta, som foder, stallar, bestämmelser, arbetsmiljö, beten, företagande, gödsel mm.

En oberoende rådgivare, eller källa till information, betyder att den som ger rådet eller lämnar informationen inte på något sätt tjänar på att ge dig ett visst råd eller fakta framför ett annat.
Rådgivaren går inte någon annans ärenden, t ex någon produkt, är obunden och framförallt neutral.

Vad tycker du vi kan göra bättre när det gäller arbetsmiljö och hästgödsel?  

Arbetsmiljö: Vi kan inte fortsätta jobba för hand med dåliga och dåligt anpassade redskap som ”vi alltid har gjort”. Många får eller har redan arbetsrelaterade skador, både förslitningsskador och olycksfallsskador. Dessutom påverkar vårt sätt att arbeta i stor utsträckning ekonomin och lönsamheten, framförallt för ridskolor och hästföretag. Det är bättre att lägga tiden på det som ger pengar – man tjänar ingenting på att t.ex. mocka för hand! Mekanisering, förbättring av arbetsmetoder och arbetsrutiner kan också göra att man blir mer attraktiv som arbetsgivare – det är redan idag brist på arbetskraft inom hästnäringen och då kan en bra arbetsmiljö vara ett vägande argument. Stallarna kan också bli mer tillgängliga för fler grupper, bl.a. personer med olika funktionsvariationer.

Gödsel: Idag ses hästgödsel som ett problem i stället för en resurs! Man ser ofta gödseln som ett nödvändigt ont som man bara skall bli av med, inte sällan till en stor kostnad. Kunskapen om hästgödseln är dålig och fördomar frodas, både hos lantbrukare, hästfolk och kommunernas miljöinspektörer. Vi måste lyfta nyttan med hästgödseln och i första hand hitta samarbetsformer med lantbrukare så att gödseln kan gå tillbaka till kretsloppet. I våra undersökningar var det fler lantbrukare än förväntat som kunde tänka sig att ta emot hästgödsel, framförallt om man anpassade valet av strö. All hästgödsel får ju också användas inom ekologisk odling och är även godkänd av KRAV, bara hästen inte fått ett GMO-foder där det finns risk att frön från GMO-grödan kan spridas med gödseln. Annars kan den ju användas t.ex. som värmekälla eller som jordförbättring.

Vad tror du kommer hända de närmaste fem åren när det gäller tillsyn och regelverk?

Under de snart 16 år jag arbetat som Hästrådgivare har det hänt enormt mycket! Från att ha levt ”lite vid sidan” av övriga samhället och i stort sett skött oss själva och haft få riktlinjer, har vi nu under senare år fullkomligt bombarderats med lagar, regler, krav och bestämmelser! Allt ifrån hästpass, djurskyddsbestämmelser, registrering som foderföretagare, § 16-tillstånd, förprövning, bygglov, arbetsmiljökrav, transporter mm, mm, allt har hänt under denna tid. Vi har nog blivit lite tagna på sängen av allt detta, men jag tycker att det börjar landa nu, även om det fortfarande finns många som missar vissa saker.  

Vilka saker skulle alla stall kunna se över och göra för att underlätta för sig själva och för att följa regelverken?

Jag upplever att den information vi måste känna till är spridd på så många ställen, så det är inte så lätt! Man kan inte gå in på en sida och se att det här gäller för mig som hästhållare, utan man måste leta på bl.a. Jordbruksverkets, Länsstyrelsernas, Skatteverkets, hästorganisationernas, kommunernas, Arbetsmiljöverkets, Boverkets, HNS:s, LRF Hästs med fleras sidor, och det är inte alltid lätt att ens veta var man skall börja! Ett tips är att använda sig av Miljöhusesynen, där står det mesta av det vi behöver veta. Nu har man också möjlighet att kvalitetssäkra sig som hästföretagare, det är ett bra sätt att se att man uppfyller reglerna. Man kan också fråga andra, det finns alltid någon som stött på olika bestämmelser mm och som vet.

Vart kan vi hitta goda exempel och rapporter inom dina områden?

Se svaren på föregående fråga, men jag tycker också att bl.a. Hästsverige är ett bra forum att söka information. Det finns även många riktigt bra rapporter gjorda i alla möjliga ämnen som rör häst, men tyvärr är dessa inte samlade någonstans i en kunskapsbank, utan man får googla runt och leta själv. Detta tycker jag är synd, det finns redan så mycket information som tyvärr inte kommer oss hästhållare tillgodo! Våra utbildningsanstalter har en utmärkt bank med examensarbeten och liknande, och även bl.a. Jordbruksverket har gett ut många bra rapporter.

Några andra tankar som du vill dela?

Attityden till oss som håller på med hästar som en ”lyx- och hobbyverksamhet” har inte alltid varit så positiv, varken från samhällets eller myndigheternas sida. Vi behöver bli mer professionella, både inom och utanför näringen och informera om vad vi gör. Vi måste också börja tänka på hur vi påverkar miljön med små, upptrampade hagar som läcker näring, denna prylhets som jag tycker har eskalerat enormt, där vi köper grejor för enorma summor varje år och måste ha det allra senaste, alla transporter av våra hästar till hur vi använder vårt vatten (inte minst aktuellt efter förra året) – måste man använda dricksvatten till att vattna ridbanor t.ex.? För att bli trovärdiga måste vi ta tag i detta, men också informera om att våra hästar håller markerna öppna, kan beta naturbeten och genom detta bl.a. hjälpa till att binda kol. Vi håller också landsbygden levande – vet ni att en av de största orsakerna till att kvinnor bor på eller flyttar ut på landsbygden är hästen?

Om ni undrar över någonting eller har synpunkter får ni gärna kontakta Margareta: margareta.bendroth@hushallningssallskapet.se , tel. 0706-44 28 76.

Hästunderstödd terapi

Av Christina Risshylt-Collman

Christina Risshytt-Collman

Presentation: Christina Risshytt-Collman är verksam inom Kultura som utredare och rådgivare med lång erfarenhet av förändringsarbete som bygger på ett samspel mellan hästnäringen och samhället. Hon har bakgrund som verksamhetsledare för Hästnäringens Yrkesnämnd, ledamot i SLUs styrelse, ordförande i SvRF Ridskole- och utbildningssektion samt som personalchef vid ATG. De senaste åren har Christina arbetat inom Stiftelsen Hippocampus för att främja tillgängligheten till hästanknuten behandlings- och pedagogisk verksamhet för människor i behov av stöd och insatser.

Hållbart värdeskapande har flera dimensioner. Ekonomiskt, socialt och miljömässigt. I den här gästbloggen vill jag spinna vidare på hästens möjligheter att bidra till samhällsnytta inom områdena hälsa, vård, skola och social omsorg. Det politiken benämner som välfärden och som utgör kommuners och regioners/landstings ”måsteverksamheter”.  Får våra fantastiska hästar möjlighet att bidra till att skapa värde inom det offentligas ansvarsområde kommer det också att betyda mycket för hästsektorns framtid.    

I bloggen den 25 mars skriver Camilla Välimaa – om vi ska vara klarsynta så kan vi konstatera att det stora bidraget till samhällsnytta och en hållbar framtid ligger på den sociala sidan av våra verksamheter. Att det vi gör skapar värde för oss människor. Det behöver vi ständigt utveckla och säkerställa men det ligger i redan i den positiva vågskålen med alltifrån motion, ledarskapsutveckling och hästunderstödd terapi.

Som hästvän är det lätt att gilla bilder på sociala medier där våra äldre får besök av en liten ponny på boendet, att känna glädjen hos barnet som får låna hästens ben när de egna inte bär eller att förstå varför hästen lyckats hjälpa tjejen att få ordning på livet. Många möjligheter finns, men också en hel del hinder längs vägen.   

Intresset för hästen som medhjälpare inom rehabilitering, habilitering, social omsorg och specialpedagogisk verksamhet växer. Till grund ligger en ökad kunskap i form av vetenskapligt stöd och beprövad erfarenhet om hästens betydelse för människors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande.  Men också samhällets behov av att finna nya vägar att möta stora hälsoutmaningar som exempelvis en växande psykisk ohälsa. Tidiga hälsofrämjande insatser, samverkan med djur och natur och stärkt tro på den egna förmågan har visat sig verkningsfullt, både preventivt och när ohälsa uppkommit.

Foto: Eva Törnqvist

Studier visar att det som gör aktiviteter och samvaron med hästar unik är kombinationen av fysisk aktivitet, kognitiva utmaningar, social interaktion, känslomässigt engagemang, djur och natur. Lätt att känna igen för alla som sysslar med hästar, eller hur? Men utan evidens det vill säga en kombination av vetenskapligt stöd, beprövad erfarenhet i form av terapeutens eller pedagogens professionella kunskap och erfarenhet blir det ingen ”verkstad”.  Kunskapen behöver också nå ut till beslutsfattare inom politiken och myndigheter för att insatserna ska implementeras inom vård, omsorg och skola.

Det är en tuff utmaning att komma in inom framförallt sjukvårdssystemen med innovativa tjänster. Marknaden för hästunderstödda insatser är omogen både från upphandlings-och leverantörshåll. Erfarenheter visar att vägen till fram går via gemensamma utvecklingsprojekt mellan uppdragstagare och uppdragsgivare, där också upphandlingsunderlag och avtalsvillkor kan formuleras i samförstånd. Ofta initieras projekten av duktiga och uthålliga entreprenörer som dels ser behov och möjligheter, dels lyckas få politiker och ansvariga tjänstemän intresserade. Och inte minst finansiering i form av olika projektstöd.

I landet finns ett antal personer som under många år drivit ett ihärdigt och klokt arbete i syfte att öka tillgängligheten till hästunderstödda insatser för personer med funktionsnedsättning eller i livssituationer med behov av stöd. Organisationen för Hästunderstödda Insatser, OHI samlar sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor, socionomer, specialpedagoger, beteendevetare, läkare, psykologer, psykoterapeuter och specialpedagoger.

OHI jobbar för ökad kunskap om och ökad användande av hästunderstödd behandling och pedagogik, möjlighet till utbildning samt certifiering i syfte att värna både patientsäkerhet och hästens välmående. (länk). Många OHI-medlemmar är också framstående entreprenörer som driver sociala företag.  Några exempel uppmärksammas i Hästnäringens Nationella Stiftelses skrift Hästen och folkhälsan – forskning, fakta, goda exempel.

Min spaning är att vi trots hinder längs vägen kommer att kunna se en galopperande utveckling av hästens bidrag till ett socialt hållbart samhälle. Många innovativa initiativ är på gång både i Sverige och internationellt. Ett som jag själv är djupt engagerad i är projektet Stall Kungsgården vid Drottningholms slott och som drivs av Stiftelsen Hippocampus med Pia Tillberg i täten. Men mer om det vid ett annat tillfälle …